Kategori: Blogg

Vad hände när Upplands Väsby knoppade av skolor?

Ny rapport av Sten Svensson för Nätverket för en likvärdig skola. Upplands Väsby, som ligger några mil norr om Stockholm, är den kommun i Sverige som har flest elever i fristående grundskolor, drygt 50 procent. Den höga andelen beror inte bara på de
fria marknadskrafterna utan i Upplands Väsby har den borgerliga majoriteten stöttat
etableringen av fristående skolor genom politiska beslut då de genomfört en så kallad
avknoppning. Inför valet 2006 drev de borgerliga partierna linjen att de skulle knoppa av flera kommunala förskolor och skolor och göra om dem till fristående. Politikernas syfte var att öka valfriheten genom att skapa en mångfald av skolor med andra huvudmän än kommunen.

Avknoppning innebär att en kommun låter en eller flera privatpersoner ta över verksamheter som tidigare utförts av kommunen. Som skäl för avknoppningen brukar anges att man vill skapa mångfald, konkurrens och valfrihet. Med avknoppning ger man marknaden kraftfulla stimulanser genom olika politiska beslut som riktar sig till och ekonomiskt gynnar utvalda personer och företag för att de ska ta över kommunal verksamhet. Genom ett avknoppningsbeslut kan en stor del av en kommuns skolor, till exempel, bli privatiserade vid ett tillfälle.

Läs rapporten här!

Lyxigt seminarium om likvärdig skola 2 juni

Onsdag 2 juni kl 18:00 arrangerar Nätverket för en likvärdig skola ett högklassigt seminarium på temat Hur ser vägen till en likvärdig skola ut? Seminariet sänds online och arrangeras tillsammans med Katalys och ABF.

Seminariet inleds av Per Molander, som presenterar Jämlikhetskommissionens, SOU 2020:46, olika förslag avseende utbildning. Hans inledning kommenteras sedan av Linnea Lindqvist, rektor i Göteborg och författare till boken En tickande bomb, samt Anne-Marie Pålsson, nationalekonom och tidigare riksdagsledamot för moderaterna. Linnea och Anne-Marie ger också sin syn på vad de ser som viktiga åtgärder.

Seminariets andra del består av en panel där representanter från riksdagens utbildningsutskott diskuterar och kommenterar inledarnas presentationer.
Deltagare:
Gunilla Svantorp (s), ordförande utbildningsutskottet
Fredrik Christensson (c), ledamot och utbildningspolitisk talesperson
Noria Manouchi (m), suppleant utbildningsutskottet

Seminariet leds och modereras av Lisa Gemmel, Katalys.

Per Kornhall, Nätverket för en likvärdig skola, inleder och sammanfattar.

Seminariet sänds här.

Nätverket för en likvärdig skola lämnar remissvar på Jämlikhetskommissionen

Nätverket för en likvärdig skola har varit remissinstans på utredningen En gemensam angelägenhet (SOU 2020:46), också känd som Jämlikhetskommissionen. Idag lämnar vi vårt remissvar.

Sammanfattning

Nätverket för en likvärdig skola svarar här på de delar av utredningen som berör skolväsendets likvärdighetsaspekter.

Nätverket för en likvärdig skola delar i stort utredningens bild av likvärdighetsproblemen i skolväsendet och vill framhålla det positiva i att en och samma utredning tar ett grepp över alla skolformer från förskola till komvux. Nätverket för en likvärdig skola tillstyrker flera av utredningens förslag men vill understryka att det handlar om nödvändiga steg på vägen och att fler reformer behövs för att nå fram till en skola som fullt ut är en samhällsbyggande institution. Specifikt saknar Nätverket för en likvärdig skola förslag i utredningen om stopp för expansion och nyetablering av vinstsyftande skolor. En konkurrensstyrd skola leder per definition till vinnare och förlorare och bidrar därmed till olikvärdighet mellan skolorna. Nätverket för likvärdig skola anser också att aktiebolag som bolagsform måste fasas ut, då aktiebolag per definition har ett annat huvudsyfte än att bedriva bästa möjliga pedagogisk verksamhet. Här ser vi positivt på utredningens förslag om att utreda denna fråga närmare.

  • Nätverket för en likvärdig skola:
    Instämmer i utredningens förslag om ett utökat statligt ansvar för skolan.
  • Instämmer i utredningens förslag om förändrad fördelningsnyckel men anser att:
    • avdraget från den kommunala huvudmannens kostnader bör vara minst 15 procent.
    • avdraget bör fastställas av riksdagen och skrivas in i Skollagen.
  • Instämmer i utredningens förslag om att möjligheten till extra ersättning för lokalkostnader för fristående skolor måste utredas och anser därför att regeringen å det snaraste ska skicka frågeställningen till lagrådet för bedömning.
  • Ser positivt på utredningens förslag om att integrera fristående förskolor och skolor i ett gemensamt utbildningssystem men anser att förslagen inte går tillräckligt långt. Det allmänna måste återfå nödvändiga befogenheter att fullgöra sitt ansvar för skolutbudet och därför är skrivningarna om förprövning om etableringar inte tillräckligt långtgående.
  • Anser att uppföljning och kontroll av vinstsyftande förskolor och skolor behöver göras med beaktande av målkonflikten mellan företagets huvudsyfte att göra vinst och skolans uppdrag.
  • Anser att huvudmannens styrning och statens kontroll av förskolans kvalitet för att säkra en likvärdig förskola behöver kraftigt förstärkas.
    Instämmer i utredningens förslag i avsnittet Förvaltningspolitiska aspekter, men vill särskilt påtala att frågan om offentlighetsprincipen i fristående skolor redan är utredd. Ett förslag om att införa offentlighetsprincipen bör skyndsamt läggas fram för beslut i riksdagen.
  • Instämmer i utredningens förslag om gemensam antagning men anser att även placeringsprinciper för förskolan bör utredas för att motverka segregering.
  • Instämmer i utredningens förslag vad gäller vuxenutbildningen, men anser att det i första hand är kommunerna som ska vara utbildningsanordnare. Endast i undantagsfall ska enskilda utförare anlitas. Vuxenutbildningen i Sverige borde vara ett betydelsefullt instrument för att stärka likvärdigheten i utbildningen och kunna kompensera för olika bakgrund och förutsättningar. Tyvärr kan vi konstatera att vuxenutbildningen inte fått den prioritet, styrning och ansvarstagande från det offentliga som den förtjänar. Istället har marknadslösningar med vinstdrivna utbildningsanordnare kombinerat med kortsiktiga ekonomiska hänsyn från kommun och stat blivit tongivande och därmed har kvaliteten i vuxenutbildningen blivit lidande. Möjligheten att lägga ut undervisning på entreprenad i den omfattning och på det sätt som sker idag har ifrågasatts och om den överhuvudtaget borde tillåtas.

Nätverket för en likvärdig skola vill i sammanhanget också hänvisa till våra remissvar på SOU 2020:28 och SOU2020:33

Vårt remissvar finns i sin helhet här:
Svar på remiss SOU 2020:46 från Nätverket för en likvärdig skola.

Nätverket för en likvärdig skola lämnar remissvar på Björn Åstrands utredning om en mer likvärdig skola

Nätverket för en likvärdig skola är remiss-instans och vi lämnade idag vårt svar på betänkandet från utredningen SOU 2020:28 En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning.

Sammanfattning

Nätverket för en likvärdig skola delar utredningens bild av problemen med likvärdighet i svensk grundskola och utredningen i sig är en värdefull kunskapssammanställning. Utredningen visar hur komplext skolsystemet är och att det därför är nödvändigt att ta ett större grepp över flera områden. Därför måste utredningens förslag ses som en helhet. Att införa lösryckta delar ur utredningen kommer inte att medföra att likvärdigheten förbättras.
Nätverket för en likvärdig skola instämmer i flertalet förslag. Vi har dock flera farhågor och synpunkter på både förslagen och dess införande:

  • Förslag om ansökan om skolplacering och urvalsregler bör endast införas om utredningens övriga centrala förslag införs samtidigt: differentierad ersättning, krav på allsidig sammansättning och ökat statligt inflytande över skolan. Uttrycket ”ansökan om skolplacering” är en bättre och mer rättvisande benämning än skolval. Kommuner som kan anvisa samtliga elever en skolplats bör dock fortsatt ges denna möjlighet.
  • Ett ökat statligt ansvar för skolans likvärdighet ska gälla samtliga huvudmän. Statens fokus får inte vara enbart på kommunala skolor eller på små och särskilt utsatta skolor. Den statliga styrningen behöver ske så att skolmyndigheterna kan agera samordnat, så att motstridiga styrsignaler undviks.
  • Skolverkets regionala analys av behovet av nya skolenheter måste, tillsammans med kommunernas yttranden, bli avgörande för Skolinspektionens beslut om tillstånd.
  • Skolornas verksamhet måste följa stadieindelningen för att det system som utredningen föreslår ska fungera väl. Frågan om skolor vars verksamhet inte sammanfaller med stadieindelningen måste vara utredd innan utredningens förslag kan genomföras.
  • Övergångsregler bör endast gälla en kort period, annars fortgår försämringen av likvärdigheten onödigt länge. Nya regler för antagning och urval måste införas samtidigt för alla huvudmän.
  • Avdraget från den kommunala huvudmannens kostnader bör vara 15 procent.
  • Avdraget bör fastställas av riksdagen och skrivas in i Skollagen. Utredningens förslag att låta domstolar avgöra storleken på ersättningen till fristående skolor innebär att det allmänna – medborgarna och de folkvalda – avhänder sig ytterligare ett medel för påverkan av den gemensamt finansierade skolan. Vi menar att det är en farlig utveckling.

Läs hela vårt remissvar här.

 

Sten Svensson kommenterar utredningen om en mer likvärdig skola

Sedan början av 1990-talet har skillnaderna mellan skolor och elever fördubblats. Eleverna har blivit alltmer uppdelade på olika skolor efter socioekonomisk bakgrund och efter migrationsbakgrund. PISA visar att de elever som har störst svårigheter att klara skolan har blivit allt fler och att de har svagare resultat. Samtidigt är det en grupp elever som får allt bättre resultat. Skolans likvärdighet har försämrats för varje ny PISA-rapport som presenterats.

Det är en utveckling som är djupt allvarlig, både för de elever som drabbas av skolpolitiken och för samhället som får allt större problem med utanförskap. Att vända den negativa utvecklingen borde därför vara en huvuduppgift för alla de politiska partierna i riksdagen.

Till sin hjälp har riksdagspartierna nu fått Björn Åstrands utredningen om en mer likvärdig skola. Hans utredning innehåller en lång rad förslag som om de genomförs kommer att förbättra likvärdigheten i den svenska skolan.
Kort sammanfattat föreslår han:

  • Alla huvudmän ska aktivt verka för en allsidig social sammansättning av eleverna på sina skolenheter.
  • Ett obligatoriskt skolval som ska ske gemensamt för både kommunala och fristående skolor och som ska skötas av Skolverket.
  • Kötiden avskaffas som urvalsgrund om det är fler sökande än platser till en fristående skola.
  • Varje huvudman kan välja mellan ett antal urvalsgrunder bland annat syskonförtur, geografi och ett kvoterat urval baserat på socioekonomiska grunder.
  • Närhetsprincipen är kvar för kommunala skolor.
  • Skolbyten enbart vid terminsskiften.
  • Kommunen ska göra ett avdrag för de merkostnader de har för att erbjuda alla elever en plats i en skola nära hemmet och för beredskapen att ta emot nya elever. Det innebär en lägre nivå på ersättningen till fristående skolor än idag.
  • Ett flertal riktade statsbidrag föreslås slås samman till ett sektorsbidrag till skolan.
  • En regional Skolverksorganisation ska inrättas.

Inför man ett obligatoriskt skolval inom dagens regelverk kommer det att öka intresset för de fristående skolorna och det medför en ökad skolsegregation. Men med de krav på allsidig social sammansättning och med det nya antagningssystemet som Skolverket ska sköta blir bilden delvis en annan. Det blir en insyn och en kontroll över antagningen som inte finns idag. Åstrand föreslår också att de föräldrar som inte väljer ska garanteras en plats enligt närhetsprincipen. Sammantaget kan detta innebära ett steg mot minskad segregation.

Att dagens överkompensation till de fristående skolorna justeras ned är ett steg åt rätt håll. Bra är också den fördröjning som föreslås när bidraget ska betalas ut eftersom kommunen har kvar merparten av de fasta kostnaderna. Men i denna fråga kunde utredningen tagit ytterligare steg med tanke på de stora vinster som de stora skolkoncernerna redovisar varje år.

Det är också bra att många av de riktade statsbidragen försvinner och ersätts med ett riktat sektorsbidrag till skolan. Dagens system är mycket krångligt. Små kommuner har inte alltid den kompetens och de resurser som krävs för att kunna söka de statsbidrag som finns. Det innebär att de som kanske har det största behovet av bidragen kan gå miste om dem. Dessutom är systemet mycket svårförutsägbart. Det sker ofta förändringar och kommunerna vet inte från ett år till ett annat vilka regler som gäller. Ändringarna har medfört att många inte litar på att statsbidragen består och vågar därför inte använda dem fullt ut.

Bra är också förslaget om en statlig regional organisation. Staten behöver ta ett betydligt större ansvar för de kommuner som behöver extra stöd för att stärka likvärdigheten i skolan.

Det senaste året har en rad missförhållanden avslöjats i friskolebranschen. Det gäller Vetenskapsskolan i Göteborg, Elma School i Stockholm och att några kommuner ger Internationella Engelska Skolan mycket gynnsamma ersättningar för skollokaler. I den efterföljande debatten har ett par borgerliga politiker och några ledarskribenter varit mycket kritiska. Benjamin Dousa, ordförande för Moderat ungdomsförbundet, beskrev det som att borgerligheten sitter i knät på friskoleföretagen.

Björn Åstrands utredning borde kunna ge goda förutsättningar för en seriös diskussion om vad vi ska göra för att vända dagens negativa utveckling, där allt fler unga misslyckas i skolan. Han föreslår inget stopp för fristående skolor. Det blir heller inget vinstförbud eller sådana vinstbegränsningar som fanns i Reepalus förslag. Det fria skolvalet och skolpengen är kvar med vissa begränsningar. Han föreslår en rad förändringar som minskar de segregerande krafterna i dagens system och det borde även de borgerliga partierna tycka är bra. Nu är det upp till bevis för de borgerliga partierna. Vad vill ni göra för att vända dagens negativa utveckling?

Sten Svensson

Utredning föreslår sänkt ersättning till fristående skolor

Idag kommer förslagen från Utredningen om en mer likvärdig skola. I den DN Debatt som föregår presentationen finns ett stycke om sänkt ersättning till fristående skolor.

Ur utredarens artikel på DN Debatt 2020-04-27.

Förslaget välkomnas av Nätverket för en likvärdig skola, även om vi ännu inte sett detaljerna. Vi har själva räknat på merkostnaderna och presenterat ett eget förslag som var att friskolor skulle få 80 procent av de kommunala skolornas ersättning. Förslaget lanserades på SvD Debatt och i en rapport i mars.

Vi återkommer med en längre kommentar till utredningens förslag när vi tagit del av detaljerna.

Södertälje kommun får Skolans likvärdighetspris 2019

Nätverket för en likvärdig skola har beslutat att tilldela Södertälje kommun Skolans likvärdighetspris 2019. Kommunen har under flera år haft en medveten styrning av skolans organisation, kvalitetsarbete och resurser för att motverka skolsegregation.

Utbildningsnämndens ordförande Elof Hansjons och utbildningsdirektör Monica Sonde från Södertälje tar emot priset av Jan-Åke Fält från Nätverket för en likvärdig skola.

Ett flertal insatser har gjorts för att stödja skolledare och lärare i utsatta områden. Detta har lett till tydliga resultatförbättringar i elevers meritvärden och gymnasiebehörighet. Södertälje kommun har som mål att:

”Södertälje kommuns förskolor, grundskolor och gymnasieskolor ska bli Sverigeledande när det gäller att utveckla undervisningen så att barn och elevers familjebakgrund får minskad betydelse.”

Årets pris till Södertälje kommun. Tavla av konstnären Göran Drougge.

Kommunalrådet och utbildningsnämndens ordförande Elof Hansjons i Södertälje berättade om kommunens situation vad gäller elevsammansättning, om hur de höjt ambitionerna för skolan och arbetat strukturerat för att höja resultat och förbättra likvärdighet. Han underströk att Södertälje fortfarande har många elever som inte når gymnasiebehörighet, men att arbetet gett och fortsätter att ge resultat.

Utbildningsdirektör Monica Sonde redogjorde för konkreta åtgärder som centralt placerade lärarresurser och översyn av rektorers arbetsuppgifter. Hon sammanfattade sitt arbete med att hon är ”stolt och förtvivlad varje dag”.

Priset delades ut under ”Jämlikhetsdagen” som arrangerades av ABF Stockholm, Jämlikhetsfonden, Katalys och Nätverket för likvärdig skola.

Nätverket för en likvärdig skola

Märklig tolkning av begreppet kompensatorisk resursfördelning

Sten Svensson kommenterar Långtidsutredningens skrivningar om skolan.

Utredningen ”Jämlikhet i möjligheter och utfall i den svenska skolan.” som ingår i långtidsutredningen presenterades häromveckan. I stora drag visar denna utredning samma bild som många andra forskarrapporter och utredningar gjort de senaste tio åren. Några exempel:

  • ”Sorteringen till grundskolor utifrån elevers förutsättningar fortsätter att öka.”
  • ”Ökad boendesegregation står för huvuddelen, 70–75 procent, av den ökade segregationen i grundskolan sedan slutet av 1980-talet. Skolvalet står för 25–30 procent av ökningen.”
  • ”Skolor med de bästa elevförutsättningarna tenderar att anställa de mest kompetenta lärarna.”
  • ”Familjen är mycket viktig för att förklara skillnader i skolresultat.”
  • ”Utrikesfödda elever klarar sig allt sämre i skolan, framför allt elever som anlänt efter skolstart.”

Rapporten går utförligt och på djupet igenom de olika frågorna. Jag har emellertid två invändningar. Den första gäller rapportens beskrivning av den kompensatoriska resursfördelningen. Rapportförfattarna skriver att de finner tydliga kompensatoriska inslag i fördelningen av lärartäthet. Lärartätheten är högre i skolor med svaga förutsättningar jämfört med skolor med starka förutsättningar. De skriver också att det kompensatoriska inslaget har ökat över tid. Det stämmer, det kompensatoriska inslaget har ökat efter att staten skärpt skrivningarna i skollagen för några år sedan. Det märkliga är att rapportförfattarna även menar att resursfördelningen till de fristående skolorna är kompensatorisk.

”Den fristående sektorn bidrar överlag till den kompensatoriska resursfördelningen mellan skolor, eftersom fristående skolor i genomsnitt har lägre lärartäthet och lärarkompetens än kommunala skolor, samtidigt som de har en socioekonomiskt mer fördelaktig elevsammansättning.”

De fristående skolorna får inte någon kompensatorisk resursfördelning som utgår från elevernas behov. En fristående skola får 100 procent av vad en normalelev får i genomsnitt från kommunen. Att de fristående skolorna sedan tar en del av elevernas resurser och använder till vinster och annat är en helt annan sak. Att resultaten av resursöverföringen blir en lägre lärartäthet och en lägre lärarkompetens än vad de kommunala skolorna har, har ingenting med kompensatorisk resursfördelning att göra. Det begreppet avser den politiska styrningen av resurserna efter elevernas olika behov som ska ske.

Den andra invändningen gäller rapportens försök att räkna fram en kvalitetsskillnad mellan skolor. De har visserligen en rad förbehåll och pekar på svagheter i de olika register de använt men de slår ändå fast att:

”Fristående skolors kvalitet är cirka 6–7 procent av en standardavvikelse högre än kommunala skolors, givet den elevsortering till skolor som finns i dag.”

Detta gäller efter att sedvanliga kompensationer har gjorts efter socio-ekonomiska grunder. I denna fråga avviker rapportens resultat från den senaste PISA-rapporten som inte fann några skillnader mellan fristående och kommunala skolor. OECD:s PISA-rapport visade till och med att de kommunala skolorna hade aningen bättre resultat.

Jag ifrågasätter inte resultaten, positivt segregerade skolor brukar få bra resultat. Det finns faktorer som inte fångas upp i den officiella statistiken som kan förklara detta. Även föräldrar med kort utbildning kan vara skolintresserade och stötta sina barn på ett utmärkt sätt, till exempel.

Det jag vänder mig mot är att det framstår som att det är skolans kvalitet som ger dessa resultat. Man får intrycket att fristående skolor har högre kvalitet och att deras verksamhet är bättre än kommunala skolors. Men det finns ingenting i rapporten eller i verkligheten som kan styrka den tesen. Tvärtom, de fristående skolorna har lägre lärartäthet, färre utbildade lärare och färre erfarna lärare. Lägg till konkurser och oseriösa skolhuvudmän samt bristen på insyn så blir resultatet att fristående skolors undervisning håller lägre kvalitet än de kommunala. Det som skiljer är elevunderlagen. De fristående skolorna sållar systematiskt fram ett elevunderlag, som, trots den sämre kvaliteten på undervisningen, presterar bra. Det är den effekten som rapporten visar och det har ingenting med skolornas kvalitet att göra. Man kan likna effekterna med det som sker inom lagidrotter. Det lag som värvar de skickligaste talangerna gör flest mål och vinner serien.

Sten Svensson

Jämlikhet i möjligheter och utfall i den svenska skolan. Helena Holmlund, Anna Sjögren och Björn Öckert. Bilaga 7 till Långtidsutredningen 2019 SOU 219:40