Manifest

Stärk likvärdigheten i den svenska skolan

Fram till slutet av 1990-talet var den svenska grundskolan en av de bästa i världen. Eleverna hade mycket goda resultat i de internationella jämförande studierna och det var små skillnader mellan elever och skolor. Särskilt väl lyckades den svenska skolan med de elever som hade svårigheter av olika slag. Denna likvärdiga skola, där alla elever gavs goda förutsättningar att erövra kunskaper, har varit en huvudorsak till den positiva utveckling som samhälle och näringsliv har haft i Sverige. En skolpolitik som inte tummar på likvärdigheten ger fler människor möjligheter att utbilda sig och bidra till samhällets utveckling och det gynnar såväl individer som samhälle och näringsliv.

I dag är denna likvärdiga skola som vi kunde vara stolta över och som möttes av respekt över hela världen historia. Sedan slutet av 90-talet har skillnaderna mellan elever och skolor ökat mycket kraftigt. För varje år har det blivit alltfler elever som inte klarar kraven för gymnasiebehörighet samtidigt som alltfler får högsta betyg i alla ämnen. Trots att betygen stiger försämras också de bästa elevernas kunskaper enligt de internationella jämförelserna. Skillnaderna mellan skolornas resultat har fördubblats. Skolpolitiken inriktas på konkurrens mellan skolor och eleverna sorteras allt mer efter bakgrund och studieresultat. Elever med högutbildade föräldrar, mycket stöd hemifrån och höga betyg samlas på vissa skolor medan elever med lågutbildade föräldrar, sämre stöd hemma och låga betyg samlas på andra. Den svenska skolan blir alltmer segregerad och likvärdigheten har kraftigt försämrats. Trots att kravet på likvärdighet är inskrivet i skollagen har en rad reformer genomförts som verkar i rakt motsatt riktning.

Effekterna av dessa ökade skillnader mellan skolor och elever är stora och skadliga för elever, skola och samhälle. De ökande skillnaderna leder bland annat till:

  • att allt fler ungdomar slås ut från skola och arbetsliv,
  • att elevernas kunskaper uppvisar en nedåtgående trend (något som framgår i stora internationella studier som PISA, PIRLS, PIAAC och TIMSS),
  • att skolan som en mötesplats för samhällets olika grupper omöjliggörs,
  • att skillnaderna ökar i hela samhället.

Den kraftiga nedgång i elevernas kunskaper som den senaste PISA-undersökningen visar, är unikt stor. I PISA 2000 och 2003 presterade svenska 15-åringar över OECD-genomsnittet i samtliga tre kunskapsområden men 2012 låg de under. Under 2000-talet har de svenska 15-åringarnas genomsnittliga resultat försämrats mest av alla OECD-länder. I dag är Chile och Mexiko de enda OECD-länder som har sämre resultat inom samtliga tre kunskapsområden.

Unikt för den svenska skolan är dess extrema marknadsutsättning. Inget annat land, förutom Chile, har gått lika långt när det gäller att privatisera och marknadsanpassa sitt skolsystem.  Den unikt snabba nedgången i PISA hänger ihop med den extrema marknadsstyrningen.

Motiven bakom marknadsutsättningen av skolan var två, dels att den fria konkurrensen skulle höja kvaliteten och sänka kostnaderna, dels att öppna upp nya områden för privat kapital och investeringar. Det skulle ske genom fritt skolval, individuell skolpeng och möjlighet för aktiebolag att driva skolor. Resultatet har blivit sjunkande kunskaper och ökade kostnader.

Detta beror till stor del på att marknadskrafterna driver fram stora skillnader mellan skolorna. Marknadskrafterna sållar inte fram bra skolor utan de skapar segregerade skolor och det bidrar till en kvalitetssänkning för skolsystemet som helhet.

Grundskolor konkurrerar inte främst med kvaliteten på sin utbildning utan de konkurrerar med sitt elevurval. En skola som lyckas dra till sig elever med välutbildade föräldrar presterar bra. Det gäller oavsett om skolan är kommunal eller fristående och oavsett pedagogisk profil. Lämnar man över skolan till att skötas av marknaden, så som skett i Sverige, försämras omedelbart likvärdigheten.

Segregationen i den svenska skolan påverkas också av bostadssegregationen, men de ökade resultatklyftor som skett mellan olika skolor de senaste 15 åren kan inte förklaras av bostadssegregationen utan beror framför allt på kombinationen av det fria skolvalet, överetableringen av skolor och den individuella skolpengen. Utöver detta kan det finnas ytterligare förklaringar till den försämrade likvärdigheten och till att fler elever lämnar grundskolan utan godkända betyg, som till exempel förändringar av betygsystemet.

För att återigen få en skola som är mer likvärdig krävs en rad omfattande insatser. I detta program har vi valt att begränsa oss till de frågor som direkt gäller skolan. Vi har också begränsat oss till åtgärder som berör likvärdigheten även om vi är medvetna om att också andra förändringar kan behövas i skolan.

Vi vet också att man ofta säger att de verksamma i skolan är hjärtligt trötta på ideliga reformer; allt fler ber om arbetsro. Vi hävdar att lärare och andra som arbetar i skolan inte kommer att få den eftersträvade arbetsron så länge skolan lider av allvarliga systemfel. Vi menar tvärtom att systemförändringar där experimentet med marknadsstyrning av skolan får ett slut är en förutsättning för arbetsro och en god arbetsmiljö.

Nätverket för en likvärdig skola bildades för fyra år sedan. I november 2012 arrangerade vi vårt första offentliga framträdande i samverkan med Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund och Skolledarförbundets lokalavdelningar i Stockholm. Nu, två antologier, tjogtals med debattinlägg och otaliga föreningssammankomster, offentliga möten och debatter senare kan vi konstatera att vi, tillsammans med andra goda krafter, påverkat opinionen. Vi har all anledning att glädjas och se positivt på framtiden. När vi började visa på hur vinstdrivande bolagsskolor och individuell skolpeng påverkade skolans likvärdighet och fallande PISA-resultat betraktades vi mer eller mindre som udda kufar i skoldebattens ytterkant. Än mer udda var det när vi problematiserade det fria skolvalet. Idag är det inte så längre. De negativa effekterna av nittiotalets skolreformer har fått allt större utrymme i det offentliga samtalet om skolan. Alltfler ifrågasätter reformerna och överger förenklade ståndpunkter och lösningar. De som för bara fyra år sedan satte villkoren för debatten, aktörer som Friskolornas Riksförbund, Svenskt Näringsliv och moderaterna och har nu trängts tillbaka.

Utvecklingen har fått oss att också se över och omarbeta vårt 10-punktsprogram för skolan. På flera av punkterna har vi förtydligat eller skärpt våra formuleringar. En av punkterna, Avskaffa läxrut, är uppfylld och kan därför utgå. Istället har vi tillfört en punkt som har kommit att bli alltmer angelägen – Återupprätta skolan som samhällsbärande institution.

1. Återupprätta skolan som en samhällsbyggande institution

Skolans uppgift i samhället har i ökande utsträckning kommit att reduceras till att gälla de individuella kunskapsmålen. Den syn på skolan som en samhällsbyggande institution som låg bakom införandet av den sammanhållna nioåriga grundskolan har övertrumfats av synen på skolan som en arena för individuell måluppfyllelse.  Skolan är inte längre med självklarhet en plats där unga med olika bakgrunder kan mötas och lära om och av varandra.

Skolan som mötesplats är också en förutsättning för att skolans samlade uppdrag, dvs arbetet med elevernas kunskapsutveckling, det främjande och förebyggande värdegrundsarbetet och det demokratiska medborgarfostrande arbetet ska kunna realiseras.

Vi menar att samtalen om skolan och dess utveckling måste ta sin utgångspunkt i en uppfattning om vad skolan ska vara, vilka mål den ska bidra till att förverkliga, vilken roll den ska ha i samhällets utveckling.

Vi föreslår att skolan på nytt ges ett tydligt övergripande uppdrag att stärka det gemensamma samhällsbygget. Det ska inte bara vara en självklar del i undervisningen utan även styra skolans organisation på både nationell och lokal nivå.

2. Definiera begreppet likvärdighet i skollagen

Enligt skollagen ska skolan vara likvärdig. Men det finns ingen tydlig fastställd definition av likvärdighetsbegreppet utan det kan tolkas på olika och ibland motstridiga sätt. Ett första steg i arbetet med att återigen bygga upp en likvärdig skola är att tydligt klargöra vad begreppet likvärdighet i skollagen innebär. Likvärdighetsbegreppet bör ha följande innebörd:

Skolan ska ha en kompensatorisk roll; den ska sträva efter att ta tillvara det bästa hos alla elever och att motverka effekter av de skillnader i socioekonomiska förutsätt­ningar som finns mellan skolor och mellan elever.  Skolhuvudmännen ska eftersträva en allsidig sammansättning av elever med varierande bakgrund på alla skolor. Det ska vara så små skillnader som möjligt i måluppfyllelse mellan elever, skolor och kommuner. Det ska vara små skillnader i måluppfyllelse mellan elever med olika socioekonomisk bakgrund, mellan elever med utländsk och svensk bakgrund och mellan pojkar och flickor. Med måluppfyllelse ska avses såväl kunskapsresultat som demokrati- och värdegrundsmål.

Likvärdighet i skolan ska alltså inte reduceras till en fråga om lika möjligheter att t ex välja skola. Likvärdighet ska främst vara en fråga om måluppfyllelse och livsmöjligheter. Den ska kopplas till såväl jämlikhet som jämställdhet. Skolpolitiken ska aktivt inriktas på att minska skillnaderna mellan skolor och mellan elever med olika bakgrund och varje skolpolitiskt beslut ska prövas mot hur likvärdigheten påverkas.

3. Skolan ska styras av demokratiska beslut – inte av marknaden

I dag är det kommunen som är huvudansvarig för sin skolorganisation. Samtidigt är det staten, genom Skolinspektionen, som beslutar om tillstånd för nyetablering av fristående skolor och det är marknaden som styr vilka elever som ska gå i dem.

Skolinspektionen har varit mycket generös med tillståndsgivningen trots att kommunerna i många fall har varnat för överetablering. Utvecklingen är tydligast för gymnasieskolan. År 1991 fanns det drygt 500 kommunala gymnasieskolor i Sverige. År 2012 hade det tillkommit ytterligare nästan 500 fristående. Det var först när överetableringen, förvärrad av fallande elevtal, skapat en kris, som staten blev mer restriktiv med tillstånd för nya gymnasieskolor. 2015 nådde elevtalen botten och kommer nu att öka på nytt i snabb takt de kommande åren. Fler gymnasieplatser måste tillkomma och kommunerna måste nu få möjligheter att styra planeringen av skolorganisationen.

När de vinstdrivna skolbolagen får tillstånd att starta grundskolor etablerar de sina skolor där de har störst möjligheter att fylla sina elevplatser med studiemotiverade elever med goda förutsättningar, inte där behovet av nya skolor är störst. Med studiemotiverade elever kan de hålla nere lärartätheten och ändå få goda kunskaps­resultat. Det är framför allt så, genom att spara på lärarna, som de får möjlighet att göra vinst.  Inom gymnasieskolan etablerar de sig allra helst inom yrkesprogramssegmentet där programpengen är störst, inte sällan maximerar de vinsterna där genom att hålla nere fasta kostnader för utrustning utöver lägre lärartäthet. Vinstmöjligheterna styr skoletable­ringarna, inte elevernas och samhällets behov. Kommunerna som har det yttersta ansvaret för att alla elever får den skola de har rätt till kan inte planera sin skolorganisation rationellt och långsiktigt. De måste anpassa sig till de förutsättningar som marknaden och de vinstdrivna skolbolagen skapat.

Kommunerna ska ha den slutliga beslutanderätten om skoletableringar för att kunna planera sin skolorganisation med sikte på att stärka likvärdigheten. Skoletableringar ska vara ställda under demokratisk kontroll även på kommunal nivå.

4. Begränsa det fria skolvalet – inför ett mål i skollagen att alla skolor ska vara bra skolor

Det går inte att blunda för att elevers och föräldrars val av skola är en av de främsta orsakerna till ökad skolsegregation och minskad likvärdighet i grundskolan. Det har blivit allt viktigare vilken skola man går på. Sorteringen av elever med olika bakgrund och förutsättningar ökar snabbt mellan olika skolor. Aktuell forskning visar att den kraftiga ökningen av skolsegregationen inte kan förklaras enbart av bostadssegregationen.

Dagens skolpolitik skapar vinnare och förlorare. När det finns förlorarskolor blir det viktigt för allt fler föräldrar att välja skola för sina barn. Därmed skapas en nedåtgående spiral där fler val leder till fler förlorarskolor. Vore skolan likvärdig, och alla skolor bra skolor, skulle det upplevda behovet att välja minska eller upphöra.

Vi menar att samhället står inför en genuin intressekonflikt. Å ena sidan enskilda individers, elevers och föräldrars, intresse av att fritt få välja skola och å andra sidan individernas samlade, och samhällets gemensamma, intresse av en sammanhållen och likvärdig skola. Det fria skolvalet minskar likvärdighet och berövar barn och elever i de förlorande skolorna möjligheten till goda kunskaper och livsmöjligheter.  När man står inför motstridiga intressen måste man bestämma sig för vad man tycker är viktigast. Man måste väga de motstridiga intressena mot varandra och fatta beslut om hur man ska prioritera. Det går inte att bara låtsas som om intressekonflikten inte finns. Vi menar att i ett demokratiskt samhälle ska intresset av en bra och likvärdig utbildning för alla elever väga tyngre.  Därför måste det fria skolvalet i grundskolan begränsas.  Det kan t ex handla om att alla val ska skötas av kommunen oberoende av huvudman, om annan fördelning av platser än kötid när alla inte får plats på den skola dit de sökt, om kvotering av platser för att åstadkomma allsidig elevsammansättning.

Vi föreslår en kraftfull statlig satsning på de skolor som i dag har blivit förlorare för att också de ska kunna bli bra skolor. Satsningen ska bestå av ett särskilt anslag som möjliggör tidiga och riktade stödinsatser samt utveckling av undervisningen på vetenskaplig grund. Sådana insatser görs idag men är inte tillräckliga för att bryta utvecklingen i ”förlorarskolorna”. Vi föreslår att det ska införas en bestämmelse i skollagen att huvudmännen ska verka för att alla skolor ska vara skolor med hög kvalitet, dvs svarar mot likvärdighetskraven om t ex allsidig elevsammansättning och kompensatoriska åtgärder. Samhället ska, som ett led i att motverka segregation och öka likvärdigheten, sträva efter att minska antalet elever som väljer bort skolor i närområdet. Når vi inte dit kan ytterligare begränsningar av skolvalet i grundskolan bli nödvändigt.

Förslagen om ett obligatoriskt skolval, dvs alla elever/föräldrar ska tvingas att välja en skola menar vi är en återvändsgränd. Tanken är att om alla väljer försvinner det fria skolvalets segregerande effekter. En studie som gjorts i ett par kommuner som prövat nära nog obligatoriskt skolval visar att segregationseffekterna kvarstår.

Vi föreslår vidare att Skolverket får ett särskilt uppdrag att informera elever, föräldrar och övriga medborgare om internationella och svenska erfarenheter av samband mellan likvärdighet och resultat, att sorteringen av elever tenderar att medföra sämre skolresultat för alla elever, men också om det önskvärda i att i synnerhet grundskolan ska vara en mötesplats för elever med olika bakgrund.

5. Förbjud vinstdrivna skolhuvudmän – låt samhället ta över skolorna

De vinstdrivna aktiebolagens inträde på skolområdet och att skolan har blivit en världsunik marknad har medfört en rad allvarliga och negativa effekter på skolverksamheten. Många missförhållanden har avslöjats. Det gäller allt från konkurser, vinstöverföringar till skatteparadis och till att skolor, i strid med skollagen, handplockar elever. Men det mest allvarliga är att de vinstdrivande skolföretagen är den starkaste faktorn i den segregations­process som pågår i den svenska skolan. En vinst i ett skolbolag bygger i första hand på att bolaget håller nere den största utgiftsposten, dvs lärarlönerna. Bolagsskolorna har avsevärt lägre lärartäthet än de kommunala skolorna. För att få bra resultat trots färre lärare måste de ha elever med goda förutsättningar, de är beroende av ett segregerat elevurval. Bolagen driver effektivt fram stora skillnader mellan skolor och elever. Möjligheten att starta vinstdrivande skolor har också bidragit till överetableringen av skolor.

Skolor drivna av aktiebolag och andra företag som har vinst som drivkraft har tagit över friskolebranschen och de har idag cirka 80 procent av marknaden, räknat på antalet elever. Det är också dessa skolföretag som står för större delen av tillväxten av friskolorna.

För att komma tillrätta med de brister som skolbolagen orsakar har en rad förslag presenterats. Det har till exempel föreslagits att bara vissa företag, de långsiktiga och seriösa, ska få driva skolor. Det har också föreslagits att fristående skolor inte ska få sköta elevintaget. Andra förslag har betonat skolornas kvalitet t ex att staten ska kunna bestämma över lärartäthet.

Ytterligare förslag finns om begränsningar av vinstuttag.  Utredningen ”Ordning och reda i välfärden” har bland annat lagt förslag på begränsning av rörelseresultatet som, om de genomfördes, borde kunna minska intresset för vinstdrivna bolag att vara kvar på skolområdet. Vi menar att utredningens förslag är steg i rätt riktning. Samtidigt befarar vi att det skulle vara mycket svårt att förhindra att bolagen utnyttjar kryphål i regelverket. Samhället är alltför ofta den förlorande parten i kampen mot skattefiffel som bolagen ägnar sig åt.  Inte minst gäller det för riskkapitalbolagen som kommit att dominera skolmarknaden.

Vi tror därför inte att vinstbegränsningar eller mer kontroll och detaljstyrning av skolföretagen kommer att driva ut de vinstdrivna bolagen från skolan och lösa problemen med skolsegregationen. De föreslagna åtgärderna kommer att kringgås och nya missförhållanden kommer att avslöjas. Det är själva systemet med vinstintresse som drivkraft, inte storleken på vinsten, som är ohållbart och skadligt för verksamheten i skolan. Därför måste de vinstdrivna bolagsskolorna avvecklas.

När de vinstdrivna företagsformerna ska fasas ut kan de skolor som vill fortsätta sin verksamhet ombildas till andra driftsformer. Finns det inget intresse hos huvudmännen att fortsätta utan vinst måste samhället ta över verksamheten.

Avvecklingen måste ske ansvarsfullt och planerat över tid för att eleverna ska drabbas så lite som möjligt. Exakt hur det ska gå till kräver en särskild utredning.  En förutsättning är att de kommunala skolorna ges möjligheter att hålla en mycket hög kvalitet. Alla skolor ska vara bra skolor.

6. Avveckla skolpengssystemet – inför ett öronmärkt behovsstyrt statsbidrag till skolan

Dagens system med skolpeng knuten till varje enskild elev motverkar en likvärdig skola och det måste därför avvecklas. När en skola blir bortvald försvinner resurser för varje elev som förloras. I dag kan elever flytta nära nog obehindrat och ta med sig skolpengen. Skolan som förlorar elever får då sämre förutsättningar att klara sin uppgift och hamnar lätt i en nedåtgående spiral.

Vi föreslår att staten övertar finansieringsansvaret för skolan och tydligt anger principer för resursfördelningen. Statsbidraget till kommunernas skolverksamhet ska lyftas ur det generella bidraget till kommunerna och öronmärkas till skolan. Bidragets storlek ska bygga på bland annat antalet elever och fördelning på årskurser, kommunens befolkningsgeografi (långa avstånd = små skolor), befolkningens socioekonomiska sammansättning, antal nyanlända elever, elevernas könsfördelning. Kommunerna ska också sträva efter att göra upptagningsområden med en blandad elevsammansättning.

Med bidraget ska följa tydliga ramar och principer för hur kommunerna ska fördela resurser vidare till skolorna. Det ska inte vara möjligt att den del av anslaget som tilldelas kommunen utifrån förutsättningar och behov fördelas efter andra grunder.

Med bidraget ska följa tvingande anvisningar om fördelning av resurser per skolklass och år samt normer för klasstorlek. Fördelning per elev ska endast tillåtas när det gäller extra resurser för elever med särskilda stödbehov. Resurser som tilldelats kommunen på socioekonomiska grunder ska fördelas vidare utifrån elevsammansättningen på den enskilda skolan.

7. Tidiga insatser och stöd

I de länder som har små skillnader mellan elever och skolor satsar man särskilt på elever i behov av särskilt stöd under de tidiga skolåren. En väl utbyggd pedagogisk verksamhet som inom klassens ram ser till att alla elever ges förutsättningar att klara undervisningen och att nå målen.

I PISA-undersökningarna är det särskilt pojkar med svaga resultat som halkar efter allt mer. Samtidigt samvarierar kön med social bakgrund. De internationella kunskapsunder­sökningarna visar att samtidigt som skolan blivit alltmer segregerad så har också skolans förmåga att kompensera förutsättningar minskat oroväckande. De elevgrupper som är särskilt utsatta behöver extra resurser och stöd.

8. Riktade satsningar behövs till elever som anländer till Sverige under skoltiden

De elever som kommer till Sverige under skoltiden har stora problem med att nå skolans mål. På några få år ska de klara av kurser som infödda elever behöver nio år för att klara. Alltför många av dessa elever ställs inför övermäktiga krav och slås ut från skola och arbetsliv. För att skolan ska kunna ge dem tillräckligt med stöd måste varje elev ska få riktade resurser och tillräckligt med tid för att möjliggöra att de når målen i grund- och gymnasieskola. Särskilda statliga resurser för dessa elever måste ingå i det öronmärkta statsbidraget till skolan. De nyanlända eleverna ska så snart som möjligt ingå i vanliga klasser och undervisningsgrupper.

9. Stärk professionen – avskaffa marknadsstyrningen av lärare och rektorer

Genom att skolan blivit marknadsstyrd och genom införandet av New Public Management i offentlig verksamhet i Sverige har professionens roll blivit starkt förändrad, individualiserad och detaljstyrd. Lärare och skolledare pressas i många fall till att bli företrädare för privata företagsintressen, eller främja sin egen löneutveckling, snarare än att företräda elevers och samhällets intresse av god utbildning. Yrkesrollen som lärare eller skolledare har utvecklats i riktning mot att bli ”marknadsförare” som för att få elever till skolan pressas att göra avkall på sina professionella bedömningar.  Utvecklingen gäller inte bara för de fristående skolorna; konkurrens och marknad har påverkat hela skolsystemet. De vinstdrivna skolorna har kommit att sätta normen också för de kommunala.

Parallellt med införandet av en marknadsstyrd skola har staten infört nya styrmodeller hämtade från det privata näringslivet, som sammanfattande brukar benämnas New Public Management. Modellerna förutsätter införande av nya detaljerade kontrollfunktioner för att kontrollera lärare och skolledare i deras arbete med att nå målen.  Resultatet har blivit en rad nya arbetsuppgifter i skolan, tiden för pappersarbete och byråkrati har ökat och tiden för att förbereda elevernas undervisning har minskat.

För att få en likvärdig skola måste professionen stärkas och ges reella förutsättningar att planera och leda den dagliga verksamheten i skolan. Också av det skälet måste marknads­styrningen avskaffas tillsammans med den detaljerade kontrollen av professionens arbetsuppgifter. En profession som känner att de har samhällets förtroende och stöd utför ett bättre jobb än en kontrollerad och detaljstyrd. Med detta och med en lönestruktur som enar istället för att splittra de professionella ökar också förutsättningarna att läraryrket på nytt ska få status, bli attraktivt och locka fler duktiga studenter till lärarutbildningen.

10. Offentlighet och yttrandefrihet – grundlagen ska gälla i hela skolsystemet

En av demokratins grundpelare är att all offentlig verksamhet ska vara öppen för insyn. Offentligt anställda, de som vet hur verksamheten fungerar, ska ha full yttrande- och meddelarfrihet. Väljare och skattebetalare ska ha full insyn i hur verksamheten bedrivs och hur pengarna används. Detta för att kunna bedöma verksamheten, för att kunna ställa ansvariga till svars och för att kunna ta ställning i de demokratiska valen. Denna offentlighet är så viktig att den är inskriven i grundlagen. Men genom skolans privatisering har grundlagen satts ur spel och de restriktioner som råder för anställda i privata företag att fritt yttra sig, har spridit sig även till de offentliganställda. Lärare och skolledare vågar inte berätta om missförhållanden i verksamheten och inte så sällan beläggs de med munkavle.

Vårt förslag är att grundlagens paragrafer om öppenhet, insyn och skydd för anställda att yttra sig fritt ska gälla i alla offentligt betalda skolor oavsett huvudman

Summering

Att lägga om skolpolitiken så som vi föreslår ovan är ingen lätt uppgift. Omläggningen kommer att innebära påfrestningar och den kommer att möta ett hårt motstånd från dem som har intressen i att dagens skolpolitik fortsätter. Men om den negativa utvecklingen för den svenska skolan ska kunna vändas måste systemförändringar ske i skolpolitiken. Att fortsätta som idag fast med mindre justeringar, så som föreslås av de flesta partier inför höstens val, kommer inte att ändra något avgörande. Med dagens skolpolitik kommer den svenska skolans nedförsbacke att fortsätta.  En likvärdig skola tjänar alla på.

Vi föreslår

  • Att skolans samhällsbärande uppdrag stärks
  • Att likvärdighet definieras i skollagen
  • Att alla skolreformer prövas mot följder för likvärdigheten
  • Att det demokratiska inflytandet över skolan ska stärkas och att kommunernas makt över skoletableringar säkerställs
  • Att det fria skolvalet begränsas
  • Att de vinstdrivna bolagsskolorna avvecklas
  • Att skolpengssystemet avskaffas
  • Att ett riktat statsbidrag till skolan införs
  • Att resurser och stöd sätts in tidigt som ger alla elever förutsättningar att klara undervisningen och att nå målen
  • Att särskilda resurser tillförs för elever som anländer till Sverige under skoltiden
  • Att professionen i skolan får förutsättningar att stärkas
  • Att offentlighetsprincipen ska gälla i hela skolsystemet

Nätverket för en likvärdig skola