Sten Svenssons krönika: Tidöavtalet och skolans likvärdighet

Partierna bakom Tidöavtalets skolavsnitt har som ett av sina mål att ge skolan i hela Sverige likvärdiga förutsättningar. Det står som punkt fem under rubriken ”Syfte och mål”.

När det gäller marknadsstyrningen av skolan, den faktor som starkast påverkar likvärdigheten, innehåller Tidöavtalet en lång rad förslag men inget som ändrar på något avgörande i marknadsstyrningen av skolan. Det ska bli skärpt ägarprövning, krav på långsiktigt ägande, krav på ekonomiska garantier, återkrav av skolpeng vid brott, en sanktionstrappa med skärpta viten med mera. Dessa förslag riktar sig i första hand mot små och oseriösa skolhuvudmän. För de stora skolkoncernerna innebär detta inga problem, utan de kan fortsätta som hittills.

Tidöavtalet säger också att vinstutdelning inte ska förekomma under de första åren efter att en skola startats eller köpts av en ny ägare. Inte heller detta är några problem för friskoleföretagen, de brukar inte ta ut någon vinst de första åren. Dessutom finns det många sätt att kringgå vinstförbud genom att flytta pengar till dotterföretag och genom koncernbidrag.

Skolvalet ska ske gemensamt och vara obligatoriskt. Köerna ska således vara kvar men kötiden ska vara kortare än i dag. Det innebär att den segregation som skapas av köerna blir kvar. Ett obligatoriskt skolval kommer att medföra fler elever i de fristående skolorna om det inte kopplas till en styrning av eleverna så som Åstrandsutredningen föreslog. Dessa förslag kommer således inte att stärka likvärdigheten. Marcus Strömberg från skolkoncernen Academedia har föreslagit en rad förändringar av friskolesystemet i en artikel i Altinget. Han har fått gehör för sina synpunkter, i Tidöavtalet återfinns nästan allt som Academedia föreslog.

I Tidöavtalet står också att en friskolelag ska utredas. När 2010 års skollag infördes tog man i bestämmelserna om fristående skolorna i den gemensamma skollagen, nu verkar det som om det ska ändras. Det kan innebära att det lagfäst att vi ska ha två parallella skolsystem, ett privat och ett offentligt.

Avtalet föreslår en nationellt bindande skolpengsnorm. Jag tolkar det som att staten ska fastställa en nivå på skolpengen som ska gälla i kommunerna ungefär som den riktprislista som finns för gymnasieprogram. Det kräver komplicerade avvägningar med hänsyn till de mycket olika förutsättningar som råder i kommunerna.

Om detta förslag innebär en statlig satsning på de små kommunernas skolor kan det att stärka likvärdigheten men det återstår att se. Däremot innebär det ingen skillnad för likvärdigheten inom kommunerna där de fristående skolorna är överkompenserade eftersom de inte har samma åtaganden som en kommun. I somras röstade Tidöpartierna nej till att rätta till denna överkompensation eftersom de vill ha lika skolpeng oavsett förutsättningar. Det är en politik som motverkar likvärdigheten.

Partierna bakom Tidöavtalet skriver också att det behövs bättre insyn i fristående skolor, men de vill inte skriva att offentlighetsprincipen ska gälla. Den lämpar sig dåligt för mindre friskolor, skriver de. Ett märkligt argument eftersom de idéburna skolornas organisation säger att de klarar den uppgiften. I Tidöavtalet föreslås en annan insynsprincip men hur den ska se ut framgår inte. I avtalet sägs heller inget om den utredning som arbetar med offentlighet och sekretess efter att Statistiska centralbyrån stoppade Skolverkets skolstatistik. Exakt vilken öppenhet som kommer ur detta är omöjligt att säga i dag men de stora skolkoncernerna lär bli nöjda eftersom de slipper offentlighetsprincipen.

I Tidöavtalet finns en rad andra förslag som kan förbättra likvärdigheten i skolan om de genomförs. Tidöpartierna vill ha fler speciallärare, utökad studietid, lovskola samt obligatorisk läxhjälp för elever som behöver det. Blir det verklighet kommer det att stödja de svagaste elevgrupperna och det förbättrar likvärdigheten. De föreslår också en snabbare integration för nyanlända elever.

Tidöpartierna föreslår också att det ska införas föreskrifter för mer likvärdig kvalitet på skolans verksamhet. Det gäller bland annat en minsta garanterad undervisningstid, tillgången till skolbibliotek, laborationsutrustning, skolgårdar, elevhälsa i skolans lokaler samt läroböcker och andra läromedel av god kvalitet. Dessa förslag innebär att man lämnar målstyrningen och går tillbaka till den gamla regelstyrningen och det vore ett steg mot ökad likvärdighet. Det återstår dock att se hur skarpa dessa föreskrifter blir. Friskolornas Riksförbund har varit mycket negativ till sådana bindande krav.

Man vill hejda betygsinflationen med en tydligare koppling mellan en skolas genomsnittliga resultat på nationella prov och den genomsnittliga betygsnivån. Det förslaget kan dämpa inflationen något men man gör inget åt de marknadskrafter som driver upp betygen. Man föreslår också att gränsen mellan godkänt och icke godkänt ska vara kvar. Det innebär att den faktor som hindrar flest elever från att fortsätta i gymnasieskolan och därmed komma ut i arbetslivet blir kvar och det kommer inte att förbättra likvärdigheten.

Avtalet föreslår också en utredning som ska se över modersmålsundervisningen i syfte att den inte negativt ska påverka integration eller elevens kunskapsutveckling i svenska språket. Ett märkligt förslag eftersom forskningen visar att man lär sig bättre svenska om man utvecklar sitt modersmål. Genomförs detta kommer det att försämra likvärdigheten.

När det gäller resurser till Tidöavtalets olika förslag finns ingen garanti utan det kommer att avgöras i de kommande budgetöverläggningarna. Tidöavtalets övriga punkter innehåller förslag som medför både ökade kostnader och minskade intäkter genom skattesänkningar. Detta tillsammans med de ökade kostnader för energi med mera blir det sannolikt nedskärningar i skolan de kommande åren.

Sammantaget innehåller Tidöavtalet flera förslag som kommer att förbättra skolans likvärdighet om de genomförs. Samtidigt fortsätter man med oförändrad fart med marknadsstyrningen av skolan och det kommer att försämra likvärdigheten. De stora skolkoncernerna kan fortsätta som hittills med att etablera nya skolor som tar resurser och elever med välutbildade föräldrar från välfungerande kommunala skolor. Men man gör det svårare för oseriösa skolhuvudmän att verka.

Sten Svensson