Nyheter

Utvalda

Partier rör sig om skolans likvärdighet

Den senaste tiden har vi fått bevittna en del skolpolitiska utspel som Nätverket vill uppmärksamma. Det är utspel som alla antyder en förändring av skolpolitiken i en riktning som i större eller mindre grad överensstämmer eller åtminstone ligger i närheten av Nätverkets program för ökad likvärdighet.

Från socialdemokratiskt håll har S-föreningen Reformisterna tillsammans med Socialdemokratiska Skolföreningen släppt en rapport ”Vägen till en samhällsbyggande skola”. Rapporten analyserar skolsystemets brister ur tre, till stor del sammanhängande, perspektiv, marknadiseringen, företagiseringen och juridifieringen. Författarna argumenterar för återupprättande av en samhällsbyggande skola där betoning ligger mindre på private good och mer på public good. De hävdar övertygande att en sådan förändring kräver ett uppbrott från såväl märkvärdisering som företagisering och juridifiering. Rapporten avslutas med 20 reformförslag. Vissa av förslagen överensstämmer tämligen väl med Nätverkets program, om än mer försiktiga när det kommer till formuleringar.  En del förslag i rapporten berör frågor där vi i Nätverket inte tagit ställning då de inte självklart ligger inom ramen för vårt tydliga fokus på skolans likvärdighet.

Det är naturligtvis högst osäkert vilket avtryck rapporten kommer att ge på det socialdemokratiska partiets politik. Den är ändå ett lovande exempel på diskussionen som förs inom (s). Läs rapporten här.

Liberalerna har genom Johan Persson och Lotta Edholm gjort en rad utspel om skolan under året. Partiet försöker uppenbart återerövra sin traditionella position som Sveriges skolparti. Skiftet på posten som utbildningsminister där partiledaren Johan Persson nu tagit över ska nog ses som en del av strategin. Sannolikt är det också en del i ansträngningarna att bli tillräckligt relevanta för att kravla sig över 4%-spärren.

Utöver utspel på temat ”hårdare tag” som visitering av skolelever, larmbågar vid skolentréer med mera har det också kommit förslag ägnade att stärka likvärdigheten. I likhet med förslagen från den (s)-märkta rapporten om en samhällsbyggande skola vill man ersätta mål- och resultatstyrning och NPM med en regelstyrning av verksamhetens ramar som t ex tillgång till elevhälsa, skolbibliotek och läromedel liksom reglering av klasstorlekar, halvklassundervisning, lärares undervisningstid med mera.

Partiet har under året ofta återkommit till att det vill åstadkomma en helrenovering av friskolesystemet och har upprepat gett uttryck för självkritik och beskrivit sig som naiva när det gäller sin hittillsvarande skolpolitik när det gäller friskolor. Johan Persson har också i intervjuer öppnat för att inte bara begränsa utrymmet för vinstuttag utan helt förbjuda sådana. Läs mer här och här. Lyssna på Ekots lördagsintervju med Johan Persson här.

Liberalernas omsvängning i skolpolitiken är naturligtvis välkommen. Men det måste påpekas att Johan Persson och Lotta Edholm gör sina mer långtgående utspel som representanter för Liberalerna, inte för regeringen i egenskap av utbildnings- respektive skolminister. Uppenbart har de inte fått gehör i regeringsunderlaget för sina nya ståndpunkter. Återstår att se vilket som kommer att väga tyngst i skarpt läge, lojaliteten mot kompisarna i Tidögänget eller omsorgen om skolan.

Också Centerpartiet rör sig i skolpolitiken. Några positionsförändringar gjorde partiet i slutet av förra året, bland annat när det gäller skolpengen. Partiet vill se mindre klasstorlekar men oklart om de vill ha en tvingande reglering. De vill öka möjligheterna att söka och komma in på gymnasiets yrkesprogram för elever med F-betyg, de vill införa ett gemensamt skolval, avskaffa kö som urvalsgrund, förbjuda vinstutdelning vid kvalitetsbrister med mera. Omorienteringen är välkommen men att kalla den en helomvändning är att överdriva förändringarna. Centern ligger långt efter Liberalerna när det gäller att göra upp med sin tidigare skolpolitik, åtminstone när det gäller retoriken.

För närvarande arbetar dock en intern arbetsgrupp med förslag till en reviderad skolpolitik. Vad som hittills har läckt från arbetsgruppen är att man vill ställa sig bakom att kommunerna ska ha bestämmanderätten över friskoleetableringar i kommunen. Det blir intressant att följa vad arbetsgruppen kommer att föreslå och vad som kommer att göra avtryck i Centerpartiets politik. Läs mer här. Lyssna på intervju med Niels Paarup-Petersen i Skolledarkvarten här.

AcadeMedia visar upp sig inför aktieägare

Den 25 november deltog AcadeMedias finanschef Peter Sylvan på Stora Aktiedagarna arrangerat av Aktiespararna. Här gjorde Peter Sylvan sitt bästa för att sälja in AcadeMedia som en lönsam investering för aktieägare. Senaste årets vinst hamnade på 1,3 miljarder. Av vinsten delades ca 30 % ut direkt till aktieägarna. Mest lönsamt var vuxenutbildningen med en vinstmarginal på 9-11 %. Och Peter Sylvan såg fortsatt goda vinstmöjligheter med hög arbetslöshet. Vinstmarginalen på gymnasieutbildningen 8-9 %, grundskolan 7 % och förskolan 6-7 %. Och då marknaden började mättas i Sverige så var nu siktet inställt på att alltmer satsa på förskoleexpansion i Tyskland, England och Polen. Se AcadeMedias föredrag på YouTube. Värt varenda sekund!

Gå inte på L:s utspel om förbud mot vinster i skolan

krönikören Oisín Cantwell skriver i en krönika i Aftonbladet 20 oktober: ”Skulle det stora högerpartiet gå med på att sätta käppar i hjulet för aktiebolag i skolan? Generelt vinstförbud? Glöm det.

Vilket hon givetvis är väl medveten om. Men så handlar inte heller förslaget om att få med sig Tidöpartierna på liberalpartistiskt skolpolitik.

Utspelet handlar i själva verket om att försöka vinna väljare. Liberalerna är ett parti som slåss för sin existens – risken för att ramla ur riksdagen efer valet 26 är högst påtaglig – och som blöder åt alla håll.” Läs hela krönikan här.

Liberalerna förstör för sig själva och borgerligheten

Gunnar Hökmark en tongivande politiker inom Liberalerna kritiserar stark den nya partiledningens inställning till att fasa ut vinstintressen från skolan: ”De senaste åren har Liberalerna förändrat sin skolpolitik dramatiskt. Kärnan i den nya politiken är en massiv kritik mot friskolor i allmänhet och de som drivs som aktiebolag i synnerhet. Den organisationsform som har gett mest stabilitet och kunnat ge ständigt fler elever tillgång till konkret valfrihet utpekats besynnerligt nog som det stora problemet i den svenska skolan.” Läs hela debattinlägget från Dagens Industri 21 november här.

Vill L klara spärren? Fasa ut vinstintresset i skolan

I ett debattinlägg i Aftonbladet 21 november, dagen innan Liberalernas stämma tar beslut om vinstdrivna skolor, skriver Anna Olskog, ordförande i Sveriges Lärare: ”Om Liberalerna vill behålla väljarnas förtroende och hamna över riksdagsspärren i nästa års val, gör de rätt i att rösta igenom förslaget att stoppa aktiebolag och fasa ut vinstintresset ur skolan.” och vidare ”Väljarna är betydligt mer överens om skolan än vad partierna är. Enligt den nationella SOM-undersökningen 2024 ansåg 74 procent att det är ett bra förslag att förbjuda företag med vinstsyfte att driva skolor. Även Liberalernas interna opinionsmätningar visar på liknande resultat, vilket torde vara en stark drivkraft för Mohamsson att få igenom vinstförbudet. Till kritikerna i partiet vill vi säga: Lyssna på väljarna. ” Läs hela debattinlägget här.

Sveriges krisberedskap hotas när yrkesutbildningarna lämnas åt marknaden

När yrkesutbildningarna styrs av privata intressen minskar tillgången till avgörande kompetens. För att stärka Sveriges krisberedskap krävs att staten tar tillbaka ansvaret och säkerställer att utbildningarna dimensioneras efter landets behov. Det skriver Dan Andersson, tidigare LO-ekonom och Sten Svensson, skoldebattör, Nätverket för en likvärdig skola. Läs debattinlägget här.

Skolpeng och färre barn missgynnar små skolor

Skolan i Sverige står inför ett nytt demografiskt läge. Det föds färre barn och antalet invandrare har minskat. Det har medfört en ny situation för många skolhuvudmän, i första hand i tillväxtregionerna i Sverige. Där man tidigare vant sig vid en ständigt ökande befolkning och fler barn är det nu stillastående eller i några fall till och med en minskning som gäller. Flera huvudmän, både kommunala och fristående, måste se över sin skolorganisation. Det innebär att förskolor och skolor läggs ner och att man anpassar undervisningsgrupperna efter de nya lägre elevtalen. I flera kommuner är det en stor och svår omställning som väntar.

Systemet med skolpeng gynnar medelstora och större skolor som kan fylla sina undervisningsgrupper maximalt. Det kostar nästan lika mycket att ha en undervisningsgrupp på 22 elever som att ha en på 30. Men skolan med 30-gruppen får drygt 800 000 kr mer i intäkter per år. Det motsatta inträffar om en liten skola tappar elever. Den har kvar större delen av sina kostnader men mister en stor del av intäkterna. Skolpengsmodellen missgynnar små skolor.

Även om kommunen höjer skolpengsbeloppet i takt med de förväntade kostnadsökningarna medför elevtalsminskningarna att undervisningsgrupperna blir färre och att lärare blir övertaliga. Det innebär att främst små skolor, både kommunala och fristående, kan få det mycket besvärligt de kommande åren. De stora skolkoncernerna har en betydligt bättre sits, men även de kan komma att strukturera om och lägga ner skolor.

Baserat på de tidigare prognoserna där barn- och elevantalet ökade har en del kommuner byggt nya förskolor och skolor som de nu upptäcker att de inte kan fylla. Det uppstår ett överskott på skollokaler vilket höjer kommunens kostnader. Kostnadshöjningen påverkar också lokalersättningen till fristående förskolor och skolor som också höjs med kommunens genomsnittliga kostnad per elev. Detta sker trots att de fristående inte har haft mer än den normala höjningen av sina lokalkostnader. I kommuner som byggt flera nya skolor och som har fristående skolor kan detta innebära många miljoner i ökade lokalersättningar till de fristående huvudmännen.

I skolförordningen finns dock en möjlighet för en kommun att slippa dessa kostnadsökningar. Man kan besluta att inte följa huvudregeln om att betala kommunens genomsnittskostnad per elev och i stället välja att betala huvudmännens faktiska kostnader, som då ska vara skäliga. Då kan naturligtvis en del fristående huvudmän som vant sig vid de senaste årens överkompensation bli irriterade när de får en sänkning. Sannolikt kommer det att bli några fristående huvudmän som överklagar sådana beslut till förvaltningsrätten de kommande åren.

Sten Svensson

Betongpedagogikens återkomst

Sten Svensson skriver en essä i Dagens Arena om Liberalernas skolpolitik:

”Liberalerna har meddelat att de vill stryka alla skrivningar i skollagen och läroplaner om att elever ska ha inflytande över undervisningen. De vill dessutom att lärare ska få befogenheter att bestraffa elever som beter sig illa eller förstör.

”Det behövs en kulturförändring där vi avskaffar elevinflytandet för att skapa en skola som präglas av disciplin, säger partiledaren Simona Mohamsson.” [1]

En ny kultur ska således införas i skolan där nyckelorden är disciplin och straff.”

Läs essän här.

Per Kornhall: Det här borde vara förstasidesstoff i alla tidningar

”Är det någon som har hört talas om Skolverkets rapport ” Etablering på arbetsmarknaden och fortsatta studier år 2023 efter gymnasieskolan”. Inte? Det är märkligt för egentligen borde den vara förstasidesstoff i alla våra tidningar.

1992 införde en regering ett skolmarknadsexperiment som redan då oroade OECD-experter. Bland annat eftersom vi införde den på ett skolsystem de menade var ett av världens bästa och de ifrågasatte därför den dåvarande regeringens mål om att en fri skolmarknad skulle ge Sverige ”Europas bästa skolsystem”. (Ja, läs gärna meningen en gång till, precis så skriver de).” Läs krönikan här.

Privatskolor tömmer storstaden på yrkesarbetare

I en krönika i Dagens Arena med rubriken Privatskolor tömmer storstaden på yrkesarbetare skriver Liv Beckström: ”Extra dramatisk var effekten av Björklunds gymnasiereform och långtgående privatisering av gymnasier för huvudstaden, visar en rapport från Nätverket för en likvärdig skola: Från att en tredjedel av eleverna gått ett yrkesprogram som gick att välja i den egna kommunen är andelen elever på yrkesprogrammen i Stockholms gymnasieregion nu 14 procent – och i de kommunala knappt 9 procent!” Läs krönikan här.