Alla förlorare på individuella löner

I mitten av 1990-talet bytte lärarna lönesystem från tarifflöner till individuella löner. Skiftet var en del av den tidens trend då man försökte organisera och driva den offentliga sektorn på samma sätt som företag i det privata näringslivet. En idéströmning som man sammanfattande brukar kalla för New Public Management, NMP.

Enligt NPM ska de offentliga verksamheterna styras och ledas efter affärsmässiga marknadsprinciper. I skolan är konkurrensen om eleverna en huvudingrediens. Styrningen sker med mål- och resultatstyrning, olika beställar- och utförarmodeller, bolagisering, konkurrensutsättning, entreprenadlösningar och privatiseringar. NPM innebär även att ekonomiska faktorer får en mycket stor tyngd i verksamheten.

Systemskiftet i lärarnas lönesättning föregicks av en diskussion som startade under 1980-talet. Problemet då var, precis som i dag, att de stora offentliganställda grupperna, till exempel lärare, inte hängde med de högskoleutbildade privatanställdas löneutveckling. Visserligen var de centrala avtalens procenttal ungefär lika men sedan tillkom den så kallade löneglidningen vilket är lokala lönepåslag. Löneglidningen innebär att de privatanställda får mer i lön än vad de centrala avtalen anger medan de offentliganställda får nöja sig med det som anges i det centrala avtalet. De offentliganställda facken försökte hänga med de privata genom att införa olika former av garantier i de centrala avtalen men utan någon större framgång.

Lärarna och de offentliganställda hade således en svag löneutveckling under 1980-talet. Det förändrades drastiskt i och med kommunaliseringen 1991 då det skedde en rejäl höjning av lönerna för alla lärare. Även undervisningsskyldigheten förkortades i det avtalet.

I och med kommunaliseringen fick lärarna en ny arbetsgivare, Kommunförbundet (dagens SKR). De var starkt inspirerade av NPM-tankarna och ville avskaffa systemet med tarifflöner så snart som möjligt. 1992 gav de ut en diskussionsskrift med rubriken ”Ska avtalen styra 90-talets skola?” Där beskrevs lärarnas löne- och anställningsavtal som ett hinder för skolans utveckling. Där fanns också en idéskiss till ett nytt system. I nästa broschyr, som kom 1993 och hade titeln: ”Avtalen ska främja 90-talets skola” förtydligades Kommunförbundet sina förslag. Avtalen skulle fokusera på resultat och kvalitet samt förbättra produktiviteten. Kommunförbundet ville kunna styra de anställda mer effektivt genom individuella löner.

Under avtalsrörelsen 1993 gjorde Kommunförbundet en första framstöt i syfte att avskaffa tarifflönesystemet och införa individuella löner, men det sa de fackliga organisationerna nej till.

Inför 1995 års avtalsrörelse hade Kommunförbundet en ny taktik som gick ut på att urholka värdet av tarifflönesystemet. De meddelade att de inte längre var intresserade av att behålla tariffmodellen och om lärarna ville behålla detta skulle det på sikt kunna innebära en rejäl försämring av lönerna. Det hotet, tillsammans med tron på att individuella löner skulle ge möjligheter till en löneglidning, precis som i den privata sektorn, var huvudorsakerna till att lärarfacken gick med på att byta lönesystem.

I dag nära 30 år efter att individuella löner infördes för lärarna är det lätt att konstatera att systemskiftet inte medförde de fördelar som de fackliga företrädarna hoppades på. Lärarnas löneutveckling har gått lite upp och ner genom åren, precis som med tariffsystemet, men på det stora hela har de inte kunnat hänga med den privata arbetsmarknadens högskoleutbildade grupper. Lärarfacken har provat med sifferlösa avtal och annat, men resultatet har blivit detsamma. För att kunna rekrytera och behålla lärare har staten därför blivit tvungen att skjuta till extra pengar som har minskat skillnaderna till de privatanställda. Det har skett med olika riktade lönesatsningar som systemet med Förstelärare och Lärarlönelyftet.

En annan effekt av dagens lönesystem är, i och med lärarbristen, att nya lärare kunnat få en hyfsad ingångslön, medan lärare med lång erfarenhet fått stå tillbaka. Modellen har alltså fungerat tvärtom jämfört med tariffsystemet, där man premierade erfarenhet med högre löner. Ytterligare en effekt av individuella löner är att det påverkar de anställdas yttrandefrihet. Om man misstänker att lönen kan påverkas negativt om man ger offentlighet åt missförhållanden i verksamheten väljer många att hålla tyst.

Inte heller arbetsgivarna har fått ut de effekter som de så hårt trodde på. De var övertygade om att möjligheten att styra lärarna genom lönerna skulle resultera i bättre resultat, bättre kvalitet och bättre produktivitet. Inom dessa områden har utvecklingen i stället gått i motsatt riktning. Individuella löner fungerar uppenbarligen inte så som vare sig arbetsgivarna eller de fackliga trodde.

Sten Svensson

Ny Rapport: Marknadsskolan i Malmö dränerad på resurser och försämrad kvalitet

I Marknadsskolan i Malmö – en rapport om en skola dränerad på resurser och försämrad kvalitet redovisar Nätverket för Likvärdig Skola hur de vinstdrivna skolorna bidrar till sänkt kvalitet och minskade resurser till Malmös elever.

Förlusten i kvalitet och resurser som Malmö drabbats av kan uppskattas till 36 heltidstjänster/år inom grundskolan och 93 heltidstjänster/år inom gymnasieskolan. Eller uttryckt på annat sätt; vinsten som skolkoncernerna plockat ut från skolmarknaden i Malmö är ca 85 000 000 kronor/läsår.

Vinsterna skapas med hjälp av sämre kvalitet där de vinstdrivna skolorna oftast har lägre lärartäthet, färre studie- och yrkesvägledare (SYV), färre lärare med högskoleutbildning och ett segregerat urval av elever. Läs rapporten här.

L fabulerar fritt om skolpolitiken

”Sedan trettio år är den svenska skolan helt dominerad av borgerlig skolpolitik och därför är Liberalernas argumentation ett intellektuellt haveri. Deras teorier om marknads­krafternas välsignelser visade sig inte hålla när de prövades av verkligheten.” 

I en debattartikel i SVD 2023-01-03 svarar Sten Svensson på Liberalernas påståenden att det är de rödgröna som ensamt är ansvarig för de” nattsvarta resultaten” i senaste PISA-rapporten. Läs debattartikeln här.

Konkurrensen mellan skolor har fått lärarna att känna sig som servicepersonal.

I rapporten ”Den skadliga konkurrensen” konstateras att arbeta som lärare idag har många likheter med jobb i en kundmottagning eller på en marknadsavdelning. ”Skollagen måste skrivas om och möjligheten att ta ut vinst fasas ut” säger Sveriges Lärares ordförande Åsa Fahlén i Vi Lärare. Läs rapporten här.

Sveriges Lärares krav:

Kraven i korthet:

  • Vinst- och marknadsskola ska fasas ut och till dess detta är genomfört ska eventuell vinst återinvesteras i verksamheten.
  • Skollag och läroplaner måste skrivas om så det blir tydligt att det är professionen som avgör hur samarbetet med vårdnadshavarna ska se ut.
  • Huvudmän måste ta sitt ansvar när det kommer till att minska kundorienteringen i skolorna med bland annat tydliga riktlinjer kring hur och när kommunikation med vårdnadshavare ska ske.
  • Elever som är i behov av stöd måste få det. Detta minskar också konfliktytan mellan lärare och vårdnadshavare.

Därför är skolpengen orsaken till skenande betyg

PISARASET När man nu vill kontrollera bort betygsinflationen med nationella prov är det som att bota feber med kalla bad, skriver Per Kornhall i Vi Lärare.
”Att alla stora kommuner nu använder sig av skolpeng också till sina egna skolor beror på konkurrensen från friskolor och på trycket från friskolornas advokater. Men det har aldrig beslutats på nationell nivå. Vi har alltså en finansieringsform som ingen tänkt sig.”
.Läs krönikan här.

PISA visar svensk skolas systemfel

Johan Enfeldt skriver på LO-bloggen om resultaten från Pisa 2022. Han lyfter fram den minskade likvärdigheten som den mest brännande frågan och att ”Vi behöver avskaffa den orättvisa finansieringen med en snedfördelande skolpeng, avskaffa ett orättvist och segregerande skolval och ta bort vinstintressets mekanismer från skolan. Därtill behöver vi som samhälle satsa de resurser som krävs för att vända utvecklingen.” Läs hela texten här.

PISA 2022 visar att likvärdighet fortsätter att försämras

PISA 2022 har mätt 15-åringars kunskaper i matematik, läsförståelse och naturvetenskap Rapporten visar att de svenska elevernas resultat i matematik och läsförståelse har försämrats jämfört med 2018, medan de ligger still i naturvetenskap. De svenska resultaten är nu på samma nivåer som 2012, då Sverige uppnådde sina hittills sämsta resultat.

De flesta OECD-länder har i stort sett samma negativ utveckling som Sverige och orsaken är pandemin. Att det skulle bli en nedgång efter pandemin visste vi om. Under 2022 genomförde Skolverket en enkät till lärare och rektorer och den visade att det varit ett kunskapstapp i de flesta ämnen i grundskolans samtliga årskurser. Störst var effekten i årskurs 8 och 9 där närmare hälften av rektorerna svarade att det finns ett kunskapstapp hos eleverna. Orsaken var hög frånvaro hos såväl elever som personal. Denna pandemieffekt är sannolikt tillfällig. När nästa PISA-rapport publiceras kommer den troligen att synas som ett hack i kurvan.

Den rapport om läsförståelse som kom förra året, PIRLS 2021, visade att andelen elever i årskurs 4 som ligger på låg nivå eller under låg nivå hade ökat. Nästan en femtedel av10-åringarna hade stora problem med läsningen. Både PISA och PIRLS visar således att det har hänt något med läsförmågan.

En tydlig trend i PISA 2022 är att andelen lågpresterande elever har ökat både i matematik och läsförståelse samtidigt som andelen högpresterande elever har minskat. Det är samma trend som man kan se sedan PISA började år 2000. Den svagaste elevgruppen har blivit större för varje mätning medan den starkaste gruppens resultat har pendlat lite upp och ner.

Ett annat resultat är att elever med utländsk bakgrund har klarat sig något bättre än svenska elever i matematik och läsförståelse jämfört med 2018. Den resultatförsämring som skett kan således inte förklaras med denna elevgrupp.

PISA-rapporten visar också att det sker en behovsstyrning av lärarresursen. Det är mindre klasser och färre elever per lärare i skolor med en mindre gynnsam elevsammansättning. Samtidigt visar rapporten att det är färre utbildade lärare på dessa skolor.

Min sammanfattning av PISA 2022 är att skolans likvärdighet fortsätter att försämras. Skillnaderna mellan eleverna fortsätter att öka och i första hand är det de svagaste eleverna som halkar efter. Orsakerna bakom denna utveckling är flera. Den svenska marknadsstyrda skolpolitiken är en huvudorsak eftersom den sorterar eleverna till olika skolor efter föräldrarnas utbildningsbakgrund och inkomst. Förlorarskolorna får ett negativt segregerat elevurval och dessutom färre utbildade lärare.

En annan orsak är betygssystemet med dess gräns för att bli godkänd i den obligatoriska grundskolan. Eftersom gränsen är omöjlig att nå för en relativt stor grupp elever har den en negativ effekt på kunskapsinhämtandet, eleverna ger upp i stället för att studera.

En tredje orsak kan vara att tiden för bokläsning konkurreras ut av sociala medier och annat inom IT-världen.

Nu pågår en intensiv debatt om orsaker och vad man ska göra för att vända utvecklingen. Om den leder fram till en politisk enighet om vad som ska göras med de olika delarna av marknadsskolan, vore det en välgärning.

Sten Svensson  

Är det början till slutet för marknadsskolan vi ser?

Det senaste året har skolminister Lotta Edholm gått ut hårt mot den marknadsdrivna skolpolitiken. Hon säger att regeringen ska göra en radikal omläggning och ändra skolpolitikens drivkrafter för att skapa ett mer likvärdigt skolsystem. 

För att klara denna omläggning har regeringen tillsatt en rad utredningar. En ska föreslå skärpta krav och olika vinstbegränsningar för fristående huvudmän. En annan ska föreslå åtgärder för att komma till rätta med betygsinflationen. En tredje ska se över resursfördelningen både till kommunala och de fristående skolor. Regeringen har också genomfört en satsning på läromedel, föreslagit att skolbiblioteken ska vara bemannade och lagt om IT-politiken. 

Under trettio år har regeringspartierna sagt nej tillatt ändra något avgörande i marknadsskolans regelverk. Så sent som förra året röstade de nej till att rättställa ersättningen till de fristående skolorna och att göra om kösystemet till de fristående skolorna. Men nu ska regeringen genomföra de största förändringarna på trettio år, enligt Lotta Edholm. Hur kommer det sig? 

Svaret är att regeringen är tvungen göra något annars riskerar de att tappa hela frågan. De är tvungna av en lång rad skäl. För det första så levererar inte det marknadsdrivna skolsystemet det som utlovades. Det blev inte högre kvalitet, bättre resultat och lägre kostnader utan det har blivit tvärtom. 

Ett annat skäl är att det har kommit flera utredningar och rapporter som visat på allvarliga problem med den marknadsdrivna skolpolitiken. Den senaste är Riksrevisionens rapport som visar att de fristående skolorna är överkompenserade ekonomiskt. 

Ett tredje skäl är att det ständigt dyker upp nya avslöjanden om trixande med skolpengen och annat fuffens. Det har vuxit fram en grupp mycket kunniga skoljournalister som kritiskt granskar friskolesektorn och dess verksamhet och det kommer ständigt nya avslöjanden. 

Det är skolpeng som går till fjällstugor och det är hästgymnasier utan hästar med mera.   

Ett fjärde skäl är att allt fler lärare har reagerat offentligt mot marknadsskolans effekter. Till och med lärare i fristående skolor, med sin begränsade yttrandefrihet, har reagerat. Lärarnas och skolledarnas fackliga organisationer har också tagit tydlig ställning mot den marknadsdrivna skolpolitiken. 

Det blir också allt fler kommunpolitiker, även borgerliga, som ser de negativa effekterna av friskoleetableringar. Allt fler säger nej till koncernskolorna eftersom de ser att välfungerande kommunala skolor får stora problem och att kostnaderna ökar  

Kritiken av marknadsskolan har även tagits upp på flera dagstidningars ledarsidor. Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgsposten och Hallandsposten till exempel, har regelbundet ledare som är kritiska till olika marknadseffekter inom skolan.  

Ytterligare ett skäl är den ökade brottsligheten inom välfärden. När privatiseringarna började genomföras under 1990-talet var aningslösheten total. Man tog för givet att alla huvudmän skulle följa lagstiftningen. Men de kriminella såg snabbt att regelverken var vidöppna för bedrägerier och att pengarna flödade. En omfattande brottslighet har kommit i spåren av välfärdens privatisering. 

Även läget i väljaropinionen verkar för en förändring av skolpolitiken. Enligt SOM-institutet vid Göteborgs universitet är väljarna i alla partier i en ökande grad kritiska till vinster i välfärden. Väljarna vill ha valfrihet men inte vinstdrivna företag. Att driva en politik som gynnar marknadsskolan är ingen fråga som vinner röster. 

Tillsammans har detta lett till att det rikspolitiska stödet till marknadsskolan har förändrats.  

I dag pågår en omprövning inom Centerpartiet och viss kritik finns även inom Liberalerna och Moderaterna. Även i de borgerliga ungdomsförbunden finns en betydande kritik.  

Sammanfattar man läget så finns det inte längre något stöd för en marknadsdriven skolpolitik, Lotta Edholm måste agera. 

Det finns ytterligare en faktor som påverkar regeringens agerande. Regeringens opinionsmässiga läge är krisartat. M backar och L och KD ligger under 4-procentgränsen och riskerar att åka ut. När M backar minskar även stödrösterna till L och KD. I detta läge kan skolpolitiken vara en väg framåt för L. Om de lyckas få lärarnas och allmänhetens stöd för sin skolpolitik kan det räcka för att nå 4 procent.  

Med utredningarna som ska skärpa regelverket för skolbolagen och med satsningar på läromedel med mera vänder regeringen sig till lärare som är kritiska till marknadsskolan. Men Lotta Edholms olika förslag kommer inte att avskaffa marknadsskolan. Syftet är att förändra så att systemet kan vara kvar. Förändringarna ska vara så stora att tillräckligt många lärare tror på dem samtidigt ska de vara så små att de stora skolkoncernerna kommer att klara dem. Så är direktiven formulerade. 

Men sett på lite längre sikt kommer denna skolpolitik att avskaffas. Sakta men säkert byggs en politisk majoritet upp för att återigen sätta skolan under demokratisk kontroll och avskaffa skolbolag, vinster, NPM-styrning med mera. 

Sten Svensson  

Försämra inte vår kunskap om skolan

Fyra nationalekonomer skriver på SVD debatt att ny utredning hotar att försämra tillgången på skolstatistik. De skriver att ”Utredningens förslag riskerar att kraftigt försämra tillförlitligheten och tillgången på skolstatistik” och problem med förslaget är att redan existerande statistik inte kommer vara tillgänglig. Det är också osäkert om nya uppgifter kommer sparas för framtiden, vilket innebär att analyser av skolväsendet riskerar att begränsas till ett fåtal år.”
Vidare konstaterar de att Utredningen föreslår att Skolverket ska ta över ansvaret för att leverera skolstatistik till olika intressenter, men utlämnandet kommer att avgränsas till analyser inom Skolverkets verksamhetsområde. Förslaget begränsar också på förhand vilka skol-, lärar- och elevuppgifter som får användas. Detta är en radikal försämring av skolstatistikens tillgänglighet.” Läs debattartikeln här.

Rapport från Socialistiskt Forum lördag 25.11 2023

Vägen framåt för skolan: reformera eller skrota marknadsskolan?
Föreläsning och samtal med Anna Ekström och Sten Svensson Moderator Boel Vallgårda
Arrangör Gemensam Välfärd och Nätverket för en likvärdig skola.

Anna Ekström inledde och berättade om minnen från sin skoltid. Hon gick i Farsta på lågstadiet med 11 parallellklasser och flyttade sedan till en skola i Bromma med färre klasser. Anna framhöll att det var två helt skilda områden; ett fattigare område i Farsta och ett rikare i Bromma. Dock var det så att kunskapsmässigt var områdena likvärdiga och det gick lätt att byta skola mellan områdena. Man hade samma kunskapsnivå i båda områdena.

Anna Ekström framhöll att skolforskare idag är överens om att marknadsskolan har bidragit till den ökande skolsegregationen
Marknadsskolan i Sverige är också unik genom att tillåta vinstuttag.
Offentlighetsprincipen gäller inte för aktiebolagsskolor.
Systemet med skolpeng tar inte hänsyn till de kommunala skolornas utbudsansvar.
Möjlighet att ställa sina barn i kö till fristående skolor måste tas bort.

Sten Svensson menade att vi nu ser slutet på marknadsskolan. Lotta Edholm tvingas att ta upp förslag med skärpta regelverk riktade mot skolföretagen. Detta då marknadsskolan inte levererar det som utlovades. Det blev inte högre kvalitet, bättre resultat och lägre kostnader utan det har blivit det motsatta. Det har visat sig att skolkoncernerna har mindre skolbibliotek, mindre skolgårdar, färre labbutrustningar, färre personal i elevvård och studie- och yrkesvägledning (syv), lärare utan lärarutbildning och hästutbildning utan hästar.

Och så undviker regeringen att göra något åt vinstuttagen i friskolorna.

Läs Sten Svensson inledning här.

Läs gärna mer om Nätverkets synpunkter i Foldern: ” Du behövs i arbetet för en likvärdig skola

Helena Weiss Larsson