Häromveckan kom en dom om meddelarskyddet för anställda i privata välfärdsföretag.
Domen handlar om en kvinnlig anställd på ett äldreboende, ägt av Attendo, som uttalat sig i Expressen om de missförhållanden som hon ansåg rådde under pandemin. Det gillade inte cheferna på Attendo utan de kallade den anställde till ett möte där de menade att hon varit illojal mot företaget eftersom hon spridit, som de menade, falska uppgifter. De ansåg att hon därmed brutit mot anställningsavtalet och de gav henne en skriftlig erinran. Det resulterade i att den anställde polisanmälde företaget för brott mot den lag som reglerar meddelarskyddet för de privatanställda i välfärdsföretag. Lagen ger de anställda rätt att gå till massmedia med sina uppgifter och arbetsgivaren ska inte bestraffa de anställda för detta.

Det är två frågor som är principiellt intressanta med detta fall. Den första gäller om det verkligen var Expressenartikeln som gjorde att den anställde fick en erinran. Hon hade samtidigt publicerat uppgifter på Youtube och i sociala medier gäller inte lagen. Men eftersom den anställde hade spelat in mötet kom rätten fram till att det var Expressenartikeln som mötet huvudsakligen handlat om.

Den andra frågan var om en erinran är en tillräckligt stark åtgärd från arbetsgivarens sida för att uppfylla de krav som lagen ställer. Det ska vara avskedande, uppsägning, meddelande av disciplinpåföljd eller en annan liknande åtgärd. Rätten för en noggrann diskussion och kommer fram till att denna skriftliga erinran faller under det som lagen kräver.

Därmed fälldes två av de chefer som varit med på mötet och utdelat den skriftliga erinran och de dömdes att betala 80 dagsböter.

Detta är en Tingsrättsdom och den kommer sannolikt att överklagas. Men står den fast även i de högre instanserna kommer den att vara en mycket viktig dom för alla privatanställda inom välfärden, till exempel skolan. De anställda har rätt att gå till ”gammelmedia” med sina uppgifter och de ska inte kunna bestraffas för att de gör det.

Sten Svensson

Partierna bakom Tidöavtalets skolavsnitt har som ett av sina mål att ge skolan i hela Sverige likvärdiga förutsättningar. Det står som punkt fem under rubriken ”Syfte och mål”.

När det gäller marknadsstyrningen av skolan, den faktor som starkast påverkar likvärdigheten, innehåller Tidöavtalet en lång rad förslag men inget som ändrar på något avgörande i marknadsstyrningen av skolan. Det ska bli skärpt ägarprövning, krav på långsiktigt ägande, krav på ekonomiska garantier, återkrav av skolpeng vid brott, en sanktionstrappa med skärpta viten med mera. Dessa förslag riktar sig i första hand mot små och oseriösa skolhuvudmän. För de stora skolkoncernerna innebär detta inga problem, utan de kan fortsätta som hittills.

Tidöavtalet säger också att vinstutdelning inte ska förekomma under de första åren efter att en skola startats eller köpts av en ny ägare. Inte heller detta är några problem för friskoleföretagen, de brukar inte ta ut någon vinst de första åren. Dessutom finns det många sätt att kringgå vinstförbud genom att flytta pengar till dotterföretag och genom koncernbidrag.

Skolvalet ska ske gemensamt och vara obligatoriskt. Köerna ska således vara kvar men kötiden ska vara kortare än i dag. Det innebär att den segregation som skapas av köerna blir kvar. Ett obligatoriskt skolval kommer att medföra fler elever i de fristående skolorna om det inte kopplas till en styrning av eleverna så som Åstrandsutredningen föreslog. Dessa förslag kommer således inte att stärka likvärdigheten. Marcus Strömberg från skolkoncernen Academedia har föreslagit en rad förändringar av friskolesystemet i en artikel i Altinget. Han har fått gehör för sina synpunkter, i Tidöavtalet återfinns nästan allt som Academedia föreslog.

I Tidöavtalet står också att en friskolelag ska utredas. När 2010 års skollag infördes tog man i bestämmelserna om fristående skolorna i den gemensamma skollagen, nu verkar det som om det ska ändras. Det kan innebära att det lagfäst att vi ska ha två parallella skolsystem, ett privat och ett offentligt.

Avtalet föreslår en nationellt bindande skolpengsnorm. Jag tolkar det som att staten ska fastställa en nivå på skolpengen som ska gälla i kommunerna ungefär som den riktprislista som finns för gymnasieprogram. Det kräver komplicerade avvägningar med hänsyn till de mycket olika förutsättningar som råder i kommunerna.

Om detta förslag innebär en statlig satsning på de små kommunernas skolor kan det att stärka likvärdigheten men det återstår att se. Däremot innebär det ingen skillnad för likvärdigheten inom kommunerna där de fristående skolorna är överkompenserade eftersom de inte har samma åtaganden som en kommun. I somras röstade Tidöpartierna nej till att rätta till denna överkompensation eftersom de vill ha lika skolpeng oavsett förutsättningar. Det är en politik som motverkar likvärdigheten.

Partierna bakom Tidöavtalet skriver också att det behövs bättre insyn i fristående skolor, men de vill inte skriva att offentlighetsprincipen ska gälla. Den lämpar sig dåligt för mindre friskolor, skriver de. Ett märkligt argument eftersom de idéburna skolornas organisation säger att de klarar den uppgiften. I Tidöavtalet föreslås en annan insynsprincip men hur den ska se ut framgår inte. I avtalet sägs heller inget om den utredning som arbetar med offentlighet och sekretess efter att Statistiska centralbyrån stoppade Skolverkets skolstatistik. Exakt vilken öppenhet som kommer ur detta är omöjligt att säga i dag men de stora skolkoncernerna lär bli nöjda eftersom de slipper offentlighetsprincipen.

I Tidöavtalet finns en rad andra förslag som kan förbättra likvärdigheten i skolan om de genomförs. Tidöpartierna vill ha fler speciallärare, utökad studietid, lovskola samt obligatorisk läxhjälp för elever som behöver det. Blir det verklighet kommer det att stödja de svagaste elevgrupperna och det förbättrar likvärdigheten. De föreslår också en snabbare integration för nyanlända elever.

Tidöpartierna föreslår också att det ska införas föreskrifter för mer likvärdig kvalitet på skolans verksamhet. Det gäller bland annat en minsta garanterad undervisningstid, tillgången till skolbibliotek, laborationsutrustning, skolgårdar, elevhälsa i skolans lokaler samt läroböcker och andra läromedel av god kvalitet. Dessa förslag innebär att man lämnar målstyrningen och går tillbaka till den gamla regelstyrningen och det vore ett steg mot ökad likvärdighet. Det återstår dock att se hur skarpa dessa föreskrifter blir. Friskolornas Riksförbund har varit mycket negativ till sådana bindande krav.

Man vill hejda betygsinflationen med en tydligare koppling mellan en skolas genomsnittliga resultat på nationella prov och den genomsnittliga betygsnivån. Det förslaget kan dämpa inflationen något men man gör inget åt de marknadskrafter som driver upp betygen. Man föreslår också att gränsen mellan godkänt och icke godkänt ska vara kvar. Det innebär att den faktor som hindrar flest elever från att fortsätta i gymnasieskolan och därmed komma ut i arbetslivet blir kvar och det kommer inte att förbättra likvärdigheten.

Avtalet föreslår också en utredning som ska se över modersmålsundervisningen i syfte att den inte negativt ska påverka integration eller elevens kunskapsutveckling i svenska språket. Ett märkligt förslag eftersom forskningen visar att man lär sig bättre svenska om man utvecklar sitt modersmål. Genomförs detta kommer det att försämra likvärdigheten.

När det gäller resurser till Tidöavtalets olika förslag finns ingen garanti utan det kommer att avgöras i de kommande budgetöverläggningarna. Tidöavtalets övriga punkter innehåller förslag som medför både ökade kostnader och minskade intäkter genom skattesänkningar. Detta tillsammans med de ökade kostnader för energi med mera blir det sannolikt nedskärningar i skolan de kommande åren.

Sammantaget innehåller Tidöavtalet flera förslag som kommer att förbättra skolans likvärdighet om de genomförs. Samtidigt fortsätter man med oförändrad fart med marknadsstyrningen av skolan och det kommer att försämra likvärdigheten. De stora skolkoncernerna kan fortsätta som hittills med att etablera nya skolor som tar resurser och elever med välutbildade föräldrar från välfungerande kommunala skolor. Men man gör det svårare för oseriösa skolhuvudmän att verka.

Sten Svensson

Lotta Edholm har en lång och gedigen erfarenhet av att gynna friskolebranschen och att privatisera förskolor. Hon startade redan under slutet av 1980-talet då hon värvades av Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF, till företaget M-gruppen (källa: Kentucky fried children? Om den svenska valfrihetens rötter – och dess fiender. Karin Svanborg-Sjövall. Timbro 2011).

Företagets uppgift var bland annat att verka för en förnyelse av arbetslivet och att finna vägar för att öppna den offentliga sektorn för privata företag. SAF rekryterade en rad av de borgerliga politiker, statssekreterare och andra topptjänstemän som blivit över vid valförlusten 1982. Det var i M-gruppens arbete som idén om det privata förskoleföretaget Pysslingen föddes. Den idén blev en stor framgång för SAF och Pysslingen kom att fungera som en dörröppnare för privatiseringar inom hela den offentliga sektorn.

Inför valet 2006, då Lotta Edholm var oppositionsråd för Folkpartiet, fördes diskussioner bland de borgerliga partierna i Stockholm om att knoppa av alla skolor i stadsdelarna Bromma och Älvsjö. Det var först efter att man förstod att det kunde strida mot skollagen som planerna stoppades.

Nästa steg i arbetet med att underlätta privatiseringen av skolor och förskolor tog Lotta Edholm när hon var hon skolborgarråd och ordförande i utbildningsnämnden i Stockholm under åren 2006–2014. Under dessa år såldes sammanlagt 18 kommunala förskolor mycket billigt till privata företag. Flera av de nya ägarna plockade direkt ut stora vinster och flera av förskolorna såldes efter några år till betydligt högre priser.

Under 2013 fällde Högsta förvaltningsdomstolen Stockholms stad för att de sålt Vantörs hemtjänst till ett pris som låg långt under marknadens prisnivå. Både köparna och Stockholms stad fick betala stora belopp till Skatteverket. Den domen dämpade privatiseringsivern i Stockholm.

Efter 2006, när den nya stadsdelen Hammarby sjöstad växte fram, var Lotta Edholms tilltro till de fristående skolorna så stor att hon tyckte att det inte behövdes någon kommunal grundskola i stadsdelen, det räckte med den privata Vittraskolan. På sin privata blogg beskrev hon den några år senare som en skola i världsklass. När eleverna sedan blev fler och det behövdes fler skolor ville Lotta Edholm starta ytterligare en Vittraskola. Men efter kraftfulla föräldraprotester ändrade hon sig och det blev en kommunal skola.

Under 2017 kom Vittraskolan i Hammarby sjöstad att orsaka ytterligare problem för Lotta Edholm. Skolan höll inte den höga kvalitet som Lotta Edholm trodde, utan föräldrarna valde i stor utsträckning andra skolor. Därför beslöt skolkoncernen Academedia, som äger Vittra, att lägga ner skolan. De ville i stället använda lokalerna till en gymnasieskola. Eftersom Stockholms kommun lagt över ansvaret för skolplaneringen på Academediakoncernen fanns det ingen plats för några fler kommunala grundskolor utan det blev stora överbeläggningar i de omkringliggande skolorna. Marknaden i form av Academedia klarade inte att tillgodose grundskolans lokalbehov. Hade skolan varit kommunal hade den inte blivit nedlagd.

När Lotta Edholm slutade som politiker för Liberalerna i Stockholm 2020, gick hon över till friskolebranschen och blev styrelsemedlem i skolkoncernen Tellusgruppen. En av ägarna där är den före detta folkpartistiska riksdagsmannen Bijan Fahimi. Han blev känd 2014 som ägare till Hälsans förskola i Nacka. Där avslöjade Uppdrag Granskning att personalen tvingades ge barnen vatten och bröd att äta eftersom matpengarna inte räckte till. Förskolans matkostnader låg på 9 kr per barn och dag när andra förskolor låg på 15-30 kr per dag. Hälsans förskola hade också problem med för lite utrustning och en stor personalomsättning. Enligt tidningen Dagens Samhälle hade skolan gått med cirka 7 miljoner kronor i vinst efter skatt sedan starten 2007, en vinstmarginal på cirka 7 procent.

När Lotta Edholm blev skolminister avgick hon från Tellusgruppen styrelse och sålde de aktier hon hade i företaget. Lotta Edholm har även arbetat för lobbyfirman Tenelius Holm som erbjuder företag inom välfärden olika konsulttjänster.

Lotta Edholm har således haft olika arbetsuppgifter som gått ut på att gynna privatiseringen av skolor och förskolor sedan 1980-talet. Först som lobbyist, sedan som politiker och därefter som styrelsemedlem och lobbyist i friskolebranschen. Hon har varit drivande i den grupp av personer som fört över stora delar av välfärden till privata vinstdrivna företag och nu är hon skolminister. Hennes bakgrund är inget problem tycker hon. I en intervju i Sveriges Radio förklarade hon hur hon ser på sina olika roller.

”Jag företräder ju allas intressen, naturligtvis. Det är fullkomligt självklart”

Sveriges Radio Nyhetsmorgon fredag 21 oktober 2022

Det gällde väl även när hon var skolansvarig politiker i Stockholm? Det hindrade henne inte då från att gynna friskolebranschen och det lär det inte göra nu heller.

Sten Svensson

Det blev ingen större debatt om den marknadsstyrda skolan under valrörelsen. Diskussionen kom i stället till stor del att handla om de höga el- och drivmedelspriserna, kärnkraften samt skjutningarna i de kriminella gängen.

Inför valet hade regeringen lagt flera propositioner som skulle kunnat minskat marknadskrafternas inverkan på skolan, om de fått stöd av riksdagen. Bland annat skulle kötid inte få användas som urvalsgrund för intagning av elever till fristående skolor och huvudmännen skulle aktivt verka för en allsidig social sammansättning av elever. Dessutom föreslog regeringen att fristående skolor skulle få en lägre ersättning per elev än kommunala skolor eftersom de fristående inte har samma åtaganden. Den diskussion som fördes kring dessa förslag var tidvis osaklig med avsiktliga missuppfattningar och förvanskningar. När förslagen behandlades i Riksdagen röstades de ner av de partier som sedan vann valet.

Vilken skolpolitik som den nya regeringen kommer att föra vet vi först när regeringsförklaringen presenteras men några tendenser kan man se med ledning av de förslag som de olika partierna har presenterat inför valet.

Sannolikt kommer inga avgörande förändringar att ske vad gäller marknadskrafterna i skolpolitiken. Flera av de blivande regeringspartierna har mycket täta personsamband med friskolebranschen och de kommer inte att förändra något som stör skolkoncernerna. Samtidigt är partierna i den nya regeringen medvetna om att de inte har den allmänna opinionen med sig i sitt stöd för skolaktiebolag och skolkoncerner. Därför kommer de sannolikt att göra en del förändringar av dagens regelverk. Förändringar som ser kraftfulla ut men som inte ändrar på något avgörande för skolaktiebolagen.

Troligen kommer kösystemen för de fristående skolorna att förändras. De vill inte avskaffa köerna utan de kommer förmodligen att flytta fram tiden för att anmäla sitt barn till exempelvis tre år. Det ser ut som en väl avvägd kompromiss mellan att ha kö från födseln till att helt avskaffa köerna. Men att ha en kö från tre år ändrar ingenting, köerna blir kvar och med dem följer segregation. Precis som idag blir det de välutbildade och resursstarka som kommer att hamna först i kön.

Det kan också komma att bli så att alla blir tvungna att välja skola. Det är ett krav som friskolebranschen länge har drivit. Ska man ha ett obligatoriskt skolval måste det kombineras med någon form av gemensam antagning av eleverna. Sker inte det kommer ett obligatoriskt skolval endast att öka antalet elever i de fristående skolorna med fortsatt skolsegregationen som följd.

Den nya regeringen kommer sannolikt också att skärpa tillsynen över skolan med syftet att göra det svårare för oseriösa och kriminella personer att verka inom skolan. Det har också föreslagits att ett skolföretag inte ska få dela ut vinst om de inte lever upp till ett antal fastställda kvalitetskrav. Hur detta ska gå till har inte preciserats. Menar man allvar med ett sådant förslag kan man till exempel koppla det till krav på att alla elever ska klara kraven för att komma in på ett nationellt program i gymnasieskolan. Uppfylls inte det har man inte rätt att dela ut vinst. Vinstutdelning kan också kopplas till att det ska finnas läromedel, skolbibliotek, specialsalar och en fastställd nivå på lärartätheten med mera. Det finns många varianter som skulle innebära en verklig kvalitetsgaranti. Men det finns inget som talar för att det är sådant som de blivande regeringspartierna har tänkt sig. De har i stället varit inne på att betyg är en kvalitetsfaktor. I valrörelsen pekades de kommunala skolor ut som har låga betygsgenomsnitt som dåliga skolor. Ju högre betyg en skola sätter desto högre kvalitet, tycks de tro.

Flera av de blivande regeringspartierna har tagit upp att det behövs åtgärder som syftar till att stärka ordningen i skolan. Under Reinfeldtsregeringen, då Björklund var utbildningsminister, var ordningen i skolan en huvudfråga. En särskild utredning tillsattes och en rad förändringar gjordes, men några nämnvärda resultat har inte märkts. Det kan bero på att det är marknadskrafterna som skapar ordningsproblemen genom den skolsegregation som de orsakar.

Ett annat ordningsproblem som ökat i och med marknadsutsättningen är att föräldrar kan vara påstridiga, hotfulla och till och med våldsamma. Mail och telefonsamtal från sådana föräldrar är tidvis ett arbetsmiljöproblem för lärare och skolledare. Kundtänkandet, att kunden alltid har rätt, ger omdömeslösa föräldrar ett starkt maktmedel. Får inte jag som jag vill flyttar jag mitt barn till en annan skola. Men den makten tror jag inte den nya regeringen har tänkt sig att avskaffa.

När det gäller resurserna till skolan kommer den nya regeringen att få problem. De har lovat stora subventioner till bensin och diesel samt till elen. Dessutom ska försvarsutgifterna höjas mycket kraftigt. Allt detta ska kombineras med skattesänkningar i en tid när samhällsekonomin är på väg nedåt. Allt talar för att skolan kommer att drabbas av nedskärningar de kommande åren.

Sten Svensson