”Regeringen, med ministrar från Liberalerna på utbildningsdepartementet, fastställde en skrivelse till riksdagen där de nu delar Riksrevisionens övergripande slutsatser!
”När det gäller skillnaden i ersättning mellan kommunala och enskilda huvudmän anser regeringen att ett förslag om ändrade nivåer bör bygga på en analys av faktiska kommunala kostnader, t.ex. när det gäller kostnaden för ansvaret att tillhandahålla skola för alla elever, och konsekvenser för alla typer av fristående aktörer.”
Inget schablonavdrag alltså utan avdrag för faktiska kostnader. Faktiskt exakt det som likvärdighetsutredningen och den socialdemokratiska regeringen föreslog, och som de själva röstade ned i somras.”
Detta skriver Johan Enfeldt, medlem i nätverket för en likvärdig skola, på LO-Bloggen. Läs inlägget här.
Nätverket för en likvärdig skola deltog på Socialistiskt forum 26 november 2022. Det var ett samarrangemang med Gemensam välfärd Stockholm. Sten Svensson, medlem i Nätverket, går grundligt igenom vad Tidö-avtalet innebär för svensk skola. Stens genomgången börjar efter 15 min. Se och lyssna på mötet här.
Ordförande i Lärarnas Riksförbund i Stockholm, Britt-Marie Selin, säger i en intervju i Skolvärlden ” Ska skolsegrationen minska behöver bostadssegregationen minska och marknadsskolan avskaffas. Tyvärr saknas det politisk vilja att åstadkomma det. Samtidigt vet vi att blandade elevgrupper leder till en bättre arbetsmiljö, bättre dynamik i klassrummen och bättre studieresultat.” Läs intervjun i Skolvärlden.
I den överenskommelse som slöts mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet 2019 finns en mening om att det skulle arbetas fram ett beslutsunderlag som kan skapa förutsättningar för ett statligt huvudmannaskap av skolan. En särskild utredare, Thomas Persson, fick uppdraget och hans utredning är nu klar. ”Statens ansvar för skolan – ett besluts- och kunskapsunderlag” SOU 2022:53.
Thomas Persson presenterar två alternativ. Alternativ 1 innebär att staten ska ha ett systemansvar för både de offentliga och de fristående skolorna samt komvux. Systemansvaret innebär att staten har ett övergripande ansvar för styrning, planering och dimensionering av de olika skolformerna samt resurserna. Det ska vara ett gemensamt system för önskemål och placering av elever i grundskola och staten ska ansvara för att alla barn har en skolplacering. Staten ska också ansvara för ett gemensamt antagningssystem för gymnasieskolan, IT-systemen samt uppföljning och utvärdering.
Alternativ 1 innebär också att staten tar över huvudmannaskapet för de offentliga skolorna. Allt det som kommunerna gör idag i sin roll som skolhuvudmän, inklusive arbetsgivaruppgiften för personalen, tas över av staten. Att föreslå en modell där även de fristående skolorna förstatligas ingick inte i uppdraget utan de är kvar som egna huvudmän.
Alternativ 2 innebär att staten i stort sett ska ha samma systemansvar för både offentliga och fristående skolor som i det första alternativet. Den stora skillnaden blir att kommunerna behåller huvudmannaskapet. Om det alternativet skulle förverkligas innebär det att den kommunala skolan kommer att styras och skötas ungefär som på 1980-talet. Ansvaret för skolan kommer att vara delat mellan kommunerna och staten. Men jämfört med i dag tar staten ett betydligt större ansvar för resursfördelning, skolans organisation och elevfördelning. På 1980-talet var lärar- och skolledartjänsterna statligt reglerade men med alternativ 2 kommer de att ligga kvar hos kommunerna. Ansvaret för personalens fortbildning ligger också kvar hos huvudmännen men staten ska ta ett större ansvar än idag.
För de fristående huvudmännen innebär båda alternativen att de blir betydligt mer styrda av staten än i dag. Staten kommer att lägga in de fristående skolorna i sitt systemansvar för skolan och de ska följa ungefär samma regelverk som de offentliga huvudmännen. När det gäller resurserna till exempel så är det staten som beslutar och de ska tilldelas efter ansvar och behov.
Att staten skulle ta över allt det som kommunerna ansvarar för idag med arbetsgivaransvar, driftansvar med mera, tror inte Thomas Persson på. Det är en alldeles för omfattande förändring som det skulle ta mycket lång tid att genomföra. De fördelar som finns med förslaget står inte i proportion till nackdelarna. Han förordar i stället alternativ 2 som i stort sett ger samma effekter.
Sammanfattningsvis innebär Tomas Perssons alternativ 2 att likvärdigheten i skolan skulle stärkas. Statens mer omfattande ansvar för skolan kommer att medföra mer likvärdiga förutsättningar mellan kommunerna och även mellan kommuner och fristående huvudmän.
Det borde vara förändringar som de flesta kan instämma i och stödja. Den bedömningen gäller med ett undantag, friskolebranschen. De förändringar som föreslås för de fristående huvudmännen kommer att innebära att aktiebolagen inte kan göra lika stora vinster som i dag. När skolan blir mer likvärdig kommer det inte att vara lika lönsamt att segregera elever.
Här beskriver Johan Enfeldt, medlem i Nätverket för en likvärdig skola, varför det är riskfritt för riskkapital att driva skolor. Skolföretagen verkar på en marknad där priset sätts av politiker, alla får lika mycket betalt, alla får leverera och ingen har något ansvar.
Alla som har kritiserat vårt skolsystem har mött argumentet: ”Men vadå, byggbolaget som byggde skolan fick ju göra vinst, vad är problemet om skolan också gör det?” Alltför ofta stannar diskussionen där, men det är egentligen inte svårt att säga emot.
Segregationen i svensk skola har ökat dramatiskt. Det slås fast i en ny rapport från Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet. Mest anmärkningsvärt skriver Skolvärlden är att gruppen ”utsatta skolor”, skolor där minst 30 procent av eleverna inte når gymnasiebehörighet, går från att utgöra 24 procent av alla skolor 2011 till 32 procent 2022. En ökning med 31 procent.
För att komma till rätta med den alltmer alarmerande skolsegregationen kräver LR, Lärarförbundet och Sveriges Skolledare:
Att staten tar över huvudansvaret för finansiering, resursfördelning och likvärdighet i hela skolväsendet samt säkrar öppenhet och insyn.
Att finansieringssystemet förändras genom en lägre skolpeng som ersätter friskolor efter deras faktiska uppdrag och/eller att en klassbaserad finansiering ersätter dagens elevpengssystem.
Att skattpengar avsatta för en likvärdig och kvalitativ skola ska användas till att möta de behov som finns i skolan. Vinst och marknadsskola ska fasas ut och till dess detta är genomfört ska eventuell vinst återinvesteras i verksamheten. Aktiebolag är inte en långsiktigt hållbar driftsform för att driva skolverksamhet.
Att skolvalet reformeras i syfte att bryta skolsegregation och öka likvärdigheten, att en skolvalsperiod införs och att kötid slopas som urvalskriterium.
Att staten tar ansvar för kompetensförsörjningen av lärare så att alla barn och elever undervisas av legitimerade förskollärare respektive legitimerade och ämnesbehöriga lärare.
Rapporten visar även på sambandet mellan andelen legitimerade och behöriga lärare och antalet elever som får gymnasiebehörighet.
I de skolor där minst 30 procent av elever inte blev behöriga för gymnasieskolan var 75 procent av lärarna legitimerade och behöriga.
I de skolor där 95 procent av eleverna kunde börja i gymnasiet var 85 procent av lärarna legitimerade och behöriga.
Återigen kommer en rapport som visar på problemen med betygsinflationen i de svenska skolorna. Denna gång från Riksrevisionsverket. Här kan du ta del av den och ett antal andra rapporter kring betygsinflationen.
Riksrevisionen har kommit med rapporten Statens insatser för likvärdig betygssättning – skillnaden mellan betyg och resultat på nationella prov (RiR 2022:22).
På deras hemsida från den 27 oktober 2022 hänvisas till rapporten och där slår man fast:
”Problemet med att vissa skolor ger sina elever omotiverat höga betyg har uppmärksammats under lång tid. Riksrevisionens granskning visar att statens insatser för en mer likvärdig betygssättningen inte har gett önskat resultat.”
Tidigare rapporter om betygsinflation och marknadsskolan
I LR:s tidning Skolvärlden sammanfattas SNS:s rapport, Resultat och betygssättning i gymnasiefriskolor från 26 september 2022 med att elever på fristående gymnasieskolor får högre betyg och aktiebolagsskolorna sätter särskilt höga betyg. Och inget tyder på att det hänger ihop med faktiska kunskaper,
Tidningen Ämnesläraren, Lärarförbundet, rapporterar i juni 2022:
”Betyget A i årskurs nio är nästan 50 procent vanligare i friskolor, visar Ämneslärarens granskning. Samtidigt ökar betygsinflationen kraftigt även i de kommunala skolorna. – Att hela systemet utsätts på det här viset är inte rimligt. Marknadsstyrningen måste bort, säger forskaren Alli Klapp.”
I Stockholms universitet/nyheter februari 2022 intervjuas forskaren Jonas Vlachos om den svenska marknadsskolaninverkan på betygssättningen där också ett urval av hans forskning presenteras:
”Skolor kommer fortsätta att vara egennyttiga och stå i konflikt med samhällsuppdraget så länge marknadskrafterna får styra. Det menar nationalekonomen och skolforskaren Jonas Vlachos, som ger en mörk bild av det svenska skolsystemet.”
I en rapport från Skolverket (2018) Från gymnasieskola till högskola konstateras:
”Elever från kommunala gymnasieskolor har något lägre betygsgenomsnitt än elever från fristående gymnasieskolor men visar ändå generellt högre prestation under första året i högskolan. Dessa skillnader finns oavsett vilket gymnasieprogram studenterna kommer ifrån eller på vilken betygsnivå de befinner sig.”
I den svenska skoldebatten har det länge funnits en sorts underförstådd förutsättning: Alla är egentligen överens om att segregation är av ondo och att vi ska ha en likvärdig skola för alla. Partierna är bara oense om vägen dit. Den bilden är falsk.
