Det senaste året har skolminister Lotta Edholm gått ut hårt mot den marknadsdrivna skolpolitiken. Hon säger att regeringen ska göra en radikal omläggning och ändra skolpolitikens drivkrafter för att skapa ett mer likvärdigt skolsystem.
För att klara denna omläggning har regeringen tillsatt en rad utredningar. En ska föreslå skärpta krav och olika vinstbegränsningar för fristående huvudmän. En annan ska föreslå åtgärder för att komma till rätta med betygsinflationen. En tredje ska se över resursfördelningen både till kommunala och de fristående skolor. Regeringen har också genomfört en satsning på läromedel, föreslagit att skolbiblioteken ska vara bemannade och lagt om IT-politiken.
Under trettio år har regeringspartierna sagt nej tillatt ändra något avgörande i marknadsskolans regelverk. Så sent som förra året röstade de nej till att rättställa ersättningen till de fristående skolorna och att göra om kösystemet till de fristående skolorna. Men nu ska regeringen genomföra de största förändringarna på trettio år, enligt Lotta Edholm. Hur kommer det sig?
Svaret är att regeringen är tvungen göra något annars riskerar de att tappa hela frågan. De är tvungna av en lång rad skäl. För det första så levererar inte det marknadsdrivna skolsystemet det som utlovades. Det blev inte högre kvalitet, bättre resultat och lägre kostnader utan det har blivit tvärtom.
Ett annat skäl är att det har kommit flera utredningar och rapporter som visat på allvarliga problem med den marknadsdrivna skolpolitiken. Den senaste är Riksrevisionens rapport som visar att de fristående skolorna är överkompenserade ekonomiskt.
Ett tredje skäl är att det ständigt dyker upp nya avslöjanden om trixande med skolpengen och annat fuffens. Det har vuxit fram en grupp mycket kunniga skoljournalister som kritiskt granskar friskolesektorn och dess verksamhet och det kommer ständigt nya avslöjanden.
Det är skolpeng som går till fjällstugor och det är hästgymnasier utan hästar med mera.
Ett fjärde skäl är att allt fler lärare har reagerat offentligt mot marknadsskolans effekter. Till och med lärare i fristående skolor, med sin begränsade yttrandefrihet, har reagerat. Lärarnas och skolledarnas fackliga organisationer har också tagit tydlig ställning mot den marknadsdrivna skolpolitiken.
Det blir också allt fler kommunpolitiker, även borgerliga, som ser de negativa effekterna av friskoleetableringar. Allt fler säger nej till koncernskolorna eftersom de ser att välfungerande kommunala skolor får stora problem och att kostnaderna ökar
Kritiken av marknadsskolan har även tagits upp på flera dagstidningars ledarsidor. Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgsposten och Hallandsposten till exempel, har regelbundet ledare som är kritiska till olika marknadseffekter inom skolan.
Ytterligare ett skäl är den ökade brottsligheten inom välfärden. När privatiseringarna började genomföras under 1990-talet var aningslösheten total. Man tog för givet att alla huvudmän skulle följa lagstiftningen. Men de kriminella såg snabbt att regelverken var vidöppna för bedrägerier och att pengarna flödade. En omfattande brottslighet har kommit i spåren av välfärdens privatisering.
Även läget i väljaropinionen verkar för en förändring av skolpolitiken. Enligt SOM-institutet vid Göteborgs universitet är väljarna i alla partier i en ökande grad kritiska till vinster i välfärden. Väljarna vill ha valfrihet men inte vinstdrivna företag. Att driva en politik som gynnar marknadsskolan är ingen fråga som vinner röster.
Tillsammans har detta lett till att det rikspolitiska stödet till marknadsskolan har förändrats.
I dag pågår en omprövning inom Centerpartiet och viss kritik finns även inom Liberalerna och Moderaterna. Även i de borgerliga ungdomsförbunden finns en betydande kritik.
Sammanfattar man läget så finns det inte längre något stöd för en marknadsdriven skolpolitik, Lotta Edholm måste agera.
Det finns ytterligare en faktor som påverkar regeringens agerande. Regeringens opinionsmässiga läge är krisartat. M backar och L och KD ligger under 4-procentgränsen och riskerar att åka ut. När M backar minskar även stödrösterna till L och KD. I detta läge kan skolpolitiken vara en väg framåt för L. Om de lyckas få lärarnas och allmänhetens stöd för sin skolpolitik kan det räcka för att nå 4 procent.
Med utredningarna som ska skärpa regelverket för skolbolagen och med satsningar på läromedel med mera vänder regeringen sig till lärare som är kritiska till marknadsskolan. Men Lotta Edholms olika förslag kommer inte att avskaffa marknadsskolan. Syftet är att förändra så att systemet kan vara kvar. Förändringarna ska vara så stora att tillräckligt många lärare tror på dem samtidigt ska de vara så små att de stora skolkoncernerna kommer att klara dem. Så är direktiven formulerade.
Men sett på lite längre sikt kommer denna skolpolitik att avskaffas. Sakta men säkert byggs en politisk majoritet upp för att återigen sätta skolan under demokratisk kontroll och avskaffa skolbolag, vinster, NPM-styrning med mera.
Sten Svensson