Kategori: Blogg

Skolan i Sverige står inför ett nytt demografiskt läge. Det föds färre barn och antalet invandrare har minskat. Det har medfört en ny situation för många skolhuvudmän, i första hand i tillväxtregionerna i Sverige. Där man tidigare vant sig vid en ständigt ökande befolkning och fler barn är det nu stillastående eller i några fall till och med en minskning som gäller. Flera huvudmän, både kommunala och fristående, måste se över sin skolorganisation. Det innebär att förskolor och skolor läggs ner och att man anpassar undervisningsgrupperna efter de nya lägre elevtalen. I flera kommuner är det en stor och svår omställning som väntar.

Systemet med skolpeng gynnar medelstora och större skolor som kan fylla sina undervisningsgrupper maximalt. Det kostar nästan lika mycket att ha en undervisningsgrupp på 22 elever som att ha en på 30. Men skolan med 30-gruppen får drygt 800 000 kr mer i intäkter per år. Det motsatta inträffar om en liten skola tappar elever. Den har kvar större delen av sina kostnader men mister en stor del av intäkterna. Skolpengsmodellen missgynnar små skolor.

Även om kommunen höjer skolpengsbeloppet i takt med de förväntade kostnadsökningarna medför elevtalsminskningarna att undervisningsgrupperna blir färre och att lärare blir övertaliga. Det innebär att främst små skolor, både kommunala och fristående, kan få det mycket besvärligt de kommande åren. De stora skolkoncernerna har en betydligt bättre sits, men även de kan komma att strukturera om och lägga ner skolor.

Baserat på de tidigare prognoserna där barn- och elevantalet ökade har en del kommuner byggt nya förskolor och skolor som de nu upptäcker att de inte kan fylla. Det uppstår ett överskott på skollokaler vilket höjer kommunens kostnader. Kostnadshöjningen påverkar också lokalersättningen till fristående förskolor och skolor som också höjs med kommunens genomsnittliga kostnad per elev. Detta sker trots att de fristående inte har haft mer än den normala höjningen av sina lokalkostnader. I kommuner som byggt flera nya skolor och som har fristående skolor kan detta innebära många miljoner i ökade lokalersättningar till de fristående huvudmännen.

I skolförordningen finns dock en möjlighet för en kommun att slippa dessa kostnadsökningar. Man kan besluta att inte följa huvudregeln om att betala kommunens genomsnittskostnad per elev och i stället välja att betala huvudmännens faktiska kostnader, som då ska vara skäliga. Då kan naturligtvis en del fristående huvudmän som vant sig vid de senaste årens överkompensation bli irriterade när de får en sänkning. Sannolikt kommer det att bli några fristående huvudmän som överklagar sådana beslut till förvaltningsrätten de kommande åren.

Sten Svensson

Sten Svensson skriver en essä i Dagens Arena om Liberalernas skolpolitik:

”Liberalerna har meddelat att de vill stryka alla skrivningar i skollagen och läroplaner om att elever ska ha inflytande över undervisningen. De vill dessutom att lärare ska få befogenheter att bestraffa elever som beter sig illa eller förstör.

”Det behövs en kulturförändring där vi avskaffar elevinflytandet för att skapa en skola som präglas av disciplin, säger partiledaren Simona Mohamsson.” [1]

En ny kultur ska således införas i skolan där nyckelorden är disciplin och straff.”

Läs essän här.

”Är det någon som har hört talas om Skolverkets rapport ” Etablering på arbetsmarknaden och fortsatta studier år 2023 efter gymnasieskolan”. Inte? Det är märkligt för egentligen borde den vara förstasidesstoff i alla våra tidningar.

1992 införde en regering ett skolmarknadsexperiment som redan då oroade OECD-experter. Bland annat eftersom vi införde den på ett skolsystem de menade var ett av världens bästa och de ifrågasatte därför den dåvarande regeringens mål om att en fri skolmarknad skulle ge Sverige ”Europas bästa skolsystem”. (Ja, läs gärna meningen en gång till, precis så skriver de).” Läs krönikan här.

Det är ett drygt år kvar till nästa riksdagsval och de flesta utredningar som tillsattes efter att Tidöavtalet slöts har redovisat sina förslag. Några propositioner med utgångspunkt i dessa utredningar har dock regeringen ännu inte lagt fram. Men regeringen har lämnat besked i ett par frågor.

I Tidöavtalet står det att skolvalet ska bli ett obligatoriskt med kortare kötid och bättre information. I den frågan har regeringen meddelat att det inte blir någon utredning eller några förslag. Det innebär att den segregation som skapas av dagens kösystem blir kvar.

Regeringen har också givit besked om den så kallade angiverilagen. I Tidöavtalet står att kommuner och myndigheter ska vara skyldiga att informera Migrationsverket och Polismyndigheten när de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd. I våras meddelade regeringen att de kommer att undanta sjukvården, skolan och socialtjänsten från denna lagstiftning.

Samtidigt har regeringen infört en ny lag där rektorerna är skyldiga att lämna uppgifter om elever till polisen om de misstänker att det kan ha betydelse för brottsbekämpningen. Regeringen gav efter för den breda opinion som var motståndare till en angiverilag men införde samtidigt en mer omfattande uppgiftsskyldighet för rektorerna.

När det gäller frågan om huruvida offentlighetsprincipen ska gälla för fristående skolor presenterade utredningen två förslag. Huvudförslaget var att offentlighetsprincipen ska införas för fristående skolor med samma regler som för offentliga huvudmän. Det andra förslaget var en insynslag som ger en begränsad insyn. Samtidigt presenterade regeringen ett eget förslag där man delar upp de fristående huvudmännen i två grupper. För huvudmän som har högst två skolor eller förskolor föreslås att de ska få olika lättnadsregler när det gäller hanteringen av handlingar jämfört med offentlighetsprincipen. För huvudmän med fler än två skolor föreslås att de ska omfattas av lättnadsregler under det första året och därefter ska de omfattas av offentlighetsprincipen i sin helhet. Sannolikt är det regeringens egna förslag som blir verklighet och det innebär att cirka 90 procent av alla huvudmän i grund- och gymnasieskolan kommer att undantas från offentlighetsprincipen.

Utredningen om svenska som andra språk och modersmålsundervisningen hade i uppdrag att analysera om och i så fall hur modersmålsundervisning påverkar elevers integration, studieresultat och kunskapsutveckling i svenska språket. Detta är en fråga som Sverigedemokraterna länge har drivit. Men utredaren har inte kunnat hitta några belägg för att modersmålsundervisning ger några negativa effekter och de lägger inga förslag i denna fråga. I pressmeddelandet skriver de att: ”Elever som deltar i modersmålsundervisning presterar bättre i skolan än de som inte deltar, bland de som har rätt till det.” [1] Om detta påverkar regeringens fortsatta handläggning eller om det blir Sverigedemokraternas faktaresistenta ideologi som styr, återstår att se.

Vi vet också att det med all sannolikhet inte blir någon nationell skolpengsnorm så som det står i Tidöavtalet. Utredaren har inte lyckats med den omöjliga uppgiften att konstruera en nationell och likvärdig nivå på skolpengen utan föreslår i stället en vägledande norm som ska spegla den genomsnittliga resurstilldelningen i landet.

I Tidöavtalet står det också att det inte ska vara någon vinstutdelning under de första åren efter att en skola startats eller köpts av en ny ägare. Det ska även bli en skärpt ägarprövning med krav på långsiktigt ägande och ekonomiska garantier. Vid brottslighet ska skolpengen kunna återkrävas.

Det står också att det ska införas föreskrifter för mer likvärdig kvalitet inom skolans verksamhet. Det gäller till exempel en minsta garanterad undervisningstid, tillgång till läroböcker i varje ämne, specialsalar med rätt utrustning, skolbibliotek och en viss storlek på skolgårdarna.

Kan de olika regeringspartierna enas i dessa frågor och kommer de att kunna lägga några skarpa förslag i enlighet med Tidöavtalet? Ett stort problem som regeringen står inför är att de förändringar som står i Tidöavtalet kommer att kosta mycket pengar. Klarar regeringen att öka resurserna till skolan i dessa tider när försvaret slukar alla resurser?

Ett annat problem är att den enighet som visades upp när avtalet slöts delvis har vittrat ned. När valet 2026 närmar sig ökar sannolikheten för soloutspel från Tidö-partierna. Ett exempel är de olika utspel och debattartiklar med hård kritik mot marknadsskolan som Liberalerna gått ut med. De har sagt att de håller på att genomföra de största förändringarna av markandsskolan sedan besluten togs i början av 1990-talet. Ett märkligt påstående eftersom regeringen, som sagts ovan, hittills inte har lagt en enda proposition i dessa frågor. Håller de andra partierna med om denna politik eller är det Liberalerna som i sitt trängda opinionsläge väljer att köra en egen linje?

Det är i detta politiska landskap som regeringen ska agera under det kommande året. Ska de genomföra förslagen i Tidöavtalet, vilket innebär att de kommer att få kritik från friskolebranschen som Tidöpartierna har mycket nära kontakter med och som de stött under drygt trettio år, eller kommer de att genomföra omfattande och verkliga förändringar. Det vi vet är att när det gäller skolvalet och offentlighetsprincipen så har regeringen valt linjen att inte stöta sig med friskolebranschen. Nu är det upp till bevis för regeringen.

Sten Svensson

---

[1] https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2025/01/utredning-foreslar-att-grundlaggande-svenska-som-andrasprak-infors-i-skolan/