Kategori: Uncategorized

Kriminalitet en oundviklig följd av privatiseringen av välfärden

När skolan marknadsutsattes i början av 1990-talet gjorde regeringen Bildt både de ekonomiska villkoren och regelverket mycket gynnsamma. Nivån på skolpengen hamnade på 85 procent av vad en normalelev kostade i en kommunal skola. Detta trots att en utredare, Sven-Åke Johansson, hade kommit fram till att 75 procent vore en mer lämplig nivå. De fristående skolorna hade inte samma uppgifter och skyldigheter som de kommunala skolorna, argumenterade han. [1]  

Nivån höjdes några år senare till 100 procent av Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

När det gäller regelverket så undantogs de fristående skolorna nästan helt från skollagen. Detta trots att Skolöverstyrelsens dåvarande chef, Erland Ringborg, hade påpekat att regelverket måste skärpas i och med de nya ekonomiska bidragen. Enligt Erland Ringborg kunde man inte säga nej till någon skola så som regelverket var utformat. [2]

Bildt-regeringen gjorde heller inga utredningar om vilka konsekvenser som skulle kunna uppstå i ett vinstdrivet skolsystem. Hur ska myndighetsutövningen kunna kontrolleras? Hur ska samhället få insyn om offentlighetsprincipen avskaffas? Hur går det med likvärdigheten om vinsten ska styra skolornas verksamhet? Inte någon av dessa viktiga frågor belystes eller debatterades innan besluten fattades. Regeringen var mycket angelägen om att snabbt etablera de nya fristående skolorna för att försvåra en återställare vid ett kommande regeringsbyte.

En annan av de frågor som lyste med sin frånvaro var frågan om välfärdsföretag skulle kunna utnyttjas av kriminella. I en offentligt driven verksamhet finns en insyn och en grundläggande kontroll som i det närmaste gör det omöjligt för kriminella att ta över. Offentlighetsprincipen gäller och de anställda har ett grundlagsskyddat meddelarskydd. Därför är risken för bedrägerier eller kriminella verksamheter liten.

I privata välfärdsföretag anförtros företagsledningarna mycket stora pengasummor utan någon nämnvärd insyn och de anställdas meddelarskydd är betydligt sämre än i den offentliga sektorn. Naturligtvis insåg de kriminella snabbt att regelverken var vidöppna för bedrägerier och en omfattande brottslig verksamhet har kommit i spåren av välfärdens privatisering.

I skolans värld förekommer en hel del trixande med skolpengen. Eleverna får inte den undervisning som skolan får betalt för. Det kan vara skolpengar som betalar våffelstugor i fjällen eller skärgårdstomter. Det kan också vara ”hästgymnasier utan hästar”. Allt detta trixande är inte olagligt, ett aktiebolag har mycket stor frihet att använda sina intäkter som de vill.

Men det förekommer grov brottslighet i friskolevärlden. I Göteborg dömdes en skolchef till fyra års fängelse för grov förskingring och grova bokföringsbrott. Han hade förskingrat mer än 12 miljoner kronor av de pengar skolan fått i skolpeng. I Gävle stängdes en skola efter att Säkerhetspolisen varnat Skolinspektionen för att barnen på skolan riskerade att utsättas för radikalisering och rekrytering till våldsbejakande miljöer. [3]

Ett annat exempel finns i den parlamentariska Friskolekommitténs rapport från 2013, ”Friskolorna i samhället”.

”Flera personer med betydande inflytande i det aktuella bolaget hade dömts för allvarlig brottslighet både i och utanför näringsverksamheten. En tidigare ägare till bolaget hade dömts för grov våldtäkt mot barn m.m. Ytterligare två företrädare för bolaget, som fortfarande var företrädare vid tidpunkten för myndighetens tillsyn, hade dömts för allvarlig brottslighet. Den ena hade dömts för grovt koppleri, medan den andre hade dömts för ekonomisk brottslighet med anknytning till verksamheten vid skolan samt meddelats näringsförbud för en tid av fem år.” [4]

Dessa personer hade fått tillstånd att driva skolor och rätt att kvittera ut miljonbelopp varje år enligt systemet med skolpeng.

Välfärdsbrott sker i dag inom alla de privatiserade välfärdstjänsterna även om en del sektorer är mer utsatt än andra. En av de mest brottsutsatta är assistansbranschen. Enligt en artikel i DN från 2022 upptäcks varje år felaktiga utbetalningar för närmare en halv miljard kronor inom assistansbranschen. Under 2021 fick Försäkringskassan 72 assistansärenden återrapporterade från polisen och 20 av dem ledde till fällande domar. [5]

En annan utsatt bransch är premiepensionsbranschen. Där har ledningarna för företagen Allra och Falcon funds fällts för omfattande bedrägerier. Daniel Barr, generaldirektör på Pensionsmyndigheten, skriver i SvD att oseriösa aktörer inom premiepensionssystemet totalt har förskingrat ungefär 2 miljarder kronor. [6]

Under de dryga trettio år som välfärdstjänsterna har varit privatiserade har brottsligheten succesivt vuxit till en omfattning som nu till och med hotar viktiga samhällsintressen. De exempel jag visat ovan där våldsbejakande miljöer drivit skolor och där kriminella driver assistansföretag är mycket allvarliga. Men det kan bli värre. Ekobrottsmyndigheten varnar för att gängkriminaliteten sprider sig till sjukvården och att de kan ta över vårdcentraler. [7]

Den enda metod för att minska välfärdsbrottsligheten, som det hittills har gått att få politisk enighet kring, är att skärpa regelverk och tillsyn. Det har skett i omgångar, men trots det avslöjas nya oegentligheter med jämna mellanrum. Förutom att bedrägerierna medför att pengar förs bort från välfärdstjänsterna får samhället betala alltmer för utredningar och kontroller. Bara tillsynen av en stor skolkoncern, Thoren, har kostat Skolinspektionen sex miljoner kronor i år. [8]

Tidöpartierna har insett att de måste göra något åt den sörja med oegentligheter och brottslighet som regelbundet avslöjas i friskolebranschen. Därför har de tillsatt en utredning som fått till uppgift att komma med en rad förslag som ska försvåra för oseriösa och kriminella skolhuvudmän. Regeringen har också föreslagit nya höjningar av Skolinspektionens anslag de kommande åren. Regeringen vill inte avskaffa marknadsskolan utan de hoppas komma tillrätta med problemen med ännu skarpare regler och ännu mer tillsyn, kosta vad det kosta vill. De vill inte se att dessa metoder har kommit till vägs ände.

Ska brottsutvecklingen inom de privata välfärdstjänsterna kunna stoppas finns bara en väg, välfärdstjänsterna måste återigen skötas av det offentliga. Marknadskrafterna har tydligt visat att de inte klarar uppgiften.

Sten Svensson

[1] Dagens Nyheter 25 april 1992.

[2] Lärarnas Tidning 32/1991.

[3] https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/dom-om-forskingring-fran-romosseskolan

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/awdKWM/sapo-om-skola-barn-riskerar-radikaliseras

[4] Friskolorna i samhället 2013. SOU 2013:56.

[5]  https://www.dn.se/sverige/felaktiga-utbetalningar-av-assistans-for-mangmiljonbelopp/

[6] https://www.svd.se/a/y4d61E/daniel-barr-ge-sparare-ersattning-vid-pensionsbedrageri

[7] https://sverigesradio.se/artikel/varningen-gangkriminella-driver-vardcentraler

[8] https://www.dn.se/sverige/granskning-av-thorenskolorna-har-kostat-sex-miljoner-i-ar/

Business as usual i de svenska friskolorna

Mats Wingborg, medlem i Nätverket för en likvärdig skola, skriver i Dagens Arena att ”Mitt under värsta semestertiden i juli passade regeringen på att ändra direktiven till den utredning om skolan som tillsattes av den förra S-regeringen. I de ursprungliga direktiven stod att ett ”förbud mot vinstutdelning” skulle utredas. Nu har ambitionerna skruvats ner till att utreda ”vinstbegränsningar vid nyetablering”. Regeringen passade också på att sparka den tidigare utredaren Johan Ernestam, en person med lång lärarfacklig erfarenhet. Ny utredare blev Joakim Stymne, tidigare styrelseledamot i Stiftelsen Fritt Näringsliv och statssekreterare åt Gunilla Carlsson (M).” Läs Mats Wingborgs ledare här.

Ny Rapport: Skolkoncernen Kunskapsskolan i siffror

Kunskapsskolan är en av de större skolkoncernerna i Sverige med drygt 12 000 elever i 29 grundskolor och 2400 elever i sju gymnasieskolor. Antalet anställda är drygt 1 200.

Kunskapsskolan är ett familjeföretag ägt av Peje Emilsson och hans tre barn.

Med hjälp av Skolverkets statistik från läsåret 22/23 (eller 21/22 där senare sammanställning inte finns) har vi sammanställt en bild över grundskoledelen i skolkoncernen Kunskapsskolan.

Kunskapsskolan har i genomsnitt högre meritpoäng än de kommunala skolorna och utmärker sig med att sätta högre betyg efter att hänsyn tagits till resultaten i de nationella proven. Läs rapporten här.

Hur räknar Lotta Edholm?

Inför de demonstrationer där deltagarna protesterade mot nedskärningar i skolan hade SR-programmet Studio Ett en debatt mellan skolminister Lotta Edholm och det socialdemokratiska skolborgarrådet i Stockholm, Emilia Bjuggren. Där beskrev Lotta Edholm de budgetsatsningar som hennes regering gjort på skolan.

 ”När vi la budgeten i höstas från regeringens sida så gjorde vi de största satsningar på skolan på trettio år. En tanke med det var ju naturligtvis att hjälpa kommunerna att freda skolan från stora neddragningar.”[1]

Ungefär samma budskap finns på regeringens hemsida men där beskrivs de som de största skolsatsningarna på 20 år.[2]

Tio år hit eller dit är tydligen inte så noga när regeringen ska beskriva läget. Huvudbudskapet är att denna regering satsar mer än någon regering gjort på åtskilliga år. Om någon kommun inte får ihop sin skolbudget efter regeringens stora satsningar så är det helt och hållet deras eget fel, menar regeringen.

Stämmer Lotta Edholms och regeringens beskrivning? I budgetpropositionen för 2023 som antogs i höstas föreslog regeringen att statsbidraget till kommunerna skulle öka med 6 miljarder kronor. Därutöver föreslog de satsningar på cirka 1,6 miljarder kronor i riktade statsbidrag till skolan.

1,6 miljarder är mycket pengar men under de senaste tio åren har det skett flera skolsatsningar med högre belopp. Lärarlönelyftet som infördes 2016 var på 3 miljarder. Ett annat exempel är statsbidraget för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling i skolan. Det infördes 2018 och låg första året på 1 miljard kronor och 2019 höjdes det med 3,5 miljarder. I budgetpropositionen för 2020 låg det på 4,9 miljarder kronor.  

I alla budgetpropositioner finns en lista över de nya satsningar som den aktuella regeringen vill göra, men man nämner inte de pengar man tar bort. Därför är det svårt att se de förändringar som sker från ett år till ett annat. Men på sidan 128 i budgetpropositionen från i höstas finns en uppställning som visar att statsbidragen till kommunerna har minskat med 10 miljarder mellan 2022 och 2023 och hela den minskningen står de riktade statsbidragen för. En stor del av dessa riktade statsbidrag går till skolan. [3]

De riktade statsbidrag som Lotta Edholm satsar på i årets budget ska gå till läromedel, Skolinspektionen, Specialpedagogiska skolmyndigheten, fler speciallärare, lovskola, språk-, läs- och skrivutveckling, en satsning till särskilt begåvade och högpresterande elever, förskollärares och lärares vidareutbildning, sociala team och akut- och jourskolor. Allesammans är viktiga satsningar, men något allmänt skydd mot neddragningar i skolan är de inte. Kommunerna måste använda pengarna till det som de är avsedda för, inget annat.

När det gäller kostnaderna för kommuner och regioner så är inflationen mycket hög just nu.  Det innebär att de fasta och riktade statliga kommunbidragen inte räcker till de ökade kostnaderna. Det hävdar de som demonstrerar och samma bedömning gör regeringen i budgetpropositionen.

 ”Sammantaget bedöms kommunsektorns utgifter 2023 öka mer än inkomsterna, vilket innebär att det finansiella sparandet minskar.” (Budgetpropositionen 2023 sidan 128.)

I Studio Ett för Lotta Edholm även ett resonemang om statens andel av skolkostnader jämfört med kommunernas andel.  

”Det är ju mindre än 10 procent av skolans samlade budget som kommer från riktade statsbidrag. Över 90 procent står kommunerna för.” 

Inte heller det stämmer. Pengar till skolans samlade budget kommer från det allmänna kommunbidraget, från de riktade statsbidragen och från kommunernas övriga inkomster. När skolan var statlig stod staten för lärar- och skolledarlönerna och det motsvarade cirka hälften av skolans kostnader. Kommunerna stod för lokaler, läromedel, elevresor, skolmat, elevhälsovård med mera. Vid kommunaliseringen flyttades de statliga lönepengarna till ett riktat statsbidrag som kommunerna endast kunde använda till skolan. Det ändrades efter något år och skolpengarna lades in i det allmänna statsbidraget till kommunerna. Därefter har den statliga andelen av skolkostnaderna varierat under åren beroende på om staten har satsat eller skurit ner. Sannolikt ligger den fortfarande runt 50 procent. Under alla förhållanden är det helt fel att säga att staten endast står för 10 procent av skolans samlade budget.   

Lotta Edholm anser också att eftersom skolan är kommunaliserad så är det kommunerna som har det fulla ansvaret för ekonomin. Även detta är fel. Ansvaret för skolan är delat mellan staten och kommunerna och det gäller både för finansiering och verksamhet. Vid kommunaliseringen flyttades en rad beslut från staten till kommunerna men ser man till utvecklingen därefter har det mesta återgått till staten. Genom skollagen, skolförordningar, nationella prov, riktade statsbidrag, Skolverket, Skolinspektionen, lärarutbildningar med mera, styr staten ungefär lika mycket som på den statliga tiden. Detta mycket stora statliga ansvar för skolan kan inte skolminister Lotta Edholm springa ifrån. 

Jämför man Lotta Edholms påstående om att regeringen gjort de största satsningar på skolan på trettio år med det som står i budgetpropositionerna, så saknar uttalandet täckning. Jämfört med kostnadsutvecklingen har skolan fått mindre pengar från staten i år jämfört med förra året. 

Sten Svensson 

[1] https://sverigesradio.se/studioett Fredag 5 maj. 16.02.

https://sverigesradio.se/avsnitt?programid=1637

[2] https://www.regeringen.se/artiklar/2023/04/regeringen-har-gjort-stora-budgetsatsningar-pa-skolan-2023/

[3] https://www.regeringen.se/contentassets/c680069621fc482bb8703c89b2dcfbcc/2023-ars-ekonomiska-varproposition-prop.-202223100.pdf

Här är vinstuttaget lika stort som 800 lärartjänster

Sveriges Lärare planerar protester och demonstrationer mot kommande nedskärningar i skolan. I Stockholm demonstrerar man den 6/5 och i Göteborg 25/5. Per Kornhall beskriver i sin senaste krönika i Vi Lärare hur de vinstdrivande skolkoncernerna dränerar skolan på pengar.

”Men att man har det tufft i Stockholm är egentligen bara toppen på ett isberg. Det kommer finnas många, många kommuner ute i landet där situationen blir värre.

Men inflation och räntehöjningar kommer inte påverka en sak, nämligen att koncernskolornas aktieägare kommer att bli rikare. De aktiebolagsägda koncernskolorna bygger på en annan logik där vinsten för aktieägarna trumfar alla andra hänsyn.” Läs krönikan här.

Antalet ansökningar om att starta nya fristående skolor minskar kraftigt.

Under toppåret 2011 fick Skolinspektionen in totalt 791 ansökningar om att starta nya eller utöka befintliga fristående skolor. Därefter har ansökningarna minskat kraftigt och de senaste fem åren har de legat på drygt 200. Under 2023 har ytterligare en kraftig minskning skett ner till 99 ansökningar. Av dessa är 60 utökningar och 34 nyetableringar.

Det är i särklass flest aktiebolag som ansöker. Så många som 79 av 99 ansökningar kommer från aktiebolag. Av dessa är det 40 som kommer från koncerner. Jämfört med förra året är det nästan en halvering. Under 2022 kom koncernerna Academedia, Thorengruppen AB och Watma Group AB in med 75 ansökningar och i år har de 17. Det är bara Internationella engelska skolan som har fler ansökningar än förra året.     

Det är flera orsaker bakom minskningen. En är att det blivit allt vanligare att skolföretag köper upp skolor med befintliga tillstånd. Dessa uppköp finns inte med statistiken över ansökningar om nya tillstånd. I stället för att starta nya skolor växer koncernerna genom att köpa upp befintliga. 

En annan orsak är att allt fler kommuner har upptäckt att etableringen av en stor koncernskola riskerar att ställa till stor skada i den kommunala skolorganisationen. När en stor, centralt placerad, koncernskola etableras värvar den elever från nästan alla de kommunala skolorna. Många skolor får då problem med ekonomin och en del riskerar att läggas ner. Det är fler kommuner som svarar att de inte har något behov av ytterligare skolor och säger nej till ansökningarna. Dessutom är det vanligare att de skriver välmotiverade yttranden. Dessa yttranden från kommunerna instämmer sedan Skolinspektionen allt oftare i och det har blivit vanligare att de säger nej till ansökningar.

En tredje orsak är det ekonomiska läget. Det senaste året har läget i byggbranschen förändrats genom stigande räntor och ökade priser på byggmateriel. De senaste åren har flera skolbyggen stoppats eller skjutits på framtiden. De fastighetsbolag som skolkoncernerna samarbetar med har stora lån, ökade kostnader och färre beställningar och det bidrar till färre ansökningar om att starta nya skolor.

En fjärde orsak är den förändrade synen på de fristående skolorna. Var och varannan vecka avslöjas fusk och oegentligheter i de fristående skolorna. Det är hästgymnasier utan hästar, fusk med betygen, kriminella skolhuvudmän och koncerner som använder skolpengarna till skärgårdsfastigheter eller som skickar dem till utländska ägare. Det är i och för sig inget nytt utan det har hållit på i många år, men tecken finns att allmänhetens tålamod börjar ta slut. Det är fler som är negativa till de fristående skolorna och det har även skolbolagen noterat. 

Sten Svensson