Ny Rapport: Marknadsskolan i Linköping – en rapport om en skola dränerad på resurser och försämrad kvalitet

Denna rapport beskriver hur Linköpings kommun påverkats av marknadsskolan och hur den dräneras på resurser som borde komma elever och skolpersonal till del.

Förlusten i kvalitet och resurser som Linköping drabbats av kan uppskattas till 28 heltidstjänster/år inom grundskolan och 37 heltidstjänster/år inom gymnasieskolan. Eller uttryckt på annat sätt; vinsten som skolkoncernerna plockat ut från skolmarknaden i Linköping är ca 42 000 000 kronor/läsår. Läs rapporten här.

Intressanta kommentarer kring Akeliusaffären

När Roger Akelius sa det självklara att skattefinansierade vinstdrivna skolor måste tumma på kvalitén för att ha råd med utdelning, sjönk aktiekursen med 10 procent av rädsla för slopad utdelning. Andreas Cervenka, Aftonbladet, uttalar om detta ”Mer än så behöver man inte veta för att förstå att något är ruttet med Sveriges världsunika skolsystem.” Läs hans krönika här.

Nalin Baksi skriver i Expressen att ”Carl Bildt och skolminister Beatrice Ask kunde aldrig erkänna bristerna i konstruktionen av marknadsskolan utan svarade att kontrollen skulle förbättras på all kritik. Nu har marknadsskolan funnits mer än tre decennier och det är uppenbart att samhället inte har förmått att kontrollera den.” Läs hennes krönika här.

Johan Enfeldt intervjuas på Dagens Arenas Podd om Akeliusaffären och regeringens olika skolutredningar under rubriken ”Vad kommer att hända med friskolornas vinstuttag.” Lyssna på intervjun här.

Akelius och Mellby gård leker affär med AcadeMedia – köpet återtas

Förra veckans besked om att Akelius köpt en del av skolkoncernen Academedia gäller inte längre. Säljaren, Rune Anderssons bolag Mellby gård, meddelade i helgen att de har ångrat sig och att de är överens med Akelius om att ställa in affären. Säljaren fick kalla fötter efter Akelius olika uttalanden om vinster och olika förändringar i Academedias verksamhet. Sannolikt har flera av de andra ägarna i Academedia hört av sig till Mellby gård och uttryckt sin oro.

Oavsett att denna affär inte blir av sätter den fokus på att stora delar av det svenska skolsystemet är till salu. Den som har mycket pengar kan köpa sig en skolkoncern eller köpa upp en stor mängd mindre skolbolag och sedan förändra verksamheten i grunden. Detta kan ske utan att samhället kan göra särskilt mycket åt det. Skolan, som borde vara en samhällsinstitution av största vikt och som borde stå under demokratisk kontroll, kan säljas till högstbjudande.

Det handlar om många barn och elever. I privata förskolor går 109 000 barn, i fristående grundskolor 180 000 elever och i fristående gymnasieskolor 113 000 elever. Hur många av dessa elevers skolor som är till salu idag vet ingen, men vi vet att förskolor och skolor säljs hela tiden, bara priset är tillräckligt högt. Det visar bland annat erfarenheterna av de avknoppningar som genomfördes i början av 2000-talet. Flera kommuner sålde då förskolor och skolor till anställda, oftast rektorer, till mycket låga priser. De politiker som fattade besluten såg ett värde i att personal som kunde verksamheten tog över skolorna. I dag är i stort sett alla dessa förskolor och skolor uppköpta av stora koncerner.

Sten Svensson

Miljardären Akelius köp ännu ett exempel på vårt absurda skolsystem

I förra veckan meddelade finansmannen Roger Akelius att hans fondbolag Akelius Foundation har köpt en andel av Academedia för drygt 1,7 miljarder kronor. Säljare är finansmannen Rune Anderssons bolag Mellby gård. Affären medför att Akelius blir en huvudägare av Academedias drygt 700 skolor med 100 000 elever och 20 000 lärare.

I en intervju i Dagens Industri meddelade Akelius att det viktigaste med skattefinansierade friskolor är att förbättra för elever och lärare, inte att squeeza ut vinster. Han säger också att han är intresserad av skolan och att han kan pedagogik. Akelius vill också införa en modell där de som har gott om pengar får betala för sina barns utbildningar. Han vill att Academedia på sikt ska tillåtas öppna helt privatfinansierade skolor, ungefär som i USA. Akelius olika uttalanden fick Academedias aktie att falla med tio procent dagen efter publiceringen.

Affären sätter fokus på några frågor. Den första är varför Rune Andersson och hans bolag Mellby gård säljer. Han har tidigare givit sken av att vara en långsiktig och stabil ägare men nu lämnar han friskolebranschen. Är det ett tecken på att det börjar svaja bland ägarna till skolkoncernerna? De vet att allmänheten inte vill ha vinstdrivna skolor och de vet att stödet bland de politiska partierna är i avtagande.

För att bevara systemet har skolminister Lotta Edholm tillsatt flera utredningar som ska se över villkoren för de fristående skolorna med syftet att få bort de värsta avarterna. Men det kan också komma förslag som naggar på vinsterna. Kanske plockar Rune Andersson ut pengarna i tid och medan han kan få bra betalt.

En annan fråga som försäljningen visar är att vi har ett skolsystem i Sverige där en storkapitalist kan köpa sig en skolkoncern och sedan förvandla elevernas utbildning i grunden från en dag till en annan. I Sollentuna köpte den norska skolkoncernen Dibber en fristående skola häromåret och under sommarlovet gjordes den om till en internationell skola. När eleverna återvände i augusti möttes de av lärare som talade engelska. Varken föräldrar eller elever visste någonting. [1]

Akelius tankar om att han vill införa ett system där de med gott om pengar kan köpa sig en utbildning för sina barn tror jag inte på i Sverige. Sådana skolor kan bli ett alternativ för en relativt liten grupp elever men den kommer inte att kunna fylla skolor med 100 000 elever så som Academedia gör i dag. Den stora omfattning som friskolebranschen har i Sverige idag kräver en offentlig finansiering.

Sten Svensson


[1] Peter Letmark. Svensk Skola AB 2022

DN:s ledarsida bekymrad över segregation, skolpeng och ”kundskolan”

Under rubriken Fem skolreformer som inte kostar en krona – men kräver modiga politiker konstaterar man att ”Medan många länder strävar efter en socialt blandad elevgrupp, går Sverige i motsatt riktning. Det kan delvis lösas genom att slopa köerna till friskolor, införa ett gemensamt skolval där inga platser är paxade på förhand…”. Och har förstått att en likvärdig skola kräver jämlikhet och refererar till Pisachefen Andreas Schleicher ”att jämlikhet är grunden för hur ett land lyckas upprätthålla ett fungerande samhällssystem och hur det klarar sig ekonomiskt.”

Vidare sågar ledaren vårt system med skolpeng och skriver att ”det kompensatoriska uppdraget försvåras av segregationen, eftersom det krävs större resurser per elev i socioekonomiskt utsatta skolmiljöer än om samma barn går i blandade klasser. Dessutom har Riksrevisionen slagit fast att modellen med skolpeng missgynnar elever i kommunala skolor, och då framför allt de barn som behöver extra stöd.”

Ledaren avslutar med att vår marknadsskola där eleven är ”kund” inte ger oss bättre resultat:
” När resursstarka föräldrar tillåts skapa fördelar åt sina barn på andras bekostnad blir slutresultatet sämre på totalen.”

Bra att DN:s ledarsida efter 30 år med friskolereform insett systemets avigsidor med segregation, ett dysfunktionellt skolpengssystem och ”kundskola”. Men låt det inte dröja 30 år till innan de inser att också de vinstdrivande skolorna måste avvecklas. Läs ledaren här.

Alla förlorare på individuella löner

I mitten av 1990-talet bytte lärarna lönesystem från tarifflöner till individuella löner. Skiftet var en del av den tidens trend då man försökte organisera och driva den offentliga sektorn på samma sätt som företag i det privata näringslivet. En idéströmning som man sammanfattande brukar kalla för New Public Management, NMP.

Enligt NPM ska de offentliga verksamheterna styras och ledas efter affärsmässiga marknadsprinciper. I skolan är konkurrensen om eleverna en huvudingrediens. Styrningen sker med mål- och resultatstyrning, olika beställar- och utförarmodeller, bolagisering, konkurrensutsättning, entreprenadlösningar och privatiseringar. NPM innebär även att ekonomiska faktorer får en mycket stor tyngd i verksamheten.

Systemskiftet i lärarnas lönesättning föregicks av en diskussion som startade under 1980-talet. Problemet då var, precis som i dag, att de stora offentliganställda grupperna, till exempel lärare, inte hängde med de högskoleutbildade privatanställdas löneutveckling. Visserligen var de centrala avtalens procenttal ungefär lika men sedan tillkom den så kallade löneglidningen vilket är lokala lönepåslag. Löneglidningen innebär att de privatanställda får mer i lön än vad de centrala avtalen anger medan de offentliganställda får nöja sig med det som anges i det centrala avtalet. De offentliganställda facken försökte hänga med de privata genom att införa olika former av garantier i de centrala avtalen men utan någon större framgång.

Lärarna och de offentliganställda hade således en svag löneutveckling under 1980-talet. Det förändrades drastiskt i och med kommunaliseringen 1991 då det skedde en rejäl höjning av lönerna för alla lärare. Även undervisningsskyldigheten förkortades i det avtalet.

I och med kommunaliseringen fick lärarna en ny arbetsgivare, Kommunförbundet (dagens SKR). De var starkt inspirerade av NPM-tankarna och ville avskaffa systemet med tarifflöner så snart som möjligt. 1992 gav de ut en diskussionsskrift med rubriken ”Ska avtalen styra 90-talets skola?” Där beskrevs lärarnas löne- och anställningsavtal som ett hinder för skolans utveckling. Där fanns också en idéskiss till ett nytt system. I nästa broschyr, som kom 1993 och hade titeln: ”Avtalen ska främja 90-talets skola” förtydligades Kommunförbundet sina förslag. Avtalen skulle fokusera på resultat och kvalitet samt förbättra produktiviteten. Kommunförbundet ville kunna styra de anställda mer effektivt genom individuella löner.

Under avtalsrörelsen 1993 gjorde Kommunförbundet en första framstöt i syfte att avskaffa tarifflönesystemet och införa individuella löner, men det sa de fackliga organisationerna nej till.

Inför 1995 års avtalsrörelse hade Kommunförbundet en ny taktik som gick ut på att urholka värdet av tarifflönesystemet. De meddelade att de inte längre var intresserade av att behålla tariffmodellen och om lärarna ville behålla detta skulle det på sikt kunna innebära en rejäl försämring av lönerna. Det hotet, tillsammans med tron på att individuella löner skulle ge möjligheter till en löneglidning, precis som i den privata sektorn, var huvudorsakerna till att lärarfacken gick med på att byta lönesystem.

I dag nära 30 år efter att individuella löner infördes för lärarna är det lätt att konstatera att systemskiftet inte medförde de fördelar som de fackliga företrädarna hoppades på. Lärarnas löneutveckling har gått lite upp och ner genom åren, precis som med tariffsystemet, men på det stora hela har de inte kunnat hänga med den privata arbetsmarknadens högskoleutbildade grupper. Lärarfacken har provat med sifferlösa avtal och annat, men resultatet har blivit detsamma. För att kunna rekrytera och behålla lärare har staten därför blivit tvungen att skjuta till extra pengar som har minskat skillnaderna till de privatanställda. Det har skett med olika riktade lönesatsningar som systemet med Förstelärare och Lärarlönelyftet.

En annan effekt av dagens lönesystem är, i och med lärarbristen, att nya lärare kunnat få en hyfsad ingångslön, medan lärare med lång erfarenhet fått stå tillbaka. Modellen har alltså fungerat tvärtom jämfört med tariffsystemet, där man premierade erfarenhet med högre löner. Ytterligare en effekt av individuella löner är att det påverkar de anställdas yttrandefrihet. Om man misstänker att lönen kan påverkas negativt om man ger offentlighet åt missförhållanden i verksamheten väljer många att hålla tyst.

Inte heller arbetsgivarna har fått ut de effekter som de så hårt trodde på. De var övertygade om att möjligheten att styra lärarna genom lönerna skulle resultera i bättre resultat, bättre kvalitet och bättre produktivitet. Inom dessa områden har utvecklingen i stället gått i motsatt riktning. Individuella löner fungerar uppenbarligen inte så som vare sig arbetsgivarna eller de fackliga trodde.

Sten Svensson

Ny Rapport: Marknadsskolan i Malmö dränerad på resurser och försämrad kvalitet

I Marknadsskolan i Malmö – en rapport om en skola dränerad på resurser och försämrad kvalitet redovisar Nätverket för Likvärdig Skola hur de vinstdrivna skolorna bidrar till sänkt kvalitet och minskade resurser till Malmös elever.

Förlusten i kvalitet och resurser som Malmö drabbats av kan uppskattas till 36 heltidstjänster/år inom grundskolan och 93 heltidstjänster/år inom gymnasieskolan. Eller uttryckt på annat sätt; vinsten som skolkoncernerna plockat ut från skolmarknaden i Malmö är ca 85 000 000 kronor/läsår.

Vinsterna skapas med hjälp av sämre kvalitet där de vinstdrivna skolorna oftast har lägre lärartäthet, färre studie- och yrkesvägledare (SYV), färre lärare med högskoleutbildning och ett segregerat urval av elever. Läs rapporten här.

L fabulerar fritt om skolpolitiken

”Sedan trettio år är den svenska skolan helt dominerad av borgerlig skolpolitik och därför är Liberalernas argumentation ett intellektuellt haveri. Deras teorier om marknads­krafternas välsignelser visade sig inte hålla när de prövades av verkligheten.” 

I en debattartikel i SVD 2023-01-03 svarar Sten Svensson på Liberalernas påståenden att det är de rödgröna som ensamt är ansvarig för de” nattsvarta resultaten” i senaste PISA-rapporten. Läs debattartikeln här.

Konkurrensen mellan skolor har fått lärarna att känna sig som servicepersonal.

I rapporten ”Den skadliga konkurrensen” konstateras att arbeta som lärare idag har många likheter med jobb i en kundmottagning eller på en marknadsavdelning. ”Skollagen måste skrivas om och möjligheten att ta ut vinst fasas ut” säger Sveriges Lärares ordförande Åsa Fahlén i Vi Lärare. Läs rapporten här.

Sveriges Lärares krav:

Kraven i korthet:

  • Vinst- och marknadsskola ska fasas ut och till dess detta är genomfört ska eventuell vinst återinvesteras i verksamheten.
  • Skollag och läroplaner måste skrivas om så det blir tydligt att det är professionen som avgör hur samarbetet med vårdnadshavarna ska se ut.
  • Huvudmän måste ta sitt ansvar när det kommer till att minska kundorienteringen i skolorna med bland annat tydliga riktlinjer kring hur och när kommunikation med vårdnadshavare ska ske.
  • Elever som är i behov av stöd måste få det. Detta minskar också konfliktytan mellan lärare och vårdnadshavare.

Därför är skolpengen orsaken till skenande betyg

PISARASET När man nu vill kontrollera bort betygsinflationen med nationella prov är det som att bota feber med kalla bad, skriver Per Kornhall i Vi Lärare.
”Att alla stora kommuner nu använder sig av skolpeng också till sina egna skolor beror på konkurrensen från friskolor och på trycket från friskolornas advokater. Men det har aldrig beslutats på nationell nivå. Vi har alltså en finansieringsform som ingen tänkt sig.”
.Läs krönikan här.