I denna rapport har Nätverket för en likvärdig skola undersökt riksdagspartiernas inställning till den marknadsdrivna skolpolitiken genom att läsa deras program och uttalanden i några principiella frågor. Vi har undersökt vilken inställning partierna har till:
- fristående skolor,
- etableringsfrihet och vetorätt för kommunerna,
- aktiebolag och vinster,
- systemet med skolpeng och resursfördelning,
- skolvalet och antagningen av elever,
- ideellt drivna fristående förskolor och skolor,
- skolans likvärdighet och
- hur partierna ställer sig till offentlighet eller sekretess.
Vårt syfte är att se om det finns några möjligheter att bryta upp det parlamentariskt låsta läge som råder kring skolans marknadsstyrning. Går det att finna några frågor där partierna kan enas eller hitta konstruktiva kompromisser som kan minska marknadskrafternas negativa effekter eller som på sikt kan avveckla marknadsskolan?
Innehållsförteckning
Partierna syn på fristående skolor och förskolor. 2
Etableringsfrihet för fristående skolor och vetorätt för kommunerna. 3
Skolval och antagning av elever. 7
Inledning
Sverige har haft ett marknadsstyrt skolsystem i drygt trettio år. Till en början var det en populär skolpolitik men under 2000-talet började olika medier rapportera om en rad missförhållanden i fristående skolor. Det var skolor som fuskade på olika sätt, skolor som satte för höga betyg, skolor som köptes upp av utländska riskkapitalbolag och stora skolbolag som gick i konkurs. Dessa rapporter ökade sedan i omfattning och i dag kommer det regelbundet nya som beskriver olika missförhållanden, bristande kvalitet, fusk och brottslighet i fristående skolor. [1] De senaste femton åren har det också kommit flera forskningsrapporter och utredningar som visat på allvarliga systemfel i dagens skolpolitik. Ett exempel är Riksrevisionens rapport ”Skolpengen– effektivitet och konsekvenser”. [2]
Dessa medierapporter och forskningsresultat har uppmärksammats av medborgarna. SOM-institutet vid Göteborgs universitet som mäter svenska folkets inställning till en rad olika frågor har visat att sedan 2012 är det cirka 70 procent av väljarna som säger nej till vinster i skattefinansierad vård skola och omsorg. Nästan 60 procent av de väljare som röstar till höger säger också de nej till vinster i välfärden. [3] Även lärarnas och skolledarnas fackliga organisationer har med sina professionella erfarenheter sagt nej till vinster i skolan. [4]
Sedan skolan marknadsutsattes har allt fler av riksdagspartierna kommit fram till att bristerna är en konsekvens av marknadsstyrningen och de vill avveckla systemet. Men det finns också en grupp partier som trots det tydliga forsknings- och opinionsläget fortfarande stödjer det svenska marknadsdrivna skolsystemet. I denna fråga är dessa partier uppenbart i otakt med sina väljare. Samtidigt som de vill behålla marknadsskolan inser de att en del brister och missförhållanden måste rättas till för att tilltron till systemet ska kunna bevaras..
Sedan skolan marknadsutsattes i början av 1990-talet har en lång rad negativa effekter visat sig. Konkurrensen om eleverna, skolaktiebolagen, systemet med skolpeng och de fristående skolornas antagningssystem driver alla på skolsegregationen. Det är lönsamt att segregera elever och det är lönsamt att driva på betygsinflationen. Skolbolagens låga lärartäthet och låga andel utbildade lärare bidrar till en sänkning av utbildningskvaliteten i den svenska skolan. Då och då avslöjas oseriösa och till och med kriminella huvudmän som verkar i skolan. Dessutom har den demokratiska insynen i skolan kraftigt försämrats.
Partierna syn på fristående skolor och förskolor
Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet är mycket kritiska till systemet med vinstdrivna fristående skolor. Dessa partier beskriver en rad olika negativa effekter av den marknadsdrivna skolan.
Centerpartiet har under lång tid varit mycket positiv till marknadsdrivna skolor men sedan några år har de påbörjat en diskussion om den politiken. De anser att dagens system har stora brister och är orättvist. Centerpartiet pekar på att de fristående skolorna inte har samma ansvar som en kommun men att de får samma resurser per elev. De tar även upp kösystemet som innebär att alla inte har samma chans att välja. Centerpartiet vill behålla friskolesystemet med vinstdrivna aktiebolag men de vill se över systemet så att valfriheten blir en möjlighet för alla, att kvaliteten sätts i centrum och att skattepengarna används ansvarsfullt. I dessa frågor finns det således vissa möjligheter att komma överens inom det rödgröna blocket.
En liknande position har Liberalerna. De är positiva till fristående huvudmän men vill stävja avarter som vinstjakt och betygsinflation. De vill införa vinstutdelningsbegränsningar för nya skolor vid kvalitetsbrister och om man tar emot statsbidrag som är avsedda att höja kvaliteten. De vill förstärka ägarprövningen och införa en möjlighet till återkrav av skolpengen. De vill även förbjuda skolor med konfessionell inriktning och fasa ut utländskt ägande. I dessa frågor har Liberalerna en politik som ligger nära S, V och MP och i en del frågor även C.
Moderaterna och Kristdemokraterna är mycket positiva till fristående skolor och det fria skolvalet. Valfrihet och mångfald ökar kvaliteten i skolan skriver till exempel Kristdemokraterna på sin hemsida. Men även dessa partier ser att det finns problem med dagens system.
Under 2015 fanns det en riksdagsmajoritet mot vinster i välfärden men då ändrade sig Sverigedemokraterna plötsligt. Anledningen var ett intensivt lobbyarbete från Svenskt Näringsliv och flera andra näringslivsorganisationer. Huvudorganisatör i det arbetet var Peje Emilssons företag, Kreab, och dess dåvarande chef Marcus Uvell. I dag är Sverigedemokraterna det parti som är mest positiva till fristående skolor.
Etableringsfrihet för fristående skolor och vetorätt för kommunerna
Det är staten, genom Skolinspektionen, som beslutar om tillstånden för nya fristående skolor och utökning av befintliga. Kommunerna har rätt att yttra sig, men de har ingen beslutsrätt. Det är vanligt att Skolinspektionen går emot kommunernas yttranden. När en fristående skola etablerar sig centralt i kommunen, där det inte finns något behov av en ny skola, ökar kommunens skolkostnader. Kommunen får tomma elevplatser och därmed ökade lokalkostnader samtidigt som de måste betala skolpeng till den nya fristående skolan. I kommuner med fristående skolor, är det inte längre de politiskt valda som beslutar om var skolorna ska ligga och om resursfördelningen till de olika skolorna utan det gör marknaden i form av skolbolag och staten.
Dessa kommuner har mist sina möjligheter att styra över skolans organisation och de har inte full kontroll över skolans kostnader. Men kommunen har det fulla ansvaret för skolan. Friskoleföretagen kan inte ställas till svars i allmänna val för de effekter de har på kommunens skolsystem. Detta sammantaget innebär att det kommunala självbestämmandet är satt ur funktion när det gäller skolan i dessa kommuner. Kommunen kan inte följa skollagen och verka för en likvärdig skola när marknadskrafterna styr. En anledning till detta avsteg från principen om det kommunala självbestämmandet är att de partier som beslutade om marknadsutsättningen av skolan ville ha maximalt genomslag för sin politik, de ville inte att kommunpolitiker skulle kunna stoppa etableringen av fristående skolor.
Vi har inte hittat några skrivningar om etableringsfriheten och vetorätt för kommunerna hos Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna. Vi har heller inte funnit några tydliga skrivningar i dessa frågor hos Miljöpartiet men eftersom de säger nej till aktiebolag i skolan innebär det att det är kommunerna som ska bestämma om sin skolorganisation och dess kostnader.
Vänsterpartiet är för en kommunal vetorätt vid nyetableringar och utökningar.
Socialdemokraterna anser att staten i form av Skolinspektionen ska besluta om etableringstillstånd men kommunerna ska ha veto vid utökningar och nyetableringar av fristående skolor.
Centerpartiet anser att makten över etableringen av fristående grund- och gymnasieskolor bör ligga hos kommunen i högre grad, snarare än enbart hos staten. Kommuner ska kunna säga nej till nya fristående skolor om det innebär en negativ påverkan på den samlade skolsituationen. Det innebär att kommunerna ska ha en viss vetorätt.
Sverigedemokraterna är positiva till etableringsfriheten för fristående skolor men menar att kraven måste skärpas. Det gäller dels ekonomiska förutsättningar, dels avseende normer och värderingar. Fristående skolor med konfessionell inriktning ska ha anmälningsplikt.
Går det att finna några möjliga kompromisser i denna fråga? I dag, med den kunskap som finns om effekterna av marknadsstyrningen, borde frågan om beslutsrätten över skoletableringar vara möjlig att diskutera. Det är orimligt att en kommun, som har huvudansvaret för skolan, inte ska kunna besluta om sin skolorganisation och dess kostnader. Oppositionspartierna borde kunna enas i denna fråga.
Aktiebolag och vinster
Enligt Aktiebolagslagen har ett aktiebolag som huvudsyfte att gå med vinst och därför ligger fokus på ekonomin. Aktieägarna ska veta att ledningen för bolagen inte använder pengar på ovidkommande projekt utan fokus ska ligga på att få ett överskott. Det viktigaste för en aktiebolagsskola är att fylla alla elevplatser och långsiktigt säkra efterfrågan. Därefter gäller det att hålla ner kostnaderna för lärare, lokaler, undervisningsmateriel, skolmåltider, antalet timmar till elevvård med mera. Då lärarnas löner är den enskilt största kostnaden på en skola gäller det att ha låg lärartäthet. Det innebär stora klasser och få timmar till specialundervisning och annat stöd till eleverna. Många elever per lärare ökar riskerna för stök och oro samt försämrar inlärningsmöjligheterna. Skolbolagen har också lägre andel utbildade lärare än kommunala skolor vilket även det bidrar till en kvalitetssänkning av utbildningen.
Aktiebolagen strävar efter att värva elever som fungerar väl i skolan även med en liten lärarinsats och med obehöriga lärare. Det är elever som har välutbildade och skolintresserade föräldrar och det har skolbolagen. Denna urvalsprocess sker mer eller mindre automatiskt genom att det i första hand är de välutbildade föräldrarna som väljer en fristående skola. Utöver det har skolbolagen ofta profiler som tilltalar dessa föräldrar. Att skolan har en elevsammansättning med hög status har också betydelse för den långsiktiga efterfrågan.
Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet är emot vinstdrivna skolföretag. De pekar på flera olika negativa effekter som vinsterna medför. Segregation, betygsinflation och att skattemedel förs bort från elevernas undervisning är några exempel.
Centerpartiet säjer ja till vinstdrivna aktiebolag men vill stoppa vinstuttag på felaktiga grunder. De vill garantera att varje skattekrona ska gå till elevernas utbildning. Hur detta ska gå till har de inte preciserat.
Liberalerna vill att vinstdrivande aktiebolag i skolan ska omvandlas till associationsform utan vinstsyfte och de vill fasa ut utländskt ägande.
Moderaterna tar inte upp frågan om aktiebolag i sina program men de skriver att det behövs tydligare kvalitetsregler för både kommunala och fristående skolor. De skolor som inte uppfyller kraven ska kunna förlora tillstånd och möjlighet till vinstutdelning.
Kristdemokraterna anser att förbud för vinstdrivande företag skulle innebära att utbudet av alternativ minskade, vilket de menar vore en inskränkning i medborgarnas valfrihet. De skriver att vinster är en förutsättning för att en kommun eller ett företag ska kunna utveckla verksamheten, investera i lokaler och personalens kompetens, motsvarande kommunallagens krav på god ekonomisk hushållning, med ett visst överskott. Det är dålig kvalitet som ska bekämpas, vare sig den påvisas hos kommunala eller oseriösa aktörer, inte vinst eller bolag i sig. Samtidigt ser KD ett behov av tydliga regleringar, i till exempel friskolesystemet, för att oseriösa aktörer inte ska kunna skära ned på kvaliteten för att ta ut mer vinst.
Sverigedemokraterna är positiva till vinstdrivna skolor och förskolor och menar att konkurrensen bidrar till ökad kvalitet. De är uttryckligen emot ett vinstförbud i privatägda skolor och förskolor.
I maj 2026 presenterade Tidöregeringen en lagrådsremiss med förslag om skärpta regler för friskolesektorn. Där föreslås att ett värdeöverföringsförbud ska införas. Med värdeöverföring menas både vinstutdelning och andra affärshändelser som gör att förmögenheten minskar. Det ska gälla vid nyetableringar, vid ägandeförändringar och vid vissa verksamhetsbrister. Det blir också krav på att särredovisning ska införas så att pengarna kan följas.
I remissen föreslås även skärpta krav på ekonomi och långsiktighet, att skolpengen ska kunna krävas tillbaka och att det ska bli skarpare sanktionsmöjligheter. Under sommaren 2026 presenterade regeringen en proposition om skärpta villkor för friskolesektorn med samma innehåll som lagrådsremissen som ännu inte är behandlad av Riksdagen.[5]
Om inget oförutsett inträffar kommer denna proposition att antas eftersom regeringen har egen majoritet. Sammantaget innebär dessa förändringar att kontrollen ökar över hur skolaktiebolagen använder de pengar de får i skolpengssystemet. I första hand blir det de oseriösa skolföretagen som får det svårare att föra bort pengar från undervisningen till annat. För de stora koncernerna innebär dessa begränsningar att det blir lite krångligare men i stort sett kan de fortsätta som hittills.
Tidöpartierna vill således ha kvar dagens vinstdrivna skolsystem men med mer kontroll för de oseriösa skolbolagen. För oppositionspartierna finns det emellertid vissa möjligheter att enas i frågor som rör aktiebolag och vinster. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet ligger nära varandra i sina åsikter medan Centerpartiet vill ha kvar vinstdrivna aktiebolag. Men även Centerpartiet inser att det finns problem med vinsterna och de skriver att de vill att varje skattekrona ska gå till elevernas utbildning.
Om man ser till vad Liberalerna sagt i dessa frågor skulle även de kunna vara med på en kompromiss i denna fråga. Om de blir kvar i riksdagen efter valet har de valt att samarbeta med M, KD och SD och då blir det sannolikt den politik som finns i lagrådsremissen om skärpta regler för friskolesektorn som kommer att gälla framöver. Med SD som största parti av Tidöpartierna kommer Liberalerna att få det svårt att få gehör för sin syn på aktiebolag och vinster.
Skolpeng
Skolpengen är den metod som skollagen anger för att räkna fram den ersättning per elev som en fristående skola ska få från kommunen. Den kostnad kommunen har för en normalelev ska gå till den valda fristående skolan samma dag eller månad som eleven börjar i den skolan. Väljer åtta-tio elever en fristående skola under hösten innebär det att skolan förlorar resurser motsvarande en lärartjänst resten av läsåret. Om dessa tio elever är utspridda på flera klasser och om inte klassorganisationen kan göras om, innebär det att skolan har kvar de fasta kostnaderna för lärartjänster med mera, men att de får mindre intäkter eftersom alla kommuner med fristående skolor tillämpar systemet med skolpeng även för sina egna skolor.
För skolor som förlorar elever innebär skolpengssystemet drastiskt försämrade möjligheter att få ekonomin att gå ihop. De skolor som förlorar elever varje år hamnar i en nedåtgående spiral där den dåliga ekonomin ständigt gröper nya hål i verksamheten. Samtidigt får skolan en större andel elever som behöver stöd i olika former. För skolor som vinner elever är utvecklingen den motsatta. De får en bättre och stabilare ekonomi och kan satsa på att höja kvaliteten. Skolor som har fler sökande än platser har alltid fyllda klasser och en fylld skola medan bortvalda skolor har den motsatta situationen. Konstruktionen av skolpengssystemet förstärker således skillnader mellan skolor. Det gynnar skolor som är mer attraktiva och missgynnar skolor som väljs bort. Systemet med skolpeng driver på skolsegregationen.
En kommun har ett särskilt ansvar för skolväsendet som är betydligt mer omfattande än vad de fristående huvudmännen har. Kommunen ska se till att alla barn har en skola av bra kvalitet att gå i. För de minsta barnen ska skolan ligga i närheten av hemmet medan de lite äldre eleverna klarar en längre skolväg. Det kräver en planering av skolans organisation i hela kommunen, även i kommunens glesbefolkade delar, som sträcker sig över flera år. Det är också kommunen som ansvarar för att skolplikten upprätthålls. En kommun kan inte säga nej till en elev, utan har en skyldighet att ta hand om alla elever. Det gäller också om en fristående skola skulle gå i konkurs. Kommunen har en skyldighet att ta hand om eleverna. Kommunen är också skyldig att organisera fritidshemsverksamhet i anslutning till skolan. Dessa uppgifter och medföljande kostnader har inte de fristående skolorna och det innebär att de är ekonomiskt överkompenserade. [6]
Ett särskilt problem är reglerna när en kommuns skolor går med underskott. Om kommunen då skjuter till pengar i efterskott är de skyldiga att ge samma summa per elev även till de fristående skolhuvudmännen, även om det kommunala underskottet är orsakat av etableringen av nya fristående skolor. Även detta innebär en ekonomisk överkompensering.
Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna är alla kritiska till systemet med skolpeng och de vill göra om systemet. I dessa frågor finns det således goda möjligheter för dessa partier att komma överens.
Moderaterna och Kristdemokraterna skriver inget om skolpengssystem i sina program och Sverigedemokraterna vill behålla systemet men göra en del förändringar. I Tidöavtalet står det att:
”Steg tas för att införa en nationellt bindande skolpengsnorm i syfte att genom statlig styrning av finansieringen öka likvärdigheten i den svenska skolan i hela landet.”
När regeringens utredning om dessa frågor presenterades meddelade Moderaterna att det inte skulle bli några förslag om skolpengen. Sannolikt kommer därför Tidöpartierna inte göra några förändringar i skolpengssystemet.
Skolval och antagning av elever
2016 publicerade Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund och LO rapporten ”Ge alla elever samma chans”. Den visar att de fristående skolornas olika modeller för att ta in nya elever förstärkte skolsegregationen. Två av tre fristående skolor hade kö till den första årskursen i skolan. Varannan skola hade minst två års kötid och var fjärde minst fem år. För att få en plats på de mest populära skolorna måste föräldrarna anmäla sina barn redan som nyfödda. Kösystemen förstärkte skolsegregationen, ju längre utbildning föräldrarna hade desto längre var kön till skolan. [7]
I dag är alla partier utom Moderaterna mer eller mindre kritiska till dagens modell för val av grundskola.
Vänsterpartiet anser att dagens system med ett fritt skolval bidrar till segregation och det måste avskaffas och ersättas med ett nytt system.
Socialdemokraterna anser att skolvalet kraftigt förstärker segregationen. De vill ha en gemensam antagning till alla skolor, oavsett driftsform och kötid ska inte vara ett urvalskriterium.
Miljöpartiet vill ha en gemensam antagning som administreras av Skolverket.
De vill inte ha något kösystem, ingen ska kunna paxa plats på förhand.
Centerpartiet vill avskaffa orättvisa köer där barn måste ställas i kö innan de ens kan sitta. Ett gemensamt skolval skulle ge fler verklig valfrihet och minska segregationen.
Liberalerna vill att skolvalet ska ske på en gemensam plattform för alla skolor. Kötiden vill man begränsa till ett år. Vid lika kötid ska annan urvalsgrund användas. Den gemensamma plattformen ska ta över köhanteringen.
Moderaterna har inget om hur skolvalet ska gå till i sitt program.
Kristdemokraterna vill att ett aktivt och obligatoriskt skolval ska införas och att skolvalet ska ske vid en senare tidpunkt än idag. Skolvalet och antagningen bör ske genom en kommunalt samordnad antagning, där alla huvudmän har full insyn. Köer ska få bildas fyra år före skolstart.
Sverigedemokraterna anser att ansökning och antagning behöver reformeras De uttalar sig inte om hur skolvalet ska administreras eller vilka principerna för reformeringen ska vara, men de menar att kommunerna ska ansvara för och sköta skolvalet. De anser att kötid kan vara ett möjligt urvalskriterium för antagning till skola utifrån skolval.
I frågan om hur antagningen av elever ska gå till finns det således möjligheter att finna kompromisser där nästan alla partier skulle kunna enas. Mot det talar att Tidöpartierna valde att inte lägga några förslag i denna fråga under sin mandatperiod trots att det står i Tidöavatalet. Kvar blir då dagens oppositionspartier som har goda möjligheter att enas om hur skolvalet ska ske.
Ideellt drivna skolor
När skolan marknadsutsattes motiverades det med att små ideellt drivna skolor skulle få en chans. I verkligheten blev det skolaktiebolag och skolkoncerner som tog över den privata skolmarknaden. En del ideellt drivna skolor har idag svårt att klara konkurrensen om eleverna. Det som utmärker de ideella skolorna är att de ofta drivs av en pedagogisk idé eller en verksamhetsidé. Ett annat utmärkande drag är att resurserna från skolpengssystemet stannar i skolan. Ideellt drivna skolor har högre lärartätheten än både kommunala och fristående huvudmän. Ytterligare ett utmärkande drag är att ideella huvudmän oftast har en skola och att de inte har något intresse av eller drivkraft att köpa upp andra skolor.
Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har alla skrivningar i sina program där de är positiva till ideellt drivna skolor. Vi har inte hittat något om dessa frågor i Moderaternas och Vänsterpartiets program men sannolikt är även de positiva. I denna fråga torde samtliga partier ligga i linje med sina väljare.
Skolans likvärdighet
Enligt skollagen ska skolan vara likvärdig. Alla elever i hela landet, i alla kommuner och i alla kommundelar, har en lagstadgad rätt att gå i en bra skola där de får likvärdiga förutsättningar att lyckas. Den enskilt viktigaste faktorn för att en elev ska lyckas i skolan är föräldrarnas utbildningsbakgrund. Barn till högutbildade föräldrar klarar skolan bättre och de behöver mindre lärarresurser och stöd än barn till föräldrar med kortare utbildningar. Genom systemet för skolval och genom marknadskrafterna, där de vinstdrivna skolföretagen undviker alla elever som är resurskrävande eftersom de sänker vinstmarginalerna, sorteras eleverna till olika skolor beroende på föräldrarnas utbildningsbakgrund och ekonomi. Marknadskrafterna driver fram positivt segregerade skolor som får goda resultat centralt i kommunerna eller i kommundelar där de välutbildade bor och negativt segregerade skolor i utsatta förorter där eleverna får betydligt sämre förutsättningar att klara skolan. Den elevgrupp som har de svagaste resultaten i PISA har blivit allt större och de får allt svagare resultat för varje rapport som publicerats. Sedan skolan marknadsutsattes har skillnaderna mellan skolor och elever ökat kraftigt i Sverige och idag bidrar skolpolitiken till att förstärka segregationen och utanförskapet i samhället. Den marknadsdrivna skolpolitiken skapar vinnar- och förlorarskolor. [8]
Denna utveckling har sedan lång tid beskrivits som ett problem av Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet medan de andra partierna inte har tagit upp den försämrade likvärdigheten i sina program. Här har emellertid skett en förändring och i dag beskriver även Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna problem med likvärdigheten. Det är bara Moderaterna och Sverigedemokraterna som inte nämner frågan.
Frågan om skolans likvärdighet är tätt kopplad till hur partierna ser på fristående skolor i allmänhet. Är partiet fast övertygad om att systemet med fristående skolor har stora förtjänster är man mindre benägen att se att de försämrar skolans likvärdighet. Det är samtidigt politiskt omöjligt att säga att man vill ha ett segregerat skolsystem och att man därmed vill öka skillnaderna i samhället. Konsekvensen av detta dilemma blir att dessa partier undviker att säga något i frågan om skolans likvärdighet. I handling däremot har Moderaterna och Sverigedemokraterna bedrivit en politisk kampanj mot de partier som lägger fram olika förslag för att minska segregationen med påståenden om att dessa partier vill tvångsblanda befolkningen. Det är en kampanj som hotar att förstöra all seriös diskussion om detta allvarliga samhällsproblem. I dagens polariserade debattklimat är det sannolikt svårt att finna några kompromisser över blockgränsen som syftar till att minska skolsegregationen.
Offentlighet och sekretess
Offentlighetsprincipen är till för att allmänheten ska ha god insyn i och kunna utöva den medborgerliga kontrollen över olika statliga och kommunala myndigheter. Principen är så viktig för vår demokrati att den är reglerad i grundlagarna. Och insynen är mycket effektiv. Ständigt avslöjar grävande journalister olika missförhållanden i den offentliga verksamheten tack vare offentlighetsprincipen. Med lagens hjälp tvingar journalisterna de ansvariga att lägga korten på bordet och olika oegentligheter kommer fram i ljuset.
Den tillsyn som olika myndigheter, till exempel Skolinspektionen, bedriver räcker inte för att garantera denna insyn och kontroll. Det visar det faktum att det sällan är myndigheter som avslöjar missförhållanden utan det är journalister som gör det.
Skolan är en verksamhet betald av det offentliga oavsett huvudman. Eleverna i grundskolan har skolplikt och skolan bedriver myndighetsutövning. Huvudmannen och skolans ledning kan fatta beslut som har långtgående konsekvenser för eleverna till exempel betygssättningen och olika elevvårdsinsatser. Dessutom anförtror vi de fristående skolhuvudmännen mycket stora pengasummor varje år. Pengar som ska gå till elevernas undervisning och till skolans verksamhet. Men om en huvudman använder pengarna till att berika sig själv, till att stödja släkt och vänner eller till kriminell verksamhet kan ingen journalist begära ut bokföringen. Offentlighetsprincipen är således en mycket viktig principfråga.
I sina program skriver Vänsterpartiet och Socialdemokraterna att de vill att offentlighetsprincipen ska införas även för fristående skolor. Denna ståndpunkt har även stötts av Miljöpartiet, senast i en omröstning i Riksdagen i april 2024.
I maj 2026 antog riksdagen en proposition från Tidöregeringen där de föreslog att offentlighetsprincipen skulle införas i fristående skolor med olika lättnadsregler bland annat för små skolor. Liberalerna, Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Centerpartiet antog motionen fullt ut medan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet reserverade sig. Sammantaget tyckte de att det är positivt att offentlighetsprincipen ska införas, men att reformen behöver skärpas för att undvika undantag som riskerar att skapa kryphål.
Sammanfattning
Ser man på utvecklingen över tid så har samtliga partier insett att marknadsstyrningen har skapat flera allvarliga problem i skolan. Man kan dela upp riksdagspartierna i tre grupper efter hur de ser på marknadsstyrningen.
- En grupp som vill bevara marknadsstyrningen och vinstdrivna aktiebolag men göra smärre förändringar för att kunna bevara systemet. Hit hör Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna.
- Liberalerna och Centerpartiet utgör en annan grupp. Även de vill behålla marknadsskolan och vinstdrivna aktiebolag men de är mer kritiska och vill se över fler frågor än partierna ovan.
- En tredje grupp består av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. De anser att är det själva idén att låta marknadskrafterna styra skolpolitiken som är orsaken till dagens problem och de vill avskaffa marknadsstyrningen och vinstdrivna aktiebolag i skolan helt och hållet.
Ser man bara till sakfrågorna borde det vara möjligt att finna kompromisser i flera olika delfrågor som skulle kunna samla en riksdagsmajoritet. Det som krånglar till det och som skapar låsningar är uppdelningen i två politiska block. Liberalernas förändrade syn på marknadsskolan, där de gått från att vara mycket positiva till att bli alltmer negativa, innebär att de har mer gemensamt med Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet än med de andra Tidöpartierna. Men i och med att Liberalerna valt att samarbeta med Tidöpartierna är det i praktiken omöjligt för dem att kompromissa på egen hand utan de måste anpassa sig efter Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna. Detta trots att Liberalerna anser att skolpolitiken är partiets viktigaste fråga.
Tidöpartierna har genomfört en lång rad förändringar inom skolan. När det gäller marknadsskolan har de skärpt reglerna för friskolesektorn och det blir svårare för oseriösa skolhuvudmän att sko sig på bekostnad av elevernas undervisning. Men de har inte gjort något åt skolpengsmodellen, systemet för skolval och antagningen av elever trots att det finns med i Tidöavtalet. De vill heller inte ge kommunerna vetorätt för etableringar av fristående skolor. Om dessa partier får majoritet i höstens val blir det därför sannolikt inga ytterligare förändringar i frågor som rör marknadsstyrningen av skolan.
Om alla Tidöpartier blir kvar i riksdagen, men utan egen majoritet, kan emellertid ett nytt läge uppstå. Då kommer Liberalerna i en ny situation och då kan nya möjligheter öppna sig i skolpolitiken.
Om oppositionspartierna, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet får majoritet i höstens val skulle de kunna enas eller finna kompromisser i flera frågor.
- I frågan om kommunernas vetorätt vid nyetableringar eller utökningar av fristående skolor borde regelverket kunna skärpas.
- Frågan om aktiebolagens vinster. Även Centerpartiet vill att samhällets skolresurser i större utsträckning ska gå till elevernas utbildning och det borde därför vara möjligt att hitta kompromisser.
- Oppositionspartierna är också kritiska till systemet med skolpeng och vill ha ett nytt system som inte överkompenserar de fristående huvudmännen.
- De är även kritiska till dagens modell för val av skola och antagningen av elever.
I vintras presenterade Socialdemokraterna flera förslag om marknadsskolan som de vill genomföra om de kan bilda regering efter valet i höst och om de får tillräckligt stöd i regeringen.
Enligt Socialdemokraterna finns det flera frågor som är utredda och där det går att lägga förslag till riksdagen direkt efter valet.
- Totalförbud för värdeöverföringar. (I propositionen ”Skärpta villkor för friskolesektorn 2025/26:292 föreslår regeringen ett värdeöverföringsförbund i vissa situationer.)
- Särredovisning per skola och skolenhet. (En variant av särredovisning är föreslagen i ovanstående proposition)
- Krav att varje huvudman bara får ha en skolenhet.
- Krav på återbetalning för friskolor som bryter mot reglerna. (I regerings proposition föreslås ett krav på återbetalning.)
- Ett avdrag på skolpengen till friskolor på mellan 8–10 procent med möjlighet att göra ytterligare avdrag om det finns särskilda skäl.
Därutöver finns det enligt Socialdemokraterna frågor som måste beredas i en utredning innan förslag kan läggas.
- Förbud mot aktiebolag.
- Krav på SVB-bolag eller
- krav på att alla skolor ska vara drivna av en idéburen organisation.
- Krav på hur en riktig offentlighetsprincip kan införas.
- Kommunalt veto vid utökning och nyetablering av fristående skolor inom skola och förskola.
(SVB-bolag är ett aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning)
Möjligheterna för dagens oppositionspartier att finna kompromisser kring marknadsskolan är således goda.
Går det att besluta om ett antal av dessa frågor kommer det att minska intresset från aktiebolagens och de stora skolkoncernernas sida att verka i friskolebranschen. Gör man till exempel om skolpengssystemet kan dagens ekonomiska överkompensation minskas eller till och med försvinna. Förändrar man skolvalet och antagningen av elever innebär det att skolbolagen kan få svårare att handplocka elever och därmed segregera skolsystemet. Kan man dessutom även enas i frågan om kommunernas vetorätt blir det färre nyetableringar och färre utökningar av fristående skolor.
Augusti 2026
Sten Svensson Nätverket för en likvärdig skola
[1] Ett par exempel från april 2026. https://www.sverigesradio.se/artikel/svea-gymnasium-tog-in-brottsdomda-for-att-utbilda-elever
[2] https://www.riksrevisionen.se/granskningar/granskningsrapporter/2022/skolpengen—effektivitet-och-konsekvenser.html
[3] https://www.gu.se/sites/default/files/2026-03/40%20år%20av%20svenska%20samhällstrender%20-%20Marcus%20Weissenbilder.pdf
[4] https://www.vilarare.se/nyheter/friskolor/lararna-eniga-ny-rapport-stoppa-vinsterna-i-skolan/
[5] https://data.riksdagen.se/fil/8C429F19-E062-411F-BD6E-BB7B1FAEAF60
[6] SOU 2020:28, En mer likvärdig skola, avsnitt 8.2
[7] Ge alla elever samma chans. Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund och LO 2016.
[8] https://www.skolverket.se/sok-publikationer/publikationsserier/rapporter/2026/skolverkets-bedomning-av-laget-i-skolvasendet-2026 https://www.skolverket.se/getFile?file=13390