Kategori: Debattinlägg

Sten Svensson, medlem i Nätverket för en Likvärdig Skola, och Tor Nitzelius ,tidigare förbundsjurist hos Lärarförbundet, avvisar i SVD Debatt 14 september alla undantag från offentlighetsprincipen. ”Skolinformationsutredningen kom fram till att man kan införa offentlighets­principen utan begränsningar. Låt det bli riksdagens beslut. Det behövs inga undantag eller lättnads­regler. Offentlighets­principen handlar inte om huruvida den innebär ett merarbete för huvud­männen utan den handlar om vår demokratiska insyn i de offentligt finansierade skolorna.” Läs debattartikeln här.

I en debattartikel i Dagens Samhälle 26/8 skriver Camilla Malm från Sollentunas Föräldranätverk och Sten Svensson från Nätverket för en likvärdig skola att vårt friskolesystem är kostnadsdrivande och tvingar kommuner till nedskärningar i skolbudgeten.

”När nya fristående skolor etableras värvar de elever från de kommunala skolorna som då får tomma platser. Genom skolpengssystemet följer resurserna med eleverna till den nya skolan, samtidigt som lokalkostnaderna ligger kvar i den kommunala skolan. Kommunen får då betala lokalkostnaderna både i den valda fristående skolan och i den kommunala skola som eleven lämnar.” Läs debattartikeln här.

Efter Liberalerna utspel att de numera stödjer offentlighetsprincipen även i friskolorna gör DN:s ledarsida rent hus med alla som fortfarande argumenterar för att det kan vara en affärshemlighet hur våra skattefinansierade skolor drivs. ”Skolor kan inte klassas som företag med affärshemligheter snarare än som en del av välfärdens kärna, där allmänheten har självklar rätt till insyn. Antingen undantas alltså friskolor som drivs av börsnoterade företag från bestämmelser som gäller övriga bolag eller så får de aktiebolagsdrivna skolorna ombildas eller avvecklas.” Läs ledaren här.

Aktuell debattartikel i Dagens Samhälle:

” I Marknadsskolan i Malmö – en rapport om en skola dränerad på resurser och försämrad kvalitet” redovisas hur de vinstdrivna skolorna bidrar till sänkt kvalitet och minskade resurser för Malmös elever. Sveriges dysfunktionella marknadsskola, som liknar månglarna i templet och präglas av segregation, misskötsel och betygsinflation, måste avvecklas. Konkurrens och vinstintresse kan inte bygga en likvärdig skola där alla elever får en bra utbildning.”

”Konkurrens och vinstintresse kan inte bygga en skola där alla får en bra utbildning, anser Jan-Åke Fält, Nätverket för en likvärdig skola, Juan-Tadeo Espitia (S) och Mubarik Abdirahman (S)”. Läs debattartikeln här.

Nätverket för en likvärdig skola i Göteborg skriver i en debattartikel i Göteborgsposten att
” I Göteborg tenderar politikerna att förlita sig på externa resurser för att åtgärda orättvisorna i skolsystemet. Näringslivet, med BRG (Business Region Göteborg) i spetsen, och civilsamhället blir alltmer indragna i satsningar på skola och fritid i socioekonomiskt fattiga stadsdelar.” och ” Utifrån de gångna decenniernas erfarenheter såväl som utifrån vetenskapliga studier vet vi att stora delar av den unga generationen i socioekonomiskt fattiga områden riskerar att reproducera ett utanförskap där man inte ser sig som en fullvärdig invånare och rättighetsbärare. För att bryta detta mönster är en god och likvärdig skola som erbjuder alla unga goda framtidsutsikter viktig. En skola som bör finansieras genom skattsedeln och inte genom hyresavin eller näringslivets vilja att marknadsföra sitt sociala hållbarhetsarbete.” Läs debattartikeln här.

Dala-Demokratens ledarskribent Jenny Wennberg skriver under rubriken ”I skolan är Börshajar viktigare än elever” att ”Hur länge ska aktiebolagen få använda skolan som lekstuga? Varför fortsätter vi acceptera att vinstdrivna skolor finns i Sverige, när inte ens Moderaternas väljare tycker att skattepengar i skolan ska gå till något annat än just skolan och eleverna?

Vad ska vi med vinstdrivna skolor till, när eleverna som gått i dessa skolor, bevisligen klarar sig sämre på högskolor och universitet än eleverna som gått på kommunala skolor gör?

Vad exakt är det aktiebolagsskolorna och stiftelseskolorna bidrar med till det svenska skolsystemet?

Förutom glädjebetyg och segregering?” Läs ledaren här.

Johan Enfeldt skriver i en debattartikel i Alltinget att ”Roger Akelius visade dessutom med all tydlighet att elever kan köpas och säljas över börsen” och ” att han satte ett stort problem med det svenska skolsystemet i blixtbelysning. En skola kan över natten få en ny ägare med en annan pedagogisk idé.” Läs debattartikeln här.

I mitten av 1990-talet bytte lärarna lönesystem från tarifflöner till individuella löner. Skiftet var en del av den tidens trend då man försökte organisera och driva den offentliga sektorn på samma sätt som företag i det privata näringslivet. En idéströmning som man sammanfattande brukar kalla för New Public Management, NMP.

Enligt NPM ska de offentliga verksamheterna styras och ledas efter affärsmässiga marknadsprinciper. I skolan är konkurrensen om eleverna en huvudingrediens. Styrningen sker med mål- och resultatstyrning, olika beställar- och utförarmodeller, bolagisering, konkurrensutsättning, entreprenadlösningar och privatiseringar. NPM innebär även att ekonomiska faktorer får en mycket stor tyngd i verksamheten.

Systemskiftet i lärarnas lönesättning föregicks av en diskussion som startade under 1980-talet. Problemet då var, precis som i dag, att de stora offentliganställda grupperna, till exempel lärare, inte hängde med de högskoleutbildade privatanställdas löneutveckling. Visserligen var de centrala avtalens procenttal ungefär lika men sedan tillkom den så kallade löneglidningen vilket är lokala lönepåslag. Löneglidningen innebär att de privatanställda får mer i lön än vad de centrala avtalen anger medan de offentliganställda får nöja sig med det som anges i det centrala avtalet. De offentliganställda facken försökte hänga med de privata genom att införa olika former av garantier i de centrala avtalen men utan någon större framgång.

Lärarna och de offentliganställda hade således en svag löneutveckling under 1980-talet. Det förändrades drastiskt i och med kommunaliseringen 1991 då det skedde en rejäl höjning av lönerna för alla lärare. Även undervisningsskyldigheten förkortades i det avtalet.

I och med kommunaliseringen fick lärarna en ny arbetsgivare, Kommunförbundet (dagens SKR). De var starkt inspirerade av NPM-tankarna och ville avskaffa systemet med tarifflöner så snart som möjligt. 1992 gav de ut en diskussionsskrift med rubriken ”Ska avtalen styra 90-talets skola?” Där beskrevs lärarnas löne- och anställningsavtal som ett hinder för skolans utveckling. Där fanns också en idéskiss till ett nytt system. I nästa broschyr, som kom 1993 och hade titeln: ”Avtalen ska främja 90-talets skola” förtydligades Kommunförbundet sina förslag. Avtalen skulle fokusera på resultat och kvalitet samt förbättra produktiviteten. Kommunförbundet ville kunna styra de anställda mer effektivt genom individuella löner.

Under avtalsrörelsen 1993 gjorde Kommunförbundet en första framstöt i syfte att avskaffa tarifflönesystemet och införa individuella löner, men det sa de fackliga organisationerna nej till.

Inför 1995 års avtalsrörelse hade Kommunförbundet en ny taktik som gick ut på att urholka värdet av tarifflönesystemet. De meddelade att de inte längre var intresserade av att behålla tariffmodellen och om lärarna ville behålla detta skulle det på sikt kunna innebära en rejäl försämring av lönerna. Det hotet, tillsammans med tron på att individuella löner skulle ge möjligheter till en löneglidning, precis som i den privata sektorn, var huvudorsakerna till att lärarfacken gick med på att byta lönesystem.

I dag nära 30 år efter att individuella löner infördes för lärarna är det lätt att konstatera att systemskiftet inte medförde de fördelar som de fackliga företrädarna hoppades på. Lärarnas löneutveckling har gått lite upp och ner genom åren, precis som med tariffsystemet, men på det stora hela har de inte kunnat hänga med den privata arbetsmarknadens högskoleutbildade grupper. Lärarfacken har provat med sifferlösa avtal och annat, men resultatet har blivit detsamma. För att kunna rekrytera och behålla lärare har staten därför blivit tvungen att skjuta till extra pengar som har minskat skillnaderna till de privatanställda. Det har skett med olika riktade lönesatsningar som systemet med Förstelärare och Lärarlönelyftet.

En annan effekt av dagens lönesystem är, i och med lärarbristen, att nya lärare kunnat få en hyfsad ingångslön, medan lärare med lång erfarenhet fått stå tillbaka. Modellen har alltså fungerat tvärtom jämfört med tariffsystemet, där man premierade erfarenhet med högre löner. Ytterligare en effekt av individuella löner är att det påverkar de anställdas yttrandefrihet. Om man misstänker att lönen kan påverkas negativt om man ger offentlighet åt missförhållanden i verksamheten väljer många att hålla tyst.

Inte heller arbetsgivarna har fått ut de effekter som de så hårt trodde på. De var övertygade om att möjligheten att styra lärarna genom lönerna skulle resultera i bättre resultat, bättre kvalitet och bättre produktivitet. Inom dessa områden har utvecklingen i stället gått i motsatt riktning. Individuella löner fungerar uppenbarligen inte så som vare sig arbetsgivarna eller de fackliga trodde.

Sten Svensson

”Sedan trettio år är den svenska skolan helt dominerad av borgerlig skolpolitik och därför är Liberalernas argumentation ett intellektuellt haveri. Deras teorier om marknads­krafternas välsignelser visade sig inte hålla när de prövades av verkligheten.” 

I en debattartikel i SVD 2023-01-03 svarar Sten Svensson på Liberalernas påståenden att det är de rödgröna som ensamt är ansvarig för de” nattsvarta resultaten” i senaste PISA-rapporten. Läs debattartikeln här.