Manifest

VÄGEN TILL EN LIKVÄRDIG SKOLA

– Ett manifest från Nätverket för en likvärdig skola

Motiven bakom marknadsutsättningen av skolan var två, dels att den fria konkurrensen skulle höja kvaliteten och sänka kostnaderna, dels att öppna upp nya områden för privat kapital och investeringar. Det skulle ske genom fritt skolval, individuell skolpeng och möjlighet för aktiebolag att driva skolor. Resultatet har blivit sjunkande kunskaper och ökade kostnader. Detta beror till stor del på att marknadskrafterna driver fram stora skillnader mellan skolorna. Marknadskrafterna sållar inte fram bra skolor utan de skapar segregerade skolor och det bidrar till en kvalitetssänkning för skolsystemet som helhet.

Skolor konkurrerar inte främst med kvaliteten på sin utbildning utan de konkurrerar med sina elever. En skola som lyckas dra till sig ett positivt elevurval med välutbildade föräldrar presterar bra. Det gäller oavsett om skolan är kommunal eller fristående och oavsett pedagogisk profil. Lämnar man över skolan till att skötas av marknaden, så som skett i Sverige, försämras omedelbart likvärdigheten.

Segregationen i den svenska skolan påverkas också av bostadssegre­gationen, men de ökade resultatklyftor som skett mellan olika skolor de senaste femton åren kan inte förklaras enbart av bostadssegregationen utan beror framför allt på kombinationen av det fria skolvalet, övereta­bleringen av skolor och den individuella skolpengen. Utöver detta kan det finnas ytterligare förklaringar till den försämrade likvärdigheten och till att fler elever lämnar grundskolan utan godkända betyg. Det kan bland annat handla om förändringar av betygssystemet och att den höga ungdomsarbetslösheten påverkar skolan i negativ riktning.

För att återigen få en skola som strävar efter att bli likvärdig krävs en rad omfattande insatser. Det gäller inte bara insatser inom skolan, utan den utveckling som skett i samhället på senare år mot ökade skillnader inom många olika områden, påverkar även skolan och eleverna. Men i detta program har vi valt att begränsa oss till de frågor som direkt gäller skolan. Vi har också begränsat oss till åtgärder som berör likvärdighe­ten även om vi är medvetna om att också andra förändringar behövs i skolan.

Vi vet att många som är verksamma i skolan är hjärtligt trötta på ide­liga reformer; allt fler ber om arbetsro. Vi respekterar en sådan önskan men hävdar samtidigt att lärare och andra som arbetar i skolan inte kommer att få den eftersträvade arbetsron så länge skolan lider av all­varliga systemfel. Vi menar tvärtom att systemförändringar där experi­mentet med marknadsstyrning av skolan får ett slut är en förutsättning för arbetsro och en god arbetsmiljö.

Nedanstående tio åtgärder menar vi skulle bryta dagens inriktning och styra om den svenska skolan mot ökad likvärdighet och kunskap.

Nätverket för likvärdig skola

1. Definiera begreppet likvärdighet i skollagen

Enligt skollagen ska skolan vara likvärdig. Men det finns ingen tyd­lig fastställd definition av likvärdighetsbegreppet utan det kan tolkas på olika och ibland motstridiga sätt. Ett första steg i arbetet med att återigen bygga upp en likvärdig skola är att tydligt definiera begreppet likvärdighet i skollagen.

Definitionen bör ha följande innebörd:

Skolan ska ha en kompensatorisk roll; den ska sträva efter att ta till­ vara det bästa hos alla elever och att motverka skillnader mellan skolor och elever. Det ska vara så små skillnader som möjligt i måluppfyllelse mellan elever, skolor och kommuner. Det ska vara små skillnader i mål­uppfyllelse mellan elever med olika socioekonomisk bakgrund, mellan elever med utländsk och svensk bakgrund och mellan pojkar och flickor.

Skolpolitiken ska aktivt inriktas på att minska skillnaderna mellan skolor och mellan elever med olika bakgrund och varje skolpolitiskt beslut ska prövas mot hur likvärdigheten påverkas.

2.  Skolan ska styras av demokratiska beslut – inte av marknaden

I dag är det kommunen som är huvudansvarig för sin skolorganisation. Samtidigt är det staten, genom Skolinspektionen, som beslutar om till­stånd för nyetablering av fristående skolor och det är marknaden som styr vilka elever som ska gå i dem.

Skolinspektionen har varit mycket generös med tillståndsgivningen trots att kommunerna i många fall har varnat för överetablering. Ut­vecklingen är tydligast för gymnasieskolan. År 1991 fanns det drygt 500 kommunala gymnasieskolor i Sverige. År 2012 hade det tillkommit yt­terligare nästan 500 fristående. Den statliga politiken och marknadsut­sättningen av skolan har medfört en fördubbling av antalet gymnasie­skolor från 500 till 1 000. Det är först nu, när de fallande elevtalen och överetableringen har skapat en kris, som staten har blivit restriktiv med tillstånd för nya gymnasieskolor.

Det är framför allt skolbolag som ansöker om tillstånd att starta sko­lor. De lägger sina skolor där de har störst chanser att fylla sina elevplat­ser och få en god ekonomi. Det innebär att skolorna koncentreras till kommunernas mer centrala delar och att skolor läggs ner i förorter och mer glesbefolkade kommundelar. Där kommunen tidigare beslöt om skolorganisationen bestämmer nu i stället marknaden. Kommunernas roll blir att försöka anpassa sig till vad som händer på skolmarknaden.

Ju fler skolor det finns och ju större utbudet är, desto svårare får kommunen att klara sitt ansvar för att skolan ska vara likvärdig. När fristående aktörer vill bilda skolor ska staten ansvara och kontrollera att de ansökande skolorna uppfyller den reglerade kvaliteten, men kommunerna ska ha den slutliga beslutanderätten för att förhindra en överetablering. Utbildningssystemet ska vara ställt under demokratisk kontroll där den politiska sammansättningen i såväl riksdagen som i kommunerna blir styrande. Skolan är en samhällelig uppgift som inte kan överlåtas till marknaden.

3. Begränsa det fria skolvalet – inför ett mål i skollagen att alla skolor ska vara bra skolor

Det går inte att blunda för att elevers och föräldrars val av skola är en av de främsta orsakerna till ökad skolsegregation och minskad likvärdig­het i grundskolan. Det har blivit allt viktigare vilken skola man går på. Sorteringen av elever med olika bakgrund och förutsättningar ökar i dag snabbt mellan olika skolor. Aktuell forskning visar att den kraftiga ökningen av skolsegregationen inte kan förklaras enbart av bostadsse­gregationen. Bo Malmberg med flera vid Stockholms universitet och Anders Trumberg vid Örebro universitet har övertygande visat att det är just skolvalen i grundskolan, och inte bostadssegregationen som för­klarar de ökande skillnaderna.

Dagens skolpolitik skapar vinnare och förlorare. När det finns för­lorarskolor blir det viktigt för allt fler föräldrar att välja skola för sina barn. Därmed skapas en nedåtgående spiral där fler val leder till fler förlorarskolor. Vore skolan likvärdig, och alla skolor bra skolor, skulle önskan att välja minska eller upphöra.

Vi menar att samhället står inför en genuin intressekonflikt. Å ena sidan intresset av att fritt få välja skola och å andra sidan en samman­hållen och likvärdig skola. Det fria skolvalet minskar likvärdighet och berövar barn och elever i de förlorande skolorna möjligheten till goda kunskaper och livsmöjligheter. När man står inför motstridiga intres­sen måste man prioritera. I ett demokratiskt samhälle ska alla kunna få en bra utbildning och därför måste likvärdigheten prioriteras och det fria skolvalet i grundskolan begränsas.

Vi föreslår därför en kraftfull statlig satsning på de skolor som i dag har blivit förlorare för att också de ska kunna bli bra skolor. Satsningen ska bestå av ett särskilt anslag som möjliggör tidiga och riktade stödin­satser och utveckling av undervisningen på vetenskaplig grund. Vi fö­reslår att det ska införas ett mål i skollagen att alla skolor ska vara skolor med hög kvalitet. Samhället ska, som ett led i att motverka segregation och öka likvärdigheten, sträva efter att minska antalet elever som väljer en annan skola. När alla skolor är bra skolor kan det fria skolvalet bli obehövligt. Når vi inte dit kan ytterligare begränsningar av skolvalet i grundskolan bli nödvändigt.

Vi föreslår vidare att Skolverket får ett särskilt uppdrag att infor­mera elever, föräldrar och övriga medborgare om internationella och svenska erfarenheter av samband mellan likvärdighet och resultat, att sorteringen av elever tenderar att medföra sämre skolresultat för alla elever, men också om det önskvärda i att i synnerhet grundskolan ska vara en mötesplats för elever med olika bakgrund.

4. Avveckla aktiebolagsskolorna – låt samhället ta över

Aktiebolagens inträde på skolområdet och att skolan har blivit en marknad har medfört en rad allvarliga och negativa effekter på skol­verksamheten. Många missförhållanden har avslöjats. Det gäller allt från konkurser, vinstöverföringar till skatteparadis och till att skolor, i strid med skollagen, handplockar elever. Men det mest allvarliga är att de vinstdrivande skolföretagen är den starkaste faktorn i den seg­regationsprocess som pågår i den svenska skolan. Vinst i ett skolbo­lag förutsätter ett segregerat elevurval och aktiebolagen driver effektivt fram stora skillnader mellan skolor och elever. Möjligheten att starta vinstdrivande skolor har också bidragit till överetableringen av skolor.

Skolor drivna av aktiebolag och andra företag som har vinst som drivkraft har tagit över friskolebranschen och de har i dag cirka 80 pro­cent av marknaden, räknat på antalet elever. Det är också dessa skolfö­retag som står för större delen av tillväxten av friskolorna.

För att komma tillrätta med de brister som skolbolagen orsakar har en rad förslag presenterats. Det har föreslagits att bara vissa företag, de långsiktiga och seriösa, ska få driva skolor. Det har också föreslagits till exempel att fristående skolor inte ska få sköta elevintaget och att staten ska kunna gå in och bestämma över lärartäthet.

Vi är övertygade om att det inte kommer att hjälpa med mer kon­troll och detaljstyrning av skolföretagen. De föreslagna åtgärderna kom­mer att kunna kringgås och det kommer med säkerhet att avslöjas nya missförhållanden. Det är själva systemet som är ohållbart och skadligt för verksamheten i skolan, därför måste bolagsskolorna avvecklas.

När aktiebolagsformen ska fasas ut kan de skolor som vill fortsätta sin verksamhet ombildas till andra driftsformer. Finns det inget intresse hos huvudmännen att fortsätta utan vinst måste samhället ta över verk­samheten.

Avvecklingen måste ske ansvarsfullt och planerat över tid för att eleverna ska drabbas så lite som möjligt. Exakt hur det ska gå till kräver en särskild utredning, men en särskild kommission kan få uppdraget att ansvara för skolpliktens upprätthållande under en övergångsfas på 2–4 år. En förutsättning är att de kommunala skolorna ges möjligheter att hålla en mycket hög kvalitet. Alla skolor ska vara bra skolor.

Förslaget gäller alla skolor som drivs i vinstsyfte, aktiebolag, ekono­miska föreningar och av enskilda personer.

5. Avveckla skolpengssystemet

Dagens system med skolpeng knuten till varje enskild elev motverkar en likvärdig skola och måste därför avvecklas. När en skola blir bortvald försvinner resurser för varje elev som förloras. I dag kan elever flytta nära nog obehindrat och ta med sig skolpengen när som helst. Skolan som förlorar elever får då sämre förutsättningar att klara sin uppgift och hamnar lätt i en nedåtgående spiral. Vi föreslår att staten övertar finan­sieringsansvaret för skolan och tydligt anger principer för resursfördel­ningen. Statsbidraget till kommunernas skolverksamhet ska lyftas ur det generella bidraget till kommunerna och öronmärkas till skolan. Systemet med skolpeng ska avvecklas och resurserna ska fördelas per klass och år. Bidragets storlek ska bygga på bland annat antalet elever och fördelning på årskurser, kommunens befolkningsgeografi (långa avstånd = små sko­lor), befolkningens socioekonomiska sammansättning, antal nyanlända elever, elevernas könsfördelning. Kommunerna ska också sträva efter att göra upptagningsområden med en blandad elevsammansättning.

Med bidraget ska följa tydliga ramar och principer för hur kommu­nerna ska fördela resurser vidare till skolorna. Det ska inte vara möjligt att den del av anslaget som tilldelas kommunen utifrån förutsättningar och behov fördelas efter andra grunder.

Med bidraget ska följa tvingande anvisningar om fördelning av resur­ser per skolklass och år samt normer för klasstorlek. Fördelning per elev ska endast tillåtas för extra resurser för elever med särskilda stödbehov.

Resurser som tilldelats kommunen på socioekonomiska grunder ska fördelas vidare utifrån elevsammansättningen på den enskilda skolan.

6. Tidiga insatser och stöd

I de länder som har små skillnader mellan elever och skolor satsar man särskilt på elever i behov av särskilt stöd under de tidiga skolåren. En väl utbyggd specialundervisning som inom klassens ram ser till att alla elever ges förutsättningar att klara undervisningen och att nå målen. I Pisa-undersökningarna är det särskilt pojkar med svaga resultat som halkar efter allt mer. Dessa elevgrupper behöver extra resurser och stöd. För att dessa elever tidigt ska kunna få det stöd de behöver krävs också förändringar i lärarutbildningen.

7.  Riktade satsningar behövs till elever som anländer till Sverige under skoltiden

De elever som kommer till Sverige under skoltiden har stora problem med att nå skolans mål. På några få år ska de klara av kurser som in­födda elever behöver nio år för att klara. Alltför många av dessa elever ställs inför övermäktiga krav och slås ut från skola och arbetsliv. För att skolan ska kunna ge dem tillräckligt med stöd måste varje elev få rik­tade resurser och tillräckligt med tid för att möjliggöra att de når målen i grund- och gymnasieskola. Särskilda statliga resurser för dessa elever måste ingå i det öronmärkta statsbidraget till skolan.

Viktigt att notera är att den elevgrupp som anländer till Sverige un­der skoltiden är liten och dessa elever påverkar endast marginellt de samlade resultaten i Pisa-undersökningarna.

8. Avskaffa läxrut

Läxrut (avdrag för hushållsnära tjänster omfattar i dag även läxläsning) har införts trots att Skolverket varnade för att det skulle gynna elever med välbärgade föräldrar och öka klyftorna i skolan. I ett land med likvärdighet inskriven i skollagen finns det inget försvar för skattesub­ventionerad privatundervisning.

Besparingar och ökad administrativ arbetsbörda har gett lärarna allt sämre förutsättningar för att klara sitt uppdrag och allt för få söker sig till läraryrket. Lösningen är inte att subventionera privatlärare i hem­met. Nationalekonom Jonas Vlachos har visat att subventionen för en privatlektion skulle räcka till fyra elevtimmar i skolan (SvD 2012-11- 28). Skattepengarna skulle göra mer nytta i skolan än hos de växande privatundervisningsföretagen, och då kunna komma alla elever till del.

9. Stärk professionen – avskaffa marknads-styrningen av läraryrket

Genom att skolan blivit marknadsstyrd har professionens roll blivit starkt förändrad och detaljstyrd. Lärare och skolledare pressas i många fall till att bli företrädare för privata företagsintressen snarare än att fö­reträda samhällets intresse av god utbildning. Yrkesrollen som lärare eller skolledare har utvecklats i riktning mot att bli ”marknadsförare” som för att få elever till skolan pressas att göra avkall på sina profes­sionella bedömningar.

Parallellt med införandet av en marknadsstyrd skola har staten infört en rad ny styrmodeller hämtade från det privata näringslivet, som sam­manfattande brukar benämnas New Public Management. Modellerna förutsätter införande av nya detaljerade funktioner för att kontrollera lärare och skolledare i deras arbete med att nå målen. Resultatet har blivit en rad nya arbetsuppgifter i skolan, tiden för pappersarbete och byråkrati har ökat och tiden för att förbereda elevernas undervisning har minskat.

För att få en likvärdig skola måste professionen stärkas. Också av det skälet måste dagens marknadsstyrning avskaffas tillsammans med den detaljerade statliga kontrollen av professionens arbetsuppgifter. En profession som känner att de har samhällets förtroende och stöd utför ett bättre jobb än en kontrollerad och detaljstyrd. Med detta (och högre löner) ökar också förutsättningarna att läraryrket på nytt ska få status, bli attraktivt och locka fler duktiga studenter till lärarutbildningen.

10. Offentlighet och yttrandefrihet – grundlagen ska gälla i hela skolsystem

En av demokratins grundpelare är att all offentlig verksamhet ska vara öppen för insyn. Offentligt anställda, de som vet hur verksamheten fungerar, ska ha full yttrande- och meddelarfrihet. Väljare och skat­tebetalare ska ha full insyn i hur verksamheten bedrivs och hur peng­arna används. Detta för att kunna bedöma verksamheten, för att kunna ställa ansvariga till svars och för att kunna ta ställning i de demokratiska valen. Denna offentlighet är så viktig att den är inskriven i grundlagen.

Men genom skolans privatisering har grundlagen satts ur spel och de restriktioner som råder för anställda i privata företag att fritt yttra sig, har spridit sig även till de offentliganställda. Lärare och skolledare vå­gar inte berätta om missförhållanden i verksamheten och inte så sällan beläggs de med munkavle.

Vårt förslag är att grundlagens paragrafer om öppenhet, insyn och skydd för anställda att yttra sig fritt ska gälla i alla offentligt betalda skolor oavsett huvudman .

Att lägga om skolpolitiken så som vi föreslår ovan är ingen lätt uppgift. Omläggningen kommer att innebära påfrestningar och den kommer att möta ett hårt motstånd från dem som har intressen i att dagens skol­politik fortsätter. Men om den negativa utvecklingen för den svenska skolan ska kunna vändas måste systemförändringar ske i skolpolitiken.

Att fortsätta som i dag fast med mindre justeringar, så som föreslås av flera partier kommer inte att ändra något avgörande. Med dagens skolpolitik kommer den svenska skolans nedförsbacke att fortsätta. En likvärdig skola tjänar alla på.

Vi föreslår

  • Att likvärdighet definieras i skollagen
  • Att alla skolreformer prövas mot följder för likvärdigheten
  • Att det demokratiska inflytandet över skolan ska stärkas och att kommunernas makt över skoletableringar säkerställs
  • Att det fria skolvalet begränsas
  • Att de vinstdrivna bolagsskolorna avvecklas
  • Att skolpengssystemet avskaffas
  • Att ett riktat statsbidrag till skolan införs
  • Att resurser och stöd sätts in tidigt som ger alla elever förutsätt­ningar att klara undervisningen och att nå målen
  • Att särskilda resurser tillförs för elever som anländer till Sverige under skoltiden
  • Att ”läxrut” avskaffas
  • Att professionen i skolan får förutsättningar att stärkas
  • Att offentlighetsprincipen ska gälla i hela skolsystemet

Manifestet är en del i rapporten Vägen till den likvärdiga skolan.