”Vinstutdelning till skolägare måste genast förbjudas”

I Dagens Samhälle ger Skolledarna förslag till Muharrem Demirok och Centerpartiet hur de kan förändra partiets skolpolitik. ”Som företrädare för landets skolledare ser vi mycket positivt på en sådan förflyttning. Vill Centerpartiet ha inspiration till nya ståndpunkter gällande vinstutdelning och ett ökat statligt ansvar för finansieringen av skolan behöver inte Muharrem Demirok leta länge. Sveriges Skolledare vet vad som måste göras.” Läs debattartikeln här.

Ett nytt läge i skolpolitiken?

Muharrem Demirok som tidigare varit kommunalråd i Linköping är föreslagen som ny partiledare i Centerpartiet. Valet ska ske på en extrastämma i Helsingborg den 2 februari. På pressträffen där valberedningen presenterade sitt förslag sa Muharrem Demirok att han vill se förändringar av partiets skolpolitik. 

”Centerpartiet är på fel plats när det gäller skolpolitiken. Varje gång vi ska prata om skolan får vi prata om vinster och skolkoncerner. Det här är ett område där vi måste flytta vår position.”  [1]

När det gäller skolpolitiken har Centerpartiet varit ett av de mest nyliberala partierna och de har under lång tid benhårt försvarat marknadsstyrningen av skolan. De var till exempel drivande i att införa skrivningen om att inte lägga förslag om vinstförbud med mera i Januariavtalet, det avtal som slöts mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centern 2019.

”Regeringen kommer inte att driva eller arbeta vidare med förslag om vinstförbud eller andra förslag med syftet att införa vinstbegränsningar för privata aktörer i välfärden.” [2]

På senare år har dock motståndet börjat luckras upp. Allt fler borgerliga politiker och allt fler centerpartister har sett att den marknadsstyrda skolpolitiken leder till allvarliga problem. Allt fler väljare och kommunpolitiker har sett att etableringen av de stora koncernernas skolor slår ut välfungerande kommunala skolor, vilket leder till ökad segregation och höjda kommunala kostnader.

På Centerstämman 2021 var skoldebatten intensiv och det fanns förslag om att ändra den marknadsdrivna skolpolitiken. Partiledningen lyckades dock hejda det mesta och besluten blev att kötiden till fristående skolor skulle begränsas och att de skulle utreda ett nytt resursfördelningssystem. Det är förslag som inte ändrar något avgörande i marknadsstyrningen av skolan och som väl ryms inom Tidöpartiernas skolpolitik.

Menar Muharrem Demirok allvar med att han vill komma bort från att prata om vinster och skolkoncerner måste han och Centern komma med förslag som riktar sig mot de stora skolkoncernerna. Vi i Nätverket för en likvärdig skola har flera förslag som vi gärna delar med oss av och Centern kan även ta kontakt med det nya lärarfacket, Sveriges Lärare.

Skulle Centern komma fram till en ny skolpolitik som gör upp med marknadsinslagen kan det komma att ändra balansen i riksdagen. I dag är det SD, M, KD, L och C som stöder den marknadsdrivna skolpolitiken och de har en tydlig majoritet i riksdagen. Om C lämnar blir styrkeförhållandena betydligt jämnare. Därför har Muharrem Demiroks signaler om en ny skolpolitik oroat friskolelobbyn och de stora skolkoncernerna. Det lär bli många uppvaktningar av Centerpartiet framöver.

Sten Svensson 


[1] https://www.dagenssamhalle.se/styrning-och-beslut/kommunpolitik/muharrem-demirok-vi-maste-flytta-var-position-i-skolpolitiken/

[2] https://januarioverenskommelsen.se

Regeringen ger Riksrevisionen rätt om skolpengen och öppnar för begränsad etableringsfrihet

”Regeringen, med ministrar från Liberalerna på utbildningsdepartementet, fastställde en skrivelse till riksdagen där de nu delar Riksrevisionens övergripande slutsatser!

”När det gäller skillnaden i ersättning mellan kommunala och enskilda huvudmän anser regeringen att ett förslag om ändrade nivåer bör bygga på en analys av faktiska kommunala kostnader, t.ex. när det gäller kostnaden för ansvaret att tillhandahålla skola för alla elever, och konsekvenser för alla typer av fristående aktörer.”

Inget schablonavdrag alltså utan avdrag för faktiska kostnader. Faktiskt exakt det som likvärdighetsutredningen och den socialdemokratiska regeringen föreslog, och som de själva röstade ned i somras.”

Detta skriver Johan Enfeldt, medlem i nätverket för en likvärdig skola, på LO-Bloggen. Läs inlägget här.

Socialistiskt forum 2022

Nätverket för en likvärdig skola deltog på Socialistiskt forum 26 november 2022. Det var ett samarrangemang med Gemensam välfärd Stockholm. Sten Svensson, medlem i Nätverket, går grundligt igenom vad Tidö-avtalet innebär för svensk skola. Stens genomgången börjar efter 15 min. Se och lyssna på mötet här.

Marknadsskolan har slagit sönder skolan

Ordförande i Lärarnas Riksförbund i Stockholm, Britt-Marie Selin, säger i en intervju i Skolvärlden ” Ska skolsegrationen minska behöver bostadssegregationen minska och marknadsskolan avskaffas. Tyvärr saknas det politisk vilja att åstadkomma det. Samtidigt vet vi att blandade elevgrupper leder till en bättre arbetsmiljö, bättre dynamik i klassrummen och bättre studieresultat.” Läs intervjun i Skolvärlden.

Offentlighetsprincip eller insynsprincip – vad är skillnaden

I den nya regeringens Tidöavtal står att en insynsprincip ska införas för fristående skolor. Skolministern har också framfört detta i intervjuer sedan hon tillträdde.

Ur Tidöavtalet.

När regeringspartierna säger att offentlighetsprincipen lämpar sig dåligt är det viktigt att veta vad skillnaderna är. Johan Enfeldt från Nätverket för en likvärdig skola beskriver dem i en ledare hos Dagens Arena.

Nätverket för en likvärdig skola om obligatoriskt skolval

Efter en ledartext i Expressen 2022-11-19 har det uppstått en diskussion om det som ofta kallas för obligatoriskt skolval. Expressens Anna Dahlberg var kritisk i sin text och menade att:

”Ett obligatoriskt skolval, där även privata aktörer ingår, är en perfekt marknadsplats för friskolor. De stora koncernskolorna kommer att exponeras för alla vårdnadshavare, och kan öka sitt genomslag ytterligare genom att pumpa ut riktad reklam och dela ut glassiga magasin. Den närmaste kommunala skolan kommer inte längre att var det självklara valet för flertalet, utan bara ett grått alternativ bland tiotals andra.”

I samband med att den så kallade Åstrand-utredningen (SOU 2020:28 En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning) var aktuell hade vi denna fråga uppe i Nätverket och hade gemensamma farhågor med Anna Dahlberg. Så här skrev vi angående utredningens förslag 5.7.1 Ansökan om skolplacering i vårt remissvar:

Nätverket för en likvärdig skola instämmer i utredningens förslag under förutsättning att utredningens övriga förslag för minskad segregation och ändrad finansiering också genomförs. Om ett system med obligatorisk ansökan av skola införs utan de av utredningen föreslagna förändringarna avseende urval, allsidig elevsammansättning och lägre ersättning till fristående skolor avstyrker vi detta förslag.

Nätverket vill särskilt poängtera att det är viktigt att information till allmänheten gör det tydligt att det handlar om att ansöka om en skolplacering, inte att välja skola.

Nätverket för en likvärdig skola anser dock att för de kommuner som kan erbjuda samtliga elever i kommunen en anvisad skolplacering ska krav på ansökan från vårdnadshavare inte vara tvingande. Kommuner som enbart för vissa stadier kan erbjuda skolplats för samtliga elever, ska ha möjlighet att införa krav på ansökan från vårdnadshavarna enbart för övriga stadier. Samtidigt ska vårdnadshavarna, liksom i rådande system, ha möjlighet att ansöka om plats i annan skola. Denna lösning är, enligt Nätverkets mening, till fördel utifrån såväl familjernas önskan om förutsägbarhet och frihet från att behöva ta ställning till något som man anser sig sakna tillräcklig kunskap om, som till samhällets intresse av att motverka segregation. Med anvisad skola ges familjerna en trygghet av att veta var barnet ska gå i skolan samtidigt som möjligheten att ansöka om plats i annan skola kvarstår. Det innebär också att föräldrar som inte vill göra en prioritering av skolor för sitt barn befrias från detta.

Genom att inte införa obligatorisk ansökan om skola undviks samtidigt ökning av segregationen och ett främjande av fristående skolors expansion. Denna ordning kan utmärkt inordnas i det gemensamma skolvalssystem som utredningen föreslår (5.7.2). Det innebär att accepterad anvisad skola ges första prioritet vid urval till respektive skola.

I sammanfattning ser Nätverket alltså att förslaget om obligatoriskt skolval förutsätter att också övriga förslag från likvärdighetsutredningen genomförs. Om t.ex. ersättningen till fristående skolor fortsätter att vara lika hög som idag, och branschen därmed fortsatt lika lönsam, delar vi Anna Dahlbergs farhågor om att det obligatoriska skolvalet blir en marknadsplats för växande koncerner.

Vi tycker också att kommuner som kan erbjuda alla elever en anvisad skolplacering inte ska behöva kräva ansökan från vårdnadshavare.

En sammanfattning av Nätverkets remissvar finns här.

Tomas Perssons förslag stärker likvärdigheten

I den överenskommelse som slöts mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet 2019 finns en mening om att det skulle arbetas fram ett beslutsunderlag som kan skapa förutsättningar för ett statligt huvudmannaskap av skolan. En särskild utredare, Thomas Persson, fick uppdraget och hans utredning är nu klar. ”Statens ansvar för skolan – ett besluts- och kunskapsunderlag” SOU 2022:53.

Thomas Persson presenterar två alternativ. Alternativ 1 innebär att staten ska ha ett systemansvar för både de offentliga och de fristående skolorna samt komvux. Systemansvaret innebär att staten har ett övergripande ansvar för styrning, planering och dimensionering av de olika skolformerna samt resurserna. Det ska vara ett gemensamt system för önskemål och placering av elever i grundskola och staten ska ansvara för att alla barn har en skolplacering. Staten ska också ansvara för ett gemensamt antagningssystem för gymnasieskolan, IT-systemen samt uppföljning och utvärdering.   

Alternativ 1 innebär också att staten tar över huvudmannaskapet för de offentliga skolorna. Allt det som kommunerna gör idag i sin roll som skolhuvudmän, inklusive arbetsgivaruppgiften för personalen, tas över av staten. Att föreslå en modell där även de fristående skolorna förstatligas ingick inte i uppdraget utan de är kvar som egna huvudmän.

Alternativ 2 innebär att staten i stort sett ska ha samma systemansvar för både offentliga och fristående skolor som i det första alternativet. Den stora skillnaden blir att kommunerna behåller huvudmannaskapet. Om det alternativet skulle förverkligas innebär det att den kommunala skolan kommer att styras och skötas ungefär som på 1980-talet. Ansvaret för skolan kommer att vara delat mellan kommunerna och staten. Men jämfört med i dag tar staten ett betydligt större ansvar för resursfördelning, skolans organisation och elevfördelning.   På 1980-talet var lärar- och skolledartjänsterna statligt reglerade men med alternativ 2 kommer de att ligga kvar hos kommunerna. Ansvaret för personalens fortbildning ligger också kvar hos huvudmännen men staten ska ta ett större ansvar än idag.

För de fristående huvudmännen innebär båda alternativen att de blir betydligt mer styrda av staten än i dag. Staten kommer att lägga in de fristående skolorna i sitt systemansvar för skolan och de ska följa ungefär samma regelverk som de offentliga huvudmännen. När det gäller resurserna till exempel så är det staten som beslutar och de ska tilldelas efter ansvar och behov.  

Att staten skulle ta över allt det som kommunerna ansvarar för idag med arbetsgivaransvar, driftansvar med mera, tror inte Thomas Persson på. Det är en alldeles för omfattande förändring som det skulle ta mycket lång tid att genomföra. De fördelar som finns med förslaget står inte i proportion till nackdelarna. Han förordar i stället alternativ 2 som i stort sett ger samma effekter.

Sammanfattningsvis innebär Tomas Perssons alternativ 2 att likvärdigheten i skolan skulle stärkas. Statens mer omfattande ansvar för skolan kommer att medföra mer likvärdiga förutsättningar mellan kommunerna och även mellan kommuner och fristående huvudmän.

Det borde vara förändringar som de flesta kan instämma i och stödja. Den bedömningen gäller med ett undantag, friskolebranschen. De förändringar som föreslås för de fristående huvudmännen kommer att innebära att aktiebolagen inte kan göra lika stora vinster som i dag. När skolan blir mer likvärdig kommer det inte att vara lika lönsamt att segregera elever.  

Sten Svensson

Skolsegregationen i svenska grundskolan har ökat med 13 procent under perioden 2011 till 2021.

Segregationen i svensk skola har ökat dramatiskt. Det slås fast i en ny rapport från Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet.  Mest anmärkningsvärt skriver Skolvärlden är att gruppen ”utsatta skolor”, skolor där minst 30 procent av eleverna inte når gymnasiebehörighet, går från att utgöra 24 procent av alla skolor 2011 till 32 procent 2022. En ökning med 31 procent.

För att komma till rätta med den alltmer alarmerande skolsegregationen kräver LR, Lärarförbundet och Sveriges Skolledare:

  • Att staten tar över huvudansvaret för finansiering, resursfördelning och likvärdighet i hela skolväsendet samt säkrar öppenhet och insyn.
  • Att finansieringssystemet förändras genom en lägre skolpeng som ersätter friskolor efter deras faktiska uppdrag och/eller att en klassbaserad finansiering ersätter dagens elevpengssystem.
  • Att skattpengar avsatta för en likvärdig och kvalitativ skola ska användas till att möta de behov som finns i skolan. Vinst och marknadsskola ska fasas ut och till dess detta är genomfört ska eventuell vinst återinvesteras i verksamheten. Aktiebolag är inte en långsiktigt hållbar driftsform för att driva skolverksamhet.
  • Att skolvalet reformeras i syfte att bryta skolsegregation och öka likvärdigheten, att en skolvalsperiod införs och att kötid slopas som urvalskriterium.
  • Att staten tar ansvar för kompetensförsörjningen av lärare så att alla barn och elever undervisas av legitimerade förskollärare respektive legitimerade och ämnesbehöriga lärare.

Rapporten visar även på sambandet mellan andelen legitimerade och behöriga lärare och antalet elever som får gymnasiebehörighet.

I de skolor där minst 30 procent av elever inte blev behöriga för gymnasieskolan var 75 procent av lärarna legitimerade och behöriga.

I de skolor där 95 procent av eleverna kunde börja i gymnasiet var 85 procent av lärarna legitimerade och behöriga.

Du kan ta del av rapporten här.

Forskare: Krävs mycket innan vi får en likvärdig skola

Forskarna Anders Trumberg vid Örebro universitet och Helena Holmberg vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) i en intressant artikel som också tar upp Nätverkets senaste rapport.

I en enkät till partier och kandidater har Nätverket för en likvärdig skola ställt frågor om flera aktuella förslag.

– Partierna till vänster har redan visat att de vill ändra i bland annat skolpeng och urvalskriterier. Om de borgerliga partierna menar allvar med vad de nu säger borde det vara möjligt att få igenom några av förslagen, säger Boel Vallgårda, en av medförfattarna till rapporten.