Ny rapport:Om privata aktörer, fristående förskolor och vinstdrivande koncerner i ett nationellt och lokalt Malmöperspektiv

I rapporten skriver Ingegerd Tallberg Broman att ”Att bedriva förskola som en vinstdrivande företagsamhet motsvarar en genomgripande förändring i paritet med paradigmskifte. Inte på den enskilda förskolan, som kan utgöra helt igenkännbar svensk förskola och mycket goda exempel på det. Paradigmskiftet rör den över-gripande principen att utvinna vinst, att etablera och bygga förskola, omsorg och undervisning av de yngsta barnen, så de ska leverera ekonomisk utdelning- i strid mot skollagens och läro-planens likvärdighetsmål.” och ”I nationellt perspektiv drivs 48 procent av de fristående förskolorna nu som aktiebolag och här går också merparten, 58 procent, av de barn som går i dessa förskolor. De finns i högst varierande omfattning i 244 av de 290 kommunerna.” Läs rapporten här.

Vilka är orsakerna bakom skolnedskärningarna och vem kan göra något åt dem?

Fackförbundet Sveriges lärare har frågat sina lokalorganisationer om hur de bedömer de ekonomiska förutsättningarna att driva förskola och skola under 2024 jämfört med 2023. Svaren skiljer sig lite mellan skolformerna men ungefär 70-75 procent svarar att det är sämre eller mycket sämre förutsättningar under 2024. I grundskolan är det 120 lokalorganisationer som uppger att det skett en minskning av antalet lärartjänster. Detta gäller för de kommunala skolorna. Hur det står till hos de fristående huvudmännen vet vi mycket lite om, eftersom där råder sekretess.

Ansvaret för skolans resurser är delat mellan staten och kommunerna. Staten ger varje år ett sektorsbidrag till kommunerna som de fritt kan använda till olika verksamheter, bland annat skolan. Det kommer också statliga pengar till kommunerna från det kommunala utjämningssystemet och från riktade statsbidrag. Trenden under senare år har varit att de riktade statsbidragen blir fler, samtidigt som sektorsbidragets andel av de totala statsbidragen minskar. Flera riktade statsbidrag är dessutom kopplade till att kommunen ställer upp med egna pengar. De riktade statsbidragen varierar också över tid, de finns ett par år, sedan försvinner de. Det innebär att kommunerna inte alltid kan utnyttja dem och att de är försiktiga med att inrätta fasta tjänster med dessa resurser eftersom de kanske inte finns kvar om något år. Det förekommer också att de riktade statsbidragen används som en reserv för oförutsedda utgifter. Man använder inte hela bidraget utan sparar en del. Trenden med allt fler riktade statsbidrag innebär således att en växande andel av de pengar som är avsedda för skolan ligger oanvända. [1]

Hur mycket kommunerna får från staten påverkas också av den uppräkning som görs varje år jämfört med prisutvecklingen. Förra året var inflationen rekordhög och även om staten ökade sina anslag till kommunerna i kronor räknat hängde de inte med i prisutvecklingen. Kommunernas kostnader för främst pensioner och lokaler ökade betydligt mer än intäkterna.

I de olika statsbudgetarna syns enbart satsningarna, men att det samtidigt har försvunnit statsbidrag är ofta oklart. Därför är det svårt att se hur statens anslag till skolan har utvecklats över tid. Min översiktliga bild är att det har skett satsningar på skolan under flera år fram till och med pandemin. Det gäller för både den borgerliga regeringen som satt till 2014 och för Socialdemokraterna och Miljöpartiet som kom efter. Det har varit flera lärarlönesatsningar, likvärdighetsbidrag och pandemibidrag med mera. Sammantaget har därför de statliga resurserna till skolan hängt med i kostnadsutvecklingen fram till och med pandemin.

I år är det ekonomiska läget besvärligt i många kommuner. De statliga resurserna har inte hängt med och dessutom föds det färre barn och även det minskar intäkterna. Inflyttningskommunerna har inte längre samma befolkningstillväxt som de haft under en lång följd av år och det blir allt fler kommuner där befolkning minskar. Det betyder sammantaget att inkomsterna minskar i många kommuner.

Eftersom en kommun inte får gå back är handlingsalternativen begränsade.

Ett alternativ är att höja skatten. Men det är få kommuner som höjer skatten även om de har ont om pengar. De kommuner som har svagast ekonomi är ofta kommuner som har den högsta kommunalskatten och de kan inte höja ytterligare. I de kommuner som har lägre kommunalskatt är det oftast omöjligt att få en politisk majoritet för en skattehöjning.

Ett annat alternativ är att ta av de reserver som byggts upp under de goda åren. Och det finns reserver i många kommuner, inte minst efter de mycket stora statsbidrag som kom under pandemin. Dessa reserver kan brygga över en period på ett eller två år med sämre intäkter och det sker just nu i flera kommuner.

Men reserverna räcker inte alltid utan det måste också göras nedskärningar av verksamheter. Sveriges lärares enkät till sina lokalorganisationer visar att det är en kombination av elevtalsminskningar och besparingar som förklarar minskningen av antalet lärare. I förskolan är elevtalsminkningen kraftigast och en huvudförklaring till minskningen av antalet lärare. I de andra skolformerna uppges besparingar vara en något större förklaring till minskningen av antalet lärartjänster.

I de flesta kommuner fördelas resurserna till skolan per elev. Det är regelverket för fristående skolor som används även för de kommunala skolorna. Om antalet elever minskar i en skola skärs pengarna ner med cirka 125 000 kr per elev. Beroende på hur eleverna är fördelade på de olika årskurserna kan en elevtalsminskning slå väldigt olika. Om en skola har ”otur” med elevtalen kan inte skolan minska antalet lärare även om de får färre elever. Det måste vara en lärare i klassen oavsett om det är 23 eller 27 elever och det måste finnas ett klassrum att undervisa i. Kostnaderna ligger till största delen kvar men intäkterna minskar. Då måste rektorn skära ned på annat för att inte spräcka budgeten. Denna variant av besparingar sker just nu runt om i Sverige.

När en skola får färre elever ökar lokalkostnaden per elev. Skolan måste ha kvar alla sina klassrum men kostnaden ska bäras av färre elever. I en del kommuner betalar varje skola sina egna lokalkostnader. Eftersom nya skolor är dyrare än gamla kan den modellen slå mycket hårt mot nya skolor som kan tvingas till nedskärningar om de mister elever.

Om elevminskningarna i en kommun beror på att eleverna går till de fristående skolorna inträffar även andra effekter. När kommunens lokalkostnad per elev ökar så ökar bidraget till de fristående skolorna. Detta gäller även om de fristående skolorna inte har några ökade lokalkostnader och även om det är de fristående skolorna som orsakat kommunens ökade lokalkostnader. En större andel av skolans resurser förs då över från de kommunala skolorna till de fristående.

Om antalet elever i fristående skolor är högt kan det bli betydande kostnader för en kommun. I Sollentuna till exempel, där 28 procent av grundskolans elever går i en fristående skola, har de fristående skolorna rekryterat elever från de kommunala skolorna under en lång följd av år. Trots Sollentuna har lagt ner flera kommunala skolor har kommunen i dag cirka 1000 tomma elevplatser till en kostnad av 20 miljoner kronor om året. Eftersom Sollentuna fördelar resurserna enligt skolpengsmodellen är det de enskilda rektorerna som ska se till att få budgeten i balans. Även om kommunen höjer anslagen till skolan i takt med inflationen blir det ändå nedskärningar i flera av skolorna på grund av de tomma elevplatserna. [2]

Det är många kommuner som har hög andel elever i fristående skolor som är i samma situation som Sollentuna. De är tvungna att betala den för stora skolkostymen som friskolesystemet orsakar och det leder i sin tur till nedskärningar i de kommunala skolorna. Ju fler fristående skolor det finns i en kommun desto större blir dessa kostnader.

Förutom att elevtalen sjunker är det således flera orsaker bakom dagens skolnedskärningar. Ansvaret för denna situation är delat mellan staten och kommunerna. Många kommuner, särskilt de mindre i glesbygden, har en mycket ansträngd ekonomi och i och med att de är tvungna att ha en budget i balans har de i praktiken få handlingsalternativ. Men staten har en stark ekonomi och om regeringen vill kan staten agera. Det handlar om politiska prioriteringar. I budgeten för 2025 föreslår regeringen att 26,7 miljarder ska gå till skattesänkningar och 7,5 miljarder ska gå till välfärden. Av dessa ska 2,8 miljarder gå till skolan i form av riktade statsbidrag medan sektorsbidraget är oförändrat. Regeringen prioriterar således skattesänkningar för dem med högst inkomster framför att satsa på skolan.

Sten Svensson


[1] https://www.svd.se/a/vg3y5X/pengar-till-bocker-i-skolor-anvands-inte-skriver-debattorer

[2] http://likvardigskola.nu/wp-content/uploads/2024/08/Rapport-Sollentuna-2024.pdf

Det behövs inga undantag eller lättnads­regler när offentlighets­principen införs för fristående skolor. Regeringen bör sluta med sitt dribblande.

Sten Svensson, medlem i Nätverket för en Likvärdig Skola, och Tor Nitzelius ,tidigare förbundsjurist hos Lärarförbundet, avvisar i SVD Debatt 14 september alla undantag från offentlighetsprincipen. ”Skolinformationsutredningen kom fram till att man kan införa offentlighets­principen utan begränsningar. Låt det bli riksdagens beslut. Det behövs inga undantag eller lättnads­regler. Offentlighets­principen handlar inte om huruvida den innebär ett merarbete för huvud­männen utan den handlar om vår demokratiska insyn i de offentligt finansierade skolorna.” Läs debattartikeln här.

Friskolorna har gett kommunen ökade kostnader

I en debattartikel i Dagens Samhälle 26/8 skriver Camilla Malm från Sollentunas Föräldranätverk och Sten Svensson från Nätverket för en likvärdig skola att vårt friskolesystem är kostnadsdrivande och tvingar kommuner till nedskärningar i skolbudgeten.

”När nya fristående skolor etableras värvar de elever från de kommunala skolorna som då får tomma platser. Genom skolpengssystemet följer resurserna med eleverna till den nya skolan, samtidigt som lokalkostnaderna ligger kvar i den kommunala skolan. Kommunen får då betala lokalkostnaderna både i den valda fristående skolan och i den kommunala skola som eleven lämnar.” Läs debattartikeln här.

Ny rapport: Vad hände när marknadskrafterna fick styra skolan i Sollentuna?

I början av 2024 kontaktade Sollentunas Föräldranätverk Nätverket för en likvärdig skola och föreslog ett samarbete. De båda nätverken beslöt att samarbeta kring att beskriva de effekter som privatiseringen och marknadsutsättningen av skolan i Sollentuna fått. Rapporten sammanfattar att: ”Sollentunas satsning på fristående skolor resulterat i en överetablering av skolor, många tomma elevplatser, ökade kostnader, nedläggningar av kommunala skolor, etableringen av oseriösa skolkoncerner, en överetablering av internationella skolor, en sannolik betygsinflation och stora kommunala skolor med många elever per lärare.” Läs rapporten här.

Friskolebranschen hoppas på nystart med omorganisation och ny ledning

De senaste åren har det blivit allt tydligare att Friskolornas riksförbund och friskolebranschen inte har klarat debatten om den marknadsdrivna skolans alla negativa effekter. En majoritet av väljarna säger tydligt nej till vinster i välfärden och lärarnas och skolledarnas fackliga organisationer säger nej till aktiebolagsdrivna skolor. Dessutom har regeringen och skolminister Lotta Edholm satt i gång en rad utredningar med syftet att begränsa marknadseffekterna i skolan. Det är bara att konstatera att friskolebranschen och Friskolornas riksförbund totalt har misslyckats med att övertyga allmänhet och politiker om friskolornas förträfflighet.

I detta krisläge för branschen inser de ledande att det måste ske förändringar om inte läget ska bli än värre. De har därför arbetat fram en ny strategi som de startade under våren 2022 då utbildningschefen på SKR, Per-Arne Andersson, värvades som ny ordförande för Friskolornas riksförbund. I en intervju i Dagens Samhälle 2022 säger Per-Arne Andersson att han blev förvånad över att bli tillfrågad.

”Jag antar att förbundet uppskattar min breda erfarenhet av utbildningssektorn. Jag har jobbat väldigt länge som lärare, rektor och skolchef och i nästan 13 år varit chef för utbildningsfrågor på Sveriges Kommuner och Regioner.” [1]

Per-Arne Andersson säger också att han är kritisk till debatten som varit om friskolorna och han vill förändra den.

”Debatten är så svart och vit, det är de snälla mot de onda. Min ingång i det här är att vi måste ha en mer nyanserad debatt, mer fakta i målet.”

Med värvningen av Per-Arne Andersson är det tydligt att Friskolornas riksförbund ville ha en annan och mer saklig ton i skoldebatten.

Nästa steg i friskolebranschens nya strategi var att göra en omorganisation. I maj 2024 meddelade arbetsgivarorganisationen Almega att Friskolornas riksförbund skulle läggas ner och ersättas av Almega utbildning som ska vara både en bransch- och arbetsgivarorganisation. Samtidigt meddelade Ulla Hamilton att hon slutar som vd för Friskolornas riksförbund. I en intervju i Altinget säger hon att det är den nya organisationen som är orsaken till att hon slutar.

”Omorganiseringen innebär ju att rollen som jag har i dag kommer bli helt annorlunda. Därför har jag valt att sluta. Jag meddelade styrelsen att ”då får ni rekrytera en ny förbundsdirektör”.” [2]

Ulla Hamilton säger att hennes största utmaning har varit att nå ut i debatten och hon är mycket kritisk till skolminister Lotta Edholms tankar om vinstbegränsningar.

Som ny förbundsdirektör för Almega utbildning värvas den tidigare kanslichefen på fackförbundet Sveriges Lärare, Andreas Mörck. Även han är förvånad över att han blev tillfrågad.

I en intervju i tidningen Vi lärare beskriver Andreas Mörck de senaste årens skoldiskussion som starkt polariserad där mycket har handlat om att vinna debatten i stället för att åstadkomma förändringar som är bra för landets elever. En beskrivning som är mycket lik den som Per-Arne Andersson har uttalat. [3]

Andreas Mörcks nya jobb i Almega utbildning innebär att han byter sida från att företräda arbetstagarna till att arbeta för arbetsgivarna. Ett sidbyte som väckt uppmärksamhet och kritik bland annat från Sveriges lärares ordförande Anna Olskog.

”Sveriges Lärares uppfattning är att skolföretag som drivs med vinstintresse inte hör hemma i svenskt skolväsende. För en person som tidigare har haft en ledande roll i Sveriges Lärare har jag svårt att se att detta sidbyte rimmar med de värderingar som han företrätt i sin tidigare roll.” [4]

Omorganisationen av friskolebranschen och rekryteringen av den nya ledningen tyder på att en ny stil kan förväntas i debatten. Ulla Hamiltons osakliga debattstil har inte fungerat och den ska bort. Med sina erfarenheter och kunskaper från Sveriges Lärare ska Andreas Mörck försöka få en sakligare och mer nyanserad ton i debatten.

Hur han kommer att lyckas återstår att se. Även om Ulla Hamilton varit en usel debattör så är det inte hennes fel att friskolebranschen har stora problem. Att det ständigt kommer nya rapporter om olika missförhållanden i branschen beror på driftsformen med vinstdrivna aktiebolag. För att kunna göra vinst måste de hålla ner kostnaderna och det får konsekvenser för kvaliteten. Jämfört med kommunala skolor har aktiebolagsskolor lägre lärartäthet, färre utbildade lärare, färre speciallärare, färre specialsalar och färre skolbibliotek. Andra faktorer som drar ner kvaliteten i den marknadsstyrda skolan är betygsinflation, konkurser, oseriösa huvudmän, kriminella huvudmän och bristen på offentlighet och insyn. Alla fakta visar att friskolebranschens elever studerar under förhållanden som utmärks av flera faktorer som indikerar sämre kvalitet. Att detta ska kunna rättas till med friskolebranschens nya organisation och en mer saklig ton i debatten är ett önsketänkande.

Sten Svensson


[1] https://www.dagenssamhalle.se/samhalle-och-valfard/skola/sa-vill-skr-profilen-skaka-om-friskoledebatten/

[2]  https://www.altinget.se/utbildning/artikel/ulla-hamilton-lamnar-friskolornas-riksforbund-inte-en-lugn-stund?toke=238461cb796d4f5889dc949a6f4da739

[3] https://www.vilarare.se/nyheter/friskolor/han-byter-sida–blir-ny-chef-for-friskolorna/

[4] https://www.vilarare.se/nyheter/friskolor/han-byter-sida–blir-ny-chef-for-friskolorna/

Ny Rapport: Friskolor är mer generösa i sin betygssättning än kommunala skolor

Fristående gymnasieskolor ger högre betyg i stort samt bättre resultat på nationella prov i svenska och engelska än kommunala gymnasieskolor. Det visar ett forskningsprojekt som nationalekonomerna Karin Edmark och Lovisa Persson ägnat sig åt i tre år.

– Våra resultat visar att friskolor i genomsnitt är något mer generösa i sin betygsättning av sina elever än kommunala skolor. Och det visar vi genom att studera skillnader mellan vilket betyg eleverna fick på nationella prov och det betyg de sedan fick på kursen.

Det säger Lovisa Persson, nationalekonom och forskare vid Högskolan Kristianstad och Institutet för näringslivsforskning, IFN, i Stockholm. Tillsammans med Karin Edmark, docent i nationalekonomi vid Stockholms universitet, har hon skrivit rapporten Resultat och betygsättning i gymnasiefriskolor åt SNS.

Ny Rapport: MEDBORGARNAS SYN PÅ SKOLANS PROBLEM OCH PÅ SKOLAN SOM EN VIKTIG SAMHÄLLSFRÅGA

30 maj släpptes Inferno, årets forskarantologi från SOM-institutet i Göteborg. Ett av bidragen är MEDBORGARNAS SYN PÅ SKOLANS PROBLEM OCH PÅ SKOLAN SOM EN VIKTIG SAMHÄLLSFRÅGA.

I forskningsrapporten konstateras att ” Sverige ansågs fram till slutet av 1980-talet ha ett av världens mest likvärdiga skolsystem där viktiga delar vilade på en hög standardisering av läroplanen och centraliserad styrning av skolan. Den gemensamma obligatoriska grundskolan syftade till att alla elever, oavsett klassbakgrund och bostadsort, skulle ha tillgång till en likvärd skolgång som skulle leda till lika kunskaper” och ”Våra analyser av den Nationella SOM[1]undersökningen 2023 visade att den stora majoriteten av medborgarna anser att kvaliteten försämrats i svensk skola. Samtidigt menar opinionen i stort att lärarna är välutbildade och en mycket stor andel vill förbjuda företag att driva skolor med vinst.” Här kan du läsa rapporten Medborgarnas syn på skolans problem och på skolan som en viktig samhällsfråga (gu.se)

Offentlighetsprincipen måste gälla alla skolor

Efter Liberalerna utspel att de numera stödjer offentlighetsprincipen även i friskolorna gör DN:s ledarsida rent hus med alla som fortfarande argumenterar för att det kan vara en affärshemlighet hur våra skattefinansierade skolor drivs. ”Skolor kan inte klassas som företag med affärshemligheter snarare än som en del av välfärdens kärna, där allmänheten har självklar rätt till insyn. Antingen undantas alltså friskolor som drivs av börsnoterade företag från bestämmelser som gäller övriga bolag eller så får de aktiebolagsdrivna skolorna ombildas eller avvecklas.” Läs ledaren här.

Den utlovade mångfalden i skolan har blivit enfald

Aktuell debattartikel i Dagens Samhälle:

” I Marknadsskolan i Malmö – en rapport om en skola dränerad på resurser och försämrad kvalitet” redovisas hur de vinstdrivna skolorna bidrar till sänkt kvalitet och minskade resurser för Malmös elever. Sveriges dysfunktionella marknadsskola, som liknar månglarna i templet och präglas av segregation, misskötsel och betygsinflation, måste avvecklas. Konkurrens och vinstintresse kan inte bygga en likvärdig skola där alla elever får en bra utbildning.”

”Konkurrens och vinstintresse kan inte bygga en skola där alla får en bra utbildning, anser Jan-Åke Fält, Nätverket för en likvärdig skola, Juan-Tadeo Espitia (S) och Mubarik Abdirahman (S)”. Läs debattartikeln här.