Regeringen agerar mot uppenbara brister men systemet bibehålls

De partier som införde marknadsskolan i början av 1990-talet har hittills röstat nej till att ändra något avgörande i de regelverk som styr verksamheterna. Men så kan de inte agera längre. Marknadsskolans alla negativa effekter har blivit allt tydligare och det är allt fler väljare som vill ha en förändring. Det har också kommit flera utredningar och forskningsrapporter som visat på allvarliga systemfel. En är Riksrevisionens rapport från förra året som visade att de fristående skolorna är överkompenserade ekonomiskt. [1]

Detta tvingar regeringen att agera. Därför har de tillsatt flera utredningar. En ska föreslå skärpta krav för fristående huvudmän och en annan ska föreslå åtgärder för att komma tillrätta med betygsinflationen.

I Svenska Dagbladet skriver Liberalernas partiledare Johan Pehrson och skolminister Lotta Edholm att dagens resursfördelningssystem till skolan har stora brister. Det missgynnar kommunala skolor eftersom kommunerna har ett betydligt större ansvar än friskolorna. De pekar också på de ökade kostnader som uppstår för kommunen när kommunala skolor tappar elever till fristående skolor. [2]

Därför tillsätter regeringen ytterligare en utredning som ska föreslå ett nytt resursfördelningssystem för hela skolväsendet från förskoleklassen till gymnasieskolan. Utredningen ska bland annat föreslå:

  • En nationellt bindande skolpengsnorm som tar hänsyn till de olika förutsättningar som kommuner och fristående huvudmän har.
  • Att staten ska slå fast en lägsta nivå för vad kommunen ska tilldela den egna skolverksamheten och vad ersättningen till de fristående huvudmännen ska vara.

Detta ska ske utan att staten skjuter till några nya pengar.

”Utredningens huvudsakliga syfte är att genom att stärka den statliga styrningen åstadkomma ett system för en mer likvärdig resursfördelning, inte att öka statens andel av den totala resursfördelningen till skolan.” [3]

Staten ska således bestämma om en omfördelning av skolresurserna på något sätt mellan kommunerna utan att staten skjuter till några nya pengar.

Regeringen pekar på att det är stora skillnader mellan kommunerna när det gäller resurser till skolan. Dessa skillnader beror huvudsakligen på geografin, befolkningens socioekonomiska sammansättning och skillnader i lärarlönerna. Dessa skillnader fanns även innan skolan kommunaliserades. Regeringen tror att det finns skillnader som har andra orsaker och det ska utredningen undersöka.

De kommuner som har svårast att klara sina skolkostnader är de små kommunerna i glesbygden som har en minskande befolkning. De klarar inte att satsa mer på skolan utan måste ha ett tillskott av staten. En sådan omfördelning skulle kunna ske genom förändringar i det kommunala utjämningssystemet. Detta system håller på att ses över av en annan utredning. Hittills har regeringspartierna sagt nej till att fördela mer resurser till de kommuner som har de största behoven, så sannolikheten är låg att detta kommer ske. En annan metod för staten är att använda de riktade statsbidragen men den frågan ska inte utredningen arbeta med. Så hur det ska gå till att omfördela pengar mellan kommunerna är högst oklart.

Det är också oklart vad utredningen innebär för de fristående huvudmännen. De ska få en lägre ersättning än idag och så långt är det bra, men vad det konkret innebär återstår att se.

Man måste också se dessa förslag tillsammans med regeringens skolpolitik i övrigt. Regeringen har ännu inte tillsatt någon utredning om hur elevfördelningen till de fristående skolorna ska ske. De har sagt att de vill att valet ska ske senare än i dag men det ändrar inte på den segregation som dagens system leder till. Regeringen vill heller inte ändra på beslutsrätten när det gäller etableringen av fristående skolor. Kommunerna ska inte kunna besluta om vilka skolor som ska finnas i kommunen och var de ska ligga. Det blir heller inget av med att införa offentlighetsprincipen i friskolesektorn. Lägg även till den särskilda skollag för fristående skolor som regeringen har annonserat så ökar antalet frågetecken.

Regeringen vill framstå som handlingskraftig när det gäller marknadsskolans negativa effekter, men hittills har inget framkommit som ändrar systemet i grunden. De mest iögonfallande bristerna ska rättas till, men de stora skolkoncernerna kommer sannolikt att klara de nya reglerna utan större problem.

Sten Svensson


[1] Skolpengen – effektivitet och konsekvenser (RiR 2022:17)

[2] https://www.svd.se/a/jlyQeA/l-finansiering-av-friskolor-skapar-orimliga-effekter

[3] Kommittédirektiv. En nationell skolpengsnorm för ökad likvärdighet. Dir. 2023:153. Sid 10.

Kriminalitet en oundviklig följd av privatiseringen av välfärden

När skolan marknadsutsattes i början av 1990-talet gjorde regeringen Bildt både de ekonomiska villkoren och regelverket mycket gynnsamma. Nivån på skolpengen hamnade på 85 procent av vad en normalelev kostade i en kommunal skola. Detta trots att en utredare, Sven-Åke Johansson, hade kommit fram till att 75 procent vore en mer lämplig nivå. De fristående skolorna hade inte samma uppgifter och skyldigheter som de kommunala skolorna, argumenterade han. [1]  

Nivån höjdes några år senare till 100 procent av Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

När det gäller regelverket så undantogs de fristående skolorna nästan helt från skollagen. Detta trots att Skolöverstyrelsens dåvarande chef, Erland Ringborg, hade påpekat att regelverket måste skärpas i och med de nya ekonomiska bidragen. Enligt Erland Ringborg kunde man inte säga nej till någon skola så som regelverket var utformat. [2]

Bildt-regeringen gjorde heller inga utredningar om vilka konsekvenser som skulle kunna uppstå i ett vinstdrivet skolsystem. Hur ska myndighetsutövningen kunna kontrolleras? Hur ska samhället få insyn om offentlighetsprincipen avskaffas? Hur går det med likvärdigheten om vinsten ska styra skolornas verksamhet? Inte någon av dessa viktiga frågor belystes eller debatterades innan besluten fattades. Regeringen var mycket angelägen om att snabbt etablera de nya fristående skolorna för att försvåra en återställare vid ett kommande regeringsbyte.

En annan av de frågor som lyste med sin frånvaro var frågan om välfärdsföretag skulle kunna utnyttjas av kriminella. I en offentligt driven verksamhet finns en insyn och en grundläggande kontroll som i det närmaste gör det omöjligt för kriminella att ta över. Offentlighetsprincipen gäller och de anställda har ett grundlagsskyddat meddelarskydd. Därför är risken för bedrägerier eller kriminella verksamheter liten.

I privata välfärdsföretag anförtros företagsledningarna mycket stora pengasummor utan någon nämnvärd insyn och de anställdas meddelarskydd är betydligt sämre än i den offentliga sektorn. Naturligtvis insåg de kriminella snabbt att regelverken var vidöppna för bedrägerier och en omfattande brottslig verksamhet har kommit i spåren av välfärdens privatisering.

I skolans värld förekommer en hel del trixande med skolpengen. Eleverna får inte den undervisning som skolan får betalt för. Det kan vara skolpengar som betalar våffelstugor i fjällen eller skärgårdstomter. Det kan också vara ”hästgymnasier utan hästar”. Allt detta trixande är inte olagligt, ett aktiebolag har mycket stor frihet att använda sina intäkter som de vill.

Men det förekommer grov brottslighet i friskolevärlden. I Göteborg dömdes en skolchef till fyra års fängelse för grov förskingring och grova bokföringsbrott. Han hade förskingrat mer än 12 miljoner kronor av de pengar skolan fått i skolpeng. I Gävle stängdes en skola efter att Säkerhetspolisen varnat Skolinspektionen för att barnen på skolan riskerade att utsättas för radikalisering och rekrytering till våldsbejakande miljöer. [3]

Ett annat exempel finns i den parlamentariska Friskolekommitténs rapport från 2013, ”Friskolorna i samhället”.

”Flera personer med betydande inflytande i det aktuella bolaget hade dömts för allvarlig brottslighet både i och utanför näringsverksamheten. En tidigare ägare till bolaget hade dömts för grov våldtäkt mot barn m.m. Ytterligare två företrädare för bolaget, som fortfarande var företrädare vid tidpunkten för myndighetens tillsyn, hade dömts för allvarlig brottslighet. Den ena hade dömts för grovt koppleri, medan den andre hade dömts för ekonomisk brottslighet med anknytning till verksamheten vid skolan samt meddelats näringsförbud för en tid av fem år.” [4]

Dessa personer hade fått tillstånd att driva skolor och rätt att kvittera ut miljonbelopp varje år enligt systemet med skolpeng.

Välfärdsbrott sker i dag inom alla de privatiserade välfärdstjänsterna även om en del sektorer är mer utsatt än andra. En av de mest brottsutsatta är assistansbranschen. Enligt en artikel i DN från 2022 upptäcks varje år felaktiga utbetalningar för närmare en halv miljard kronor inom assistansbranschen. Under 2021 fick Försäkringskassan 72 assistansärenden återrapporterade från polisen och 20 av dem ledde till fällande domar. [5]

En annan utsatt bransch är premiepensionsbranschen. Där har ledningarna för företagen Allra och Falcon funds fällts för omfattande bedrägerier. Daniel Barr, generaldirektör på Pensionsmyndigheten, skriver i SvD att oseriösa aktörer inom premiepensionssystemet totalt har förskingrat ungefär 2 miljarder kronor. [6]

Under de dryga trettio år som välfärdstjänsterna har varit privatiserade har brottsligheten succesivt vuxit till en omfattning som nu till och med hotar viktiga samhällsintressen. De exempel jag visat ovan där våldsbejakande miljöer drivit skolor och där kriminella driver assistansföretag är mycket allvarliga. Men det kan bli värre. Ekobrottsmyndigheten varnar för att gängkriminaliteten sprider sig till sjukvården och att de kan ta över vårdcentraler. [7]

Den enda metod för att minska välfärdsbrottsligheten, som det hittills har gått att få politisk enighet kring, är att skärpa regelverk och tillsyn. Det har skett i omgångar, men trots det avslöjas nya oegentligheter med jämna mellanrum. Förutom att bedrägerierna medför att pengar förs bort från välfärdstjänsterna får samhället betala alltmer för utredningar och kontroller. Bara tillsynen av en stor skolkoncern, Thoren, har kostat Skolinspektionen sex miljoner kronor i år. [8]

Tidöpartierna har insett att de måste göra något åt den sörja med oegentligheter och brottslighet som regelbundet avslöjas i friskolebranschen. Därför har de tillsatt en utredning som fått till uppgift att komma med en rad förslag som ska försvåra för oseriösa och kriminella skolhuvudmän. Regeringen har också föreslagit nya höjningar av Skolinspektionens anslag de kommande åren. Regeringen vill inte avskaffa marknadsskolan utan de hoppas komma tillrätta med problemen med ännu skarpare regler och ännu mer tillsyn, kosta vad det kosta vill. De vill inte se att dessa metoder har kommit till vägs ände.

Ska brottsutvecklingen inom de privata välfärdstjänsterna kunna stoppas finns bara en väg, välfärdstjänsterna måste återigen skötas av det offentliga. Marknadskrafterna har tydligt visat att de inte klarar uppgiften.

Sten Svensson


[1] Dagens Nyheter 25 april 1992.

[2] Lärarnas Tidning 32/1991.

[3] https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/dom-om-forskingring-fran-romosseskolan

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/awdKWM/sapo-om-skola-barn-riskerar-radikaliseras

[4] Friskolorna i samhället 2013. SOU 2013:56.

[5]  https://www.dn.se/sverige/felaktiga-utbetalningar-av-assistans-for-mangmiljonbelopp/

[6] https://www.svd.se/a/y4d61E/daniel-barr-ge-sparare-ersattning-vid-pensionsbedrageri

[7] https://sverigesradio.se/artikel/varningen-gangkriminella-driver-vardcentraler

[8] https://www.dn.se/sverige/granskning-av-thorenskolorna-har-kostat-sex-miljoner-i-ar/

Business as usual i de svenska friskolorna

Mats Wingborg, medlem i Nätverket för en likvärdig skola, skriver i Dagens Arena att ”Mitt under värsta semestertiden i juli passade regeringen på att ändra direktiven till den utredning om skolan som tillsattes av den förra S-regeringen. I de ursprungliga direktiven stod att ett ”förbud mot vinstutdelning” skulle utredas. Nu har ambitionerna skruvats ner till att utreda ”vinstbegränsningar vid nyetablering”. Regeringen passade också på att sparka den tidigare utredaren Johan Ernestam, en person med lång lärarfacklig erfarenhet. Ny utredare blev Joakim Stymne, tidigare styrelseledamot i Stiftelsen Fritt Näringsliv och statssekreterare åt Gunilla Carlsson (M).” Läs Mats Wingborgs ledare här.

Försämrad kvalitet i de vinstdrivna friskolorna

I ett debattinlägg i Dala-Demokraten skriver representanter för Nätverket för en likvärdig skola att ”Den försämrade kvaliteten i de vinstdrivna friskolorna visar sig också i att de har fler elever per studie- och yrkesvägledare och att andelen lärare med högskoleutbildning är lägre” och att ”Av de 2000 elever som studerar i en fristående gymnasieskola i Dalarna går 1454 elever i en AcadeMediaskola. Det betyder att AcadeMedia har 74 procent av den vinstdrivna gymnasiemarknaden i Dalarna. Av mångfald har det blivit enfald.” Läs debattartikeln här.

Regeringens nya skolpolitik – ett försök att återta initiativet

Under de senaste åren har skandalerna inom friskolesektorn blivit fler och allvarligare och allt fler har insett att den marknadsstyrda skolpolitiken inte fungerar. Hård kritik kommer från lärarnas och skolledarnas fackliga organisationer, från ledarskribenter och från partiernas ungdomsförbund. Även en växande majoritet bland väljarna är djupt kritiska till dagens marknadsstyrda skolpolitik.

När marknadsskolan infördes lovade anhängarna bättre kvalitet till lägre kostnader. Det blev tvärtom, lägre kvalitet till högre kostnader och en lång rad skandaler. Det finns inga drivkrafter i friskolepolitiken som driver kvalitet utan marknadskrafterna bidrar till att sänka den.

Detta inser även den borgerliga regeringen och skolminister Lotta Edholm. Regeringen är helt enkelt tvungen att göra förändringar annars riskerar de att tappa hela frågan. Därför har de tillsatt en utredning som ska föreslå en lång rad förändringar för de fristående skolorna. Det ska bli flera olika vinstbegränsningar och mer kontroll av ägare och ledningar. Regeringen har också tillsatt en betygsutredning som ska föreslå att resultaten på nationella prov ska användas för att stoppa betygsinflationen. Men skolkoncernerna ska vara kvar, vinsterna ska vara kvar och det står inget i direktiven om att utreda marknadskrafternas effekter på betygen. Kommunerna får heller ingen beslutsrätt när det gäller etableringen av fristående skolor och det blir inget av med att införa offentlighetsprincipen i friskolesektorn. Regeringens linje är att den fristående skolbranschen ska kontrolleras och detaljstyras och de hoppas att det ska räcka för att alla nackdelar ska försvinna.

Ett annat inslag i regeringens nya skolpolitik är att de knyter an till den skoldebatt som handlar om kunskapssynen i läroplanerna, IT-satsningarna, bristen på läromedel och skolmyndigheternas anvisningar till lärare och skolledare. Lotta Edholm har till exempel stoppat Skolverkets förslag om en ny IT-strategi med motiveringen att förslaget inte bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet. Ett annat exempel är ett regeringsuppdrag till skolmyndigheterna om att deras verksamhet ska vila på vetenskaplig grund. Tydligen anser regeringen att skolmyndigheterna hittills inte levt upp till det kravet. Att dagens regeringspartier har ansvaret för de läroplaner som gällt fram till förra året och att de varit tillskyndare av dagens IT-satsningar, låtsas de inte om. Nu pekas skolmyndigheterna ut som ansvariga för sakernas tillstånd. I en debattartikel i Göteborgs-Posten beskriver skolminister Lotta Edholm regeringens skolpolitik med att hon vill ”ta tillbaka skolan till grunderna och komma bort från experimenten.” [1] De läroplaner och IT-strategier som införts av tidigare borgerliga regeringen kallas nu för experiment som inte vilar på vetenskaplig grund.

Regeringens marknadsstyrda skolpolitik har misslyckats totalt och i ett försök att återta initiativet lägger de en lång rad förslag som ska se skarpa ut, men som inte stoppar de drivkrafter som skapar problemen. De förslag som hittills presenterats kommer endast att ha marginella effekter. Menade de allvar, skulle de stoppa vinstdrivna aktiebolag och ställa skolan under demokratisk kontroll igen. Men några sådana förslag kommer de inte att lägga och det beror på de täta personsamband som finns mellan regeringspartierna och friskolebranschen.

Sten Svensson


[1] https://www.gp.se/debatt/nu-sätter-vi-stopp-för-experimenten-i-skolan-1.106781563