Nätverket för en likvärdig skola lämnar remissvar på Jämlikhetskommissionen

Nätverket för en likvärdig skola har varit remissinstans på utredningen En gemensam angelägenhet (SOU 2020:46), också känd som Jämlikhetskommissionen. Idag lämnar vi vårt remissvar.

Sammanfattning

Nätverket för en likvärdig skola svarar här på de delar av utredningen som berör skolväsendets likvärdighetsaspekter.

Nätverket för en likvärdig skola delar i stort utredningens bild av likvärdighetsproblemen i skolväsendet och vill framhålla det positiva i att en och samma utredning tar ett grepp över alla skolformer från förskola till komvux. Nätverket för en likvärdig skola tillstyrker flera av utredningens förslag men vill understryka att det handlar om nödvändiga steg på vägen och att fler reformer behövs för att nå fram till en skola som fullt ut är en samhällsbyggande institution. Specifikt saknar Nätverket för en likvärdig skola förslag i utredningen om stopp för expansion och nyetablering av vinstsyftande skolor. En konkurrensstyrd skola leder per definition till vinnare och förlorare och bidrar därmed till olikvärdighet mellan skolorna. Nätverket för likvärdig skola anser också att aktiebolag som bolagsform måste fasas ut, då aktiebolag per definition har ett annat huvudsyfte än att bedriva bästa möjliga pedagogisk verksamhet. Här ser vi positivt på utredningens förslag om att utreda denna fråga närmare.

  • Nätverket för en likvärdig skola:
    Instämmer i utredningens förslag om ett utökat statligt ansvar för skolan.
  • Instämmer i utredningens förslag om förändrad fördelningsnyckel men anser att:
    • avdraget från den kommunala huvudmannens kostnader bör vara minst 15 procent.
    • avdraget bör fastställas av riksdagen och skrivas in i Skollagen.
  • Instämmer i utredningens förslag om att möjligheten till extra ersättning för lokalkostnader för fristående skolor måste utredas och anser därför att regeringen å det snaraste ska skicka frågeställningen till lagrådet för bedömning.
  • Ser positivt på utredningens förslag om att integrera fristående förskolor och skolor i ett gemensamt utbildningssystem men anser att förslagen inte går tillräckligt långt. Det allmänna måste återfå nödvändiga befogenheter att fullgöra sitt ansvar för skolutbudet och därför är skrivningarna om förprövning om etableringar inte tillräckligt långtgående.
  • Anser att uppföljning och kontroll av vinstsyftande förskolor och skolor behöver göras med beaktande av målkonflikten mellan företagets huvudsyfte att göra vinst och skolans uppdrag.
  • Anser att huvudmannens styrning och statens kontroll av förskolans kvalitet för att säkra en likvärdig förskola behöver kraftigt förstärkas.
    Instämmer i utredningens förslag i avsnittet Förvaltningspolitiska aspekter, men vill särskilt påtala att frågan om offentlighetsprincipen i fristående skolor redan är utredd. Ett förslag om att införa offentlighetsprincipen bör skyndsamt läggas fram för beslut i riksdagen.
  • Instämmer i utredningens förslag om gemensam antagning men anser att även placeringsprinciper för förskolan bör utredas för att motverka segregering.
  • Instämmer i utredningens förslag vad gäller vuxenutbildningen, men anser att det i första hand är kommunerna som ska vara utbildningsanordnare. Endast i undantagsfall ska enskilda utförare anlitas. Vuxenutbildningen i Sverige borde vara ett betydelsefullt instrument för att stärka likvärdigheten i utbildningen och kunna kompensera för olika bakgrund och förutsättningar. Tyvärr kan vi konstatera att vuxenutbildningen inte fått den prioritet, styrning och ansvarstagande från det offentliga som den förtjänar. Istället har marknadslösningar med vinstdrivna utbildningsanordnare kombinerat med kortsiktiga ekonomiska hänsyn från kommun och stat blivit tongivande och därmed har kvaliteten i vuxenutbildningen blivit lidande. Möjligheten att lägga ut undervisning på entreprenad i den omfattning och på det sätt som sker idag har ifrågasatts och om den överhuvudtaget borde tillåtas.

Nätverket för en likvärdig skola vill i sammanhanget också hänvisa till våra remissvar på SOU 2020:28 och SOU2020:33

Vårt remissvar finns i sin helhet här:
Svar på remiss SOU 2020:46 från Nätverket för en likvärdig skola.

Slutreplik till Statskontoret

Boel Vallgårda uppmanar i sin slutreplik till Statskontoret myndigheten att inte göra sig onödigt maktlös. Statskontorets huvuduppgift är trots allt att bidra till en effektiv statsförvaltning. Därför hade det varit rimligt att myndigheten själv använt sig av sitt uppdrag och handlingsutrymme för att peka på den stora svagheten med nuvarande konstruktion av likvärdighetsbidraget.

Statskontoret måste öppna ögonen

Boel Vallgårda från Nätverket för en likvärdig skola kritiserar Statskontorets granskning av statens likvärdighetsbidrag till skolan. Totalt handlar det om 6 miljarder per år, men Statskontoret granskar inte risken för att vinstsyftande friskolor använder pengarna till annat än skolverksamhet.

”Inget hade hindrat Statskontoret att i sin utvärdering trots allt kontrollera om pengarna faktiskt kommer de mer behövande eleverna till del i de stora koncernernas skolor eller om pengarna exempelvis går till Luxemburg eller Kunskapsskolans expansion i Saudiarabien.”

Läs hela artikeln i SvD.

Insyn i skolan måste trumfa affärsintressen

Sten Svensson från Nätverket för en likvärdig skola skriver tillsammans med Lärarförbundets tidigare förbundsjurist Tor Nitzelius i SvD om varför insyn måste trumfa affärsintressen, om varför offentlighetsprincipen måste gälla också fristående skolor.

Den lilla offentliga insyn som fanns i fristående skolor har stoppats och någon lösning finns inte i sikte. Lagstiftningen skyddar enskilda skolföretag och deras ägare och i det läget väger den demokratiska insynen lätt. Under tiden etablerar de stora skolkoncernerna nya skolor i snabb takt. Är det inte dags att inse att den svenska skolpolitiken med affärsdrivande skolföretag har kommit till vägs ände?

Är det rimligt att tvinga fram obligatoriskt skolval där det inte behövs?

Boel Vallgårda från Nätverket för en likvärdig skola ställer i Dagens Samhälle frågan om det verkligen är rimligt att tvinga fram ett obligatoriskt skolval överallt. Det finns många kommuner där frågan inte är aktuell och där ett införande bara skulle skapa osäkerhet och i värsta fall skynda på en utveckling mot mer segregation.

Varför ska staten påtvinga obligatoriskt skolval i de kommuner som fortfarande har möjlighet att erbjuda en skola till alla barn som ska börja förskoleklass, mellanstadiet eller högstadium?

Debatt: Replik till Kunskapsskolan och IES i SvD

Direktörerna för Kunskapsskolan och IES reagerade på debattinlägget om vårt remissvar. De inte bara ifrågasatte oss utan avfärdade också hela utredningen om en mer likvärdig skola från Björn Åstrand som ”en ideologisk produkt”. Vi tycker fortsatt att en debatt i sak är mer intressant. I vår slutreplik slår vi hål på deras siffror och återkommer till våra argument om att skolan måste styras demokratiskt.

Debatt i SvD: Skolors ersättning ska vara ett politiskt beslut

Med anledning av Nätverkets svar på remissen SOU 2020:28 En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning, skriver Johan Enfeldt, Boel Vallgårda och Bo Karlsson på SvD Debatt.

Nätverket för en likvärdig skola är positiva till stora delar av utredningen men pekar på riskerna med utredningens förslag att låta domstolar avgöra hur stor skillnad det skall vara i resurser mellan kommunala och fristående skolor.

Att låta domstolar avgöra storleken på ersättningen till fristående skolor innebär att de folkvalda avhänder sig ytterligare ett medel för att påverka den gemensamt finansierade skolan. Det är en farlig utveckling. Kunskapsläget vad gäller ersättningsnivåer är så entydigt att det är rimligt att definiera en nivå med ett avdrag om 15 procent av den kommunala huvudmannens kostnader, när skolpeng till fristående skolor ska beräknas.

I artikeln lyfter Nätverket också frågan om skolan som en del av vår gemensamma infrastruktur och problemen som uppstår när den fragmentiseras. En ersättningsmodell som inte missgynnar de offentligt drivna skolorna är därför nödvändig.

Hur stor skillnad det ska vara i ersättning mellan kommunala och fristående skolor ska vara ett politiskt beslut och det bör skilja 15 procent. Det är den nivå som gällde när Carl Bildt och Beatrice Ask införde friskolesystemet. För att vi ska närma oss en likvärdig skola är det nödvändigt att nivån återställs dit.

Läs hela artikeln här.

Nätverket för en likvärdig skola lämnar remissvar på Björn Åstrands utredning om en mer likvärdig skola

Nätverket för en likvärdig skola är remiss-instans och vi lämnade idag vårt svar på betänkandet från utredningen SOU 2020:28 En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning.

Sammanfattning

Nätverket för en likvärdig skola delar utredningens bild av problemen med likvärdighet i svensk grundskola och utredningen i sig är en värdefull kunskapssammanställning. Utredningen visar hur komplext skolsystemet är och att det därför är nödvändigt att ta ett större grepp över flera områden. Därför måste utredningens förslag ses som en helhet. Att införa lösryckta delar ur utredningen kommer inte att medföra att likvärdigheten förbättras.
Nätverket för en likvärdig skola instämmer i flertalet förslag. Vi har dock flera farhågor och synpunkter på både förslagen och dess införande:

  • Förslag om ansökan om skolplacering och urvalsregler bör endast införas om utredningens övriga centrala förslag införs samtidigt: differentierad ersättning, krav på allsidig sammansättning och ökat statligt inflytande över skolan. Uttrycket ”ansökan om skolplacering” är en bättre och mer rättvisande benämning än skolval. Kommuner som kan anvisa samtliga elever en skolplats bör dock fortsatt ges denna möjlighet.
  • Ett ökat statligt ansvar för skolans likvärdighet ska gälla samtliga huvudmän. Statens fokus får inte vara enbart på kommunala skolor eller på små och särskilt utsatta skolor. Den statliga styrningen behöver ske så att skolmyndigheterna kan agera samordnat, så att motstridiga styrsignaler undviks.
  • Skolverkets regionala analys av behovet av nya skolenheter måste, tillsammans med kommunernas yttranden, bli avgörande för Skolinspektionens beslut om tillstånd.
  • Skolornas verksamhet måste följa stadieindelningen för att det system som utredningen föreslår ska fungera väl. Frågan om skolor vars verksamhet inte sammanfaller med stadieindelningen måste vara utredd innan utredningens förslag kan genomföras.
  • Övergångsregler bör endast gälla en kort period, annars fortgår försämringen av likvärdigheten onödigt länge. Nya regler för antagning och urval måste införas samtidigt för alla huvudmän.
  • Avdraget från den kommunala huvudmannens kostnader bör vara 15 procent.
  • Avdraget bör fastställas av riksdagen och skrivas in i Skollagen. Utredningens förslag att låta domstolar avgöra storleken på ersättningen till fristående skolor innebär att det allmänna – medborgarna och de folkvalda – avhänder sig ytterligare ett medel för påverkan av den gemensamt finansierade skolan. Vi menar att det är en farlig utveckling.

Läs hela vårt remissvar här.

 

Slutreplik från Boel Vallgårda om allas rätt till en bra skola

En sverigedemokratisk ledamot av riksdagen och utbildningsutskottet skrev tillsammans med partiets oppositionsråd i Malmö ett mycket uppseendeväckande svar på Boel Vallgårdas text om omfördelning av resurser i Kvällsposten. Jörgen Grubb och Magnus Olsson, båda SD, kalla omfördelning baserat på socioekonomiska faktorer för ”djupt oansvarigt” eftersom det inte sällan betyder ”att pengar slussas till skolor med ett högt antal nyanlända elever”.

Läs Boels uppmärksammade replik Lågutbildades barn har också rätt till en bra skola där hon bemöter sverigedemokraternas påståenden och förklarar varför  lång tid i särskilda förberedelseklasser är en dålig idé.