Nätverket för en likvärdig skola

Utvalda

Partier rör sig om skolans likvärdighet

Den senaste tiden har vi fått bevittna en del skolpolitiska utspel som Nätverket vill uppmärksamma. Det är utspel som alla antyder en förändring av skolpolitiken i en riktning som i större eller mindre grad överensstämmer eller åtminstone ligger i närheten av Nätverkets program för ökad likvärdighet.

Från socialdemokratiskt håll har S-föreningen Reformisterna tillsammans med Socialdemokratiska Skolföreningen släppt en rapport ”Vägen till en samhällsbyggande skola”. Rapporten analyserar skolsystemets brister ur tre, till stor del sammanhängande, perspektiv, marknadiseringen, företagiseringen och juridifieringen. Författarna argumenterar för återupprättande av en samhällsbyggande skola där betoning ligger mindre på private good och mer på public good. De hävdar övertygande att en sådan förändring kräver ett uppbrott från såväl märkvärdisering som företagisering och juridifiering. Rapporten avslutas med 20 reformförslag. Vissa av förslagen överensstämmer tämligen väl med Nätverkets program, om än mer försiktiga när det kommer till formuleringar. En del förslag i rapporten berör frågor där vi i Nätverket inte tagit ställning då de inte självklart ligger inom ramen för vårt tydliga fokus på skolans likvärdighet.

Det är naturligtvis högst osäkert vilket avtryck rapporten kommer att ge på det socialdemokratiska partiets politik. Den är ändå ett lovande exempel på diskussionen som förs inom (s). Läs rapporten här.

Liberalerna har genom Johan Persson och Lotta Edholm gjort en rad utspel om skolan under året. Partiet försöker uppenbart återerövra sin traditionella position som Sveriges skolparti. Skiftet på posten som utbildningsminister där partiledaren Johan Persson nu tagit över ska nog ses som en del av strategin. Sannolikt är det också en del i ansträngningarna att bli tillräckligt relevanta för att kravla sig över 4%-spärren.

Utöver utspel på temat ”hårdare tag” som visitering av skolelever, larmbågar vid skolentréer med mera har det också kommit förslag ägnade att stärka likvärdigheten. I likhet med förslagen från den (s)-märkta rapporten om en samhällsbyggande skola vill man ersätta mål- och resultatstyrning och NPM med en regelstyrning av verksamhetens ramar som t ex tillgång till elevhälsa, skolbibliotek och läromedel liksom reglering av klasstorlekar, halvklassundervisning, lärares undervisningstid med mera.

Partiet har under året ofta återkommit till att det vill åstadkomma en helrenovering av friskolesystemet och har upprepat gett uttryck för självkritik och beskrivit sig som naiva när det gäller sin hittillsvarande skolpolitik när det gäller friskolor. Johan Persson har också i intervjuer öppnat för att inte bara begränsa utrymmet för vinstuttag utan helt förbjuda sådana. Läs mer här och här. Lyssna på Ekots lördagsintervju med Johan Persson här.

Liberalernas omsvängning i skolpolitiken är naturligtvis välkommen. Men det måste påpekas att Johan Persson och Lotta Edholm gör sina mer långtgående utspel som representanter för Liberalerna, inte för regeringen i egenskap av utbildnings- respektive skolminister. Uppenbart har de inte fått gehör i regeringsunderlaget för sina nya ståndpunkter. Återstår att se vilket som kommer att väga tyngst i skarpt läge, lojaliteten mot kompisarna i Tidögänget eller omsorgen om skolan.

Också Centerpartiet rör sig i skolpolitiken. Några positionsförändringar gjorde partiet i slutet av förra året, bland annat när det gäller skolpengen. Partiet vill se mindre klasstorlekar men oklart om de vill ha en tvingande reglering. De vill öka möjligheterna att söka och komma in på gymnasiets yrkesprogram för elever med F-betyg, de vill införa ett gemensamt skolval, avskaffa kö som urvalsgrund, förbjuda vinstutdelning vid kvalitetsbrister med mera. Omorienteringen är välkommen men att kalla den en helomvändning är att överdriva förändringarna. Centern ligger långt efter Liberalerna när det gäller att göra upp med sin tidigare skolpolitik, åtminstone när det gäller retoriken.

För närvarande arbetar dock en intern arbetsgrupp med förslag till en reviderad skolpolitik. Vad som hittills har läckt från arbetsgruppen är att man vill ställa sig bakom att kommunerna ska ha bestämmanderätten över friskoleetableringar i kommunen. Det blir intressant att följa vad arbetsgruppen kommer att föreslå och vad som kommer att göra avtryck i Centerpartiets politik. Läs mer här. Lyssna på intervju med Niels Paarup-Petersen i Skolledarkvarten här.

Sluta gnälla om offentlighetsprincipen, Almega

Ordförande i Sveriges lärare debatterar offentlighetsprincipen med Almega Utbildning i Alltinget: ”Men för Almega utbildning gäller kronor och ören. Det finns ju vinstmarginaler i medlemsföretagen att tänka på. Det är här vi skiljer oss åt. Skolan ska inte lyda under de regler som gäller för företag och affärsverksamhet i stort. Kanske inbillar sig skolföretagen ibland något annat, men de jobbar på uppdrag av alla oss medborgare.” Läs debattartikeln här.

En intensiv debatt om marknadsskolan väntar

Under 2025 kommer diskussionen om marknadsskolan in i ett nytt läge. Fler partier har anslutit sig till den marknadskritiska sidan som framför allvarlig och principiell kritik mot marknadsstyrningen av skolan. Senast var det Liberalerna som anslöt sig till kritikerna. Läget bland väljarna är fortsatt stabilt med en tydlig majoritet som är negativ till vinster i välfärden. Även professionen, lärare och skolledare, de som står mitt i verksamheten har tagit tydlig ställning mot marknadsstyrning och aktiebolag. De som försvarar marknadsskolan har blivit allt färre och deras argument allt svagare.

Under året kommer en lång rad utredningar som rör skolans marknadsutsättning att presentera sina förslag. De viktigaste gäller frågan om vinster i skolan, resursfördelningen och betygen. Men det kommer även flera andra utredningar som på olika sätt berör skolans likvärdighet och lärarnas arbete.

I detta opinionsläge bland allmänhet och profession och inför eventuellt negativa utredningsförslag, mobiliserar nu friskolebranschen och dess lobbyister. Deras hittillsvarande opinionsarbete har inte fungerat och nu måste de arbeta på andra sätt för att rädda det som räddas kan. Efter valet 2026 kan det vara en majoritet i riksdagen som vill avskaffa marknadsskolan.

Almega Utbildning har en annan ton i sin propaganda än den Friskolornas riksförbund hade. De erkänner att branschen har brister, till exempel med hög andel obehöriga lärare och med för höga betyg. Nu gäller det att bli bättre i dessa frågor. En annan skillnad är att de numera försöker förminska problemen. Almegas försvar för vinsterna är att skolpengen visserligen är till för elevernas undervisning men den andel som går till vinst är så försvinnande liten att den inte har någon betydelse.

Marknadsutsättningen av skolan och hela den offentliga sektorn var de borgerliga partiernas stora systemskiftesreform. Till en början var den en stor framgång men i dag är den en belastning. Men att de ansvariga partierna skulle lämna marknadslinjen helt, är inte troligt. De är för lierade med friskolebranschen för att det ska kunna ske. Mer sannolikt är att den nya försvarslinjen blir att alla reformer har sina för- och nackdelar. Nu gäller det att ta tillvara det som är bra med marknadskrafterna och göra sig av med det dåliga. Med en sådan propaganda hoppas man vinna de osäkra väljarna och de som inte är insatta.

Betygsutredningen ska komma i slutet av februari, ett delbetänkande om vinster i slutet av mars och ett delbetänkande om resurserna till skolan i april. Det kommer att bli en intensiv debatt om utredningarnas olika förslag.

Sten Svensson

Norsk utredning: Det går att fasa ut vinster i välfärden

Går det att rulla tillbaka marknadiseringen av den offentliga sektorn, och avskaffa vinster i välfärden? Svaret från den omfattande norska avkommersialiseringsutredningen är ett otvetydigt ja. Ja, det går att fasa ut vinstdrivande, kommersiella aktörer från välfärdstjänster som skola, sjukvård och äldreomsorg. Det som krävs är politisk vilja. Avkommersialiseringsutredningen, NOU 2024:17 Kommersielle og ideelle aktørers rolle i fellesskapets velferdstjeneste, lade fram sitt slutbetänkande i augusti 2024. Den här rapporten är en översättning av utredningens samman[1]fattning och viktigaste slutsatser. Läs rapporten här. Och här en artikel i DN 13/1 2025 om utredningen.

Almega Utbildning tidigt ute och lobbar kring utredningar om vinst och skolpeng

Friskolornas Riksförbund lades ner under höst 2024 efter att skolkoncernerna insett att organisationen misslyckats med att vända opinionen mot marknadsskolan. I dess ställe startades Almega Utbildning och till förbundsdirektör utsågs tidigare kanslichefen, Andreas Mörck, på Sveriges Lärare. Att Andreas Mörck byte till arbetsgivarsidan och ställde sig i främsta ledet för att försvara marknadsskolan sågs som ett stort svek av representanter från lärarfacket. I samband med de kommande utredningarna kring skolpeng och vinst i skolan har Almega Utbildning förkommit de aktuella utredningarna genom att göra sina egna kring samma frågor. Avsikten är förstås att påverka regering och riksdag att göra utredningarna så tandlösa som möjligt. Nätverket för en Likvärdig Skola kommer att ge sin syn på utredningarna genom debattartiklar och delta i remissarbetet. Länk till Almegas utredning hittar ni här.

Dags att leverera för Tidöpartierna

Under 2025 kommer flera av de utredningar som tillsattes som en följd av Tidöavtalet att presenteras. Därefter är det dags för regeringspartierna M, KD, L och SD att redovisa de förslag som de ska lägga fram i riksdagen.

Regeringens och Sverigedemokraternas ambitioner med Tidöavtalet är mycket höga. De ska bland annat lyfta kunskapsresultaten, höja läraryrkets status, ge skolan i hela Sverige likvärdiga förutsättningar, förbättra arbetsvillkoren och minska den administrativa bördan. De vill också tillvarata mångfalden av utförare samtidigt som de kraftigt ska minska utrymmet för aktörer med kvalitetsbrister.

En del frågor i Tidöavtalet har regeringen redan klarat av. Kravet om att det ska finnas bemannade skolbibliotek ska gälla från och med sommaren 2025 och regeringen har även genomfört flera satsningar på läromedel. Utredningen om offentlighetsprincipen är också klar och där föreslår regeringen att den enbart ska gälla för de större huvudmännen. För de allra flesta förslås en modell som ger en begränsad insyn i de fristående skolorna. Denna fråga har ännu inte behandlats i riksdagen.

Även frågan om informationsplikten om utländska medborgarna, den så kallade ”angiverilagen”, är klar. Där föreslår regeringen att hälso- och sjukvården, skolan och socialtjänsten ska undantas från informationsutbytet. Samtidigt föreslår regeringen

att det ska införas en ny lag där rektorer blir skyldiga att på eget initiativ anmäla elever till polisen, om de misstänker att det kan ha betydelse för brottsbekämpningen. Hur dessa båda lagar ska ses i förhållande till varandra är inte redovisat.

En av de utredningar som ska vara klar under 2025 handlar om regelverket för de fristående skolorna. I Tidöavtalet säger parterna att de vill tillvarata mångfalden av utförare samtidigt som de kraftigt ska minska utrymmet för aktörer med kvalitetsbrister. Det ska bli skärpt ägarprövning, krav på långsiktigt ägande och skärpta viten med mera.

Det är förslag som i första hand riktar sig mot små och oseriösa skolhuvudmän, de större och de seriösa kommer inte att ha några större problem med ett nytt skarpare regelverk som är utformat enligt Tidöavtalet.

Samtidigt har Liberalerna gått ut mycket hårt och tagit avstånd från sin gamla marknadsdrivna skolpolitik som de numera beskriver i mycket negativa termer. Hur går den nya liberala skolpolitiken ihop med Tidöavtalet? Det korta svaret är att det inte går ihop. Liberalerna försöker vinna väljare genom att lansera sig som det nya skolpartiet. De vet att väljarna och lärarna inte vill ha den marknadsdrivna skolan och de siktar på ett liv efter riksdagsvalet 2026. Därför försöker de köra två linjer samtidigt, Tidöavtalets som bejakar marknadsskolan och den nya Liberala som säger nej till marknadsskolan. De förslag som Tidöpartierna kommer att föreslå blir sannolikt i överensstämmelse med Tidöavtalet.

Frågan om resurserna till skolan ska också utredas. Enligt Tidöavtalet ska en nationellt bindande skolpengsnorm införas. Vad det innebär framgår inte av avtalstexten men enligt de uttalanden som Skolminister Lotta Edholm har gjort ska det ske en översyn av ersättningen till de fristående skolorna. Hon anser att de är överkompenserade och att systemet är kostnadsdrivande. Staten ska också räkna ut lägstanivåer för skolpengen som ska skilja sig åt mellan olika typer av kommuner. Hur det blir med detta när Tidöpartierna ska enas är i dagsläget oklart. Om den nya skolpengsnormen ska komma att innebära någon reell ökning av resurserna till skolan krävs det ökade statsbidrag.

En tredje utredning som ska presenteras under 2025 gäller betygen. Huvudsyftet är att få hejd på betygsinflationen. Enligt vad utredaren hittills sagt ska det ske genom en tydlig koppling mellan skolans resultat på de nationella proven och betygen. Den modellen fanns i det gamla relativa betygssystemet och den dämpade den tidens jämförelsevis låga betygsinflation. I dag är det emellertid helt andra och mycket starkare marknadskrafter som driver på betygsinflationen. Det är mycket lönsamt att sätta för höga betyg och frågan är vilken effekt som är möjlig att uppnå utan att avskaffa marknadskrafterna i skolan?

En skillnad mellan betygsutredningen och Tidöavtalet gäller synen på betyget F. Tidöavtalet vill ha kvar F medan utredaren vill göra om systemet och ge eleverna möjlighet att fortsätta studera efter grundskolan. Även i denna fråga har Liberalerna bytt uppfattning och är numera för att ta bort betyget F. Samma kritik mot F kan man se både i M och KD. Är Tidöpartierna överens kan de frångå Tidöavtalet.

Slutligen har vi frågan om att centralt reglera en minsta garanterad undervisningstid, tillgång till specialsalar med rätt utrustning och storleken på skolgårdarna. Sedan skolan kommunaliserades och sedan systemet med fristående skolor infördes, har dessa frågor inte varit centralt reglerade. Detta bestämde man bäst lokalt, ansåg man då. I dag är det en stark trend bland lärare att det behövs en återreglering. Lärarnas erfarenheter av avregleringen är att både gruppstorlekar och arbetsbörda har ökat. Även Sveriges Lärare driver frågan om en central reglering. Ett problem för staten är att lärarnas arbetstider är en avtalsfråga som görs upp mellan parterna. Ett annat problem är att om man ska lösa dessa frågor kommer det att kosta pengar som staten i så fall måste stå för. Det är staten som lägger på huvudmännen nya kostnader och i kommunerna finns inga pengar. Hittills har skolan inte varit prioriterad i statens budget och sannolikheten att den blir det i fortsättningen är liten. Vad det blir av denna återreglering är därför högst osäkert. Men om man inte gör något riskerar Tidöpartierna en svekdebatt bland lärarna.

Skolpolitiken kan bli en komplicerad fråga för Tidöpartierna i valet 2026. Väljarna gillar inte den marknadsdrivna skolpolitiken och professionen, de som ska göra jobbet, är starkt negativa. Liberalerna har bytt uppfattning om marknadsskolan och tycker nu ungefär som oppositionen. Dessutom kommer det att kosta pengar att genomföra skolfrågorna i Tidöavtalet. Lägg till att regeringspartierna har mycket täta personsamband med friskolebranschen vilket innebär att det blir än svårare för regeringen att komma med förslag som ändrar något i grunden. Som jag pekat på i inledningen är regeringens ambitioner med Tidöavtalets skolpolitik mycket höga. Blir det mest snömos av alla utredningarna som läggs fram lagom till valet 2026 och satsar man inte budgetpengar på skolan kan det bli svettigt för regeringspartierna.

Sten Svensson

Norsk utredare: Det går att fasa ut vinster i välfärden

I dagens Nyheter 13 januari kan man läsa. ” När norrmännen tittar över Kölen är Sverige ett varnande exempel på hur vinster i välfärden fått oförutsedda effekter. – Vi är bekymrade över ojämlikhet och segregation, säger Jan-Erik Stöstad som lett en norsk statlig utredning om hur vinstdrivande aktörer i välfärden kan fasas ut.
Och slutsatsen är kort och gott: Det går. Om politikerna vill.” Länk till texten här

”Planera avveckling av marknadsskolan”

I en debattartikel i SVD 29 december skriver Sten Svensson ”Nu är det dags att göra upp med marknadstänkandet i grunden och inse att ett demokratiskt samhälle inte kan ha ett skolsystem som delar upp eleverna i lönsamma och icke lönsamma och där man tjänar pengar på att segregera eleverna. Det är dags att inse att hela idén med att konkurrera om eleverna är feltänkt och ett mycket stort politiskt misslyckande. Det är hög tid att starta ett planmässigt arbete med att avveckla marknadsskolan.” Läs debattartikeln här.

Remissvar på utredningen Offentlighetsprincipen eller insynslag

I Nätverkets remissvar kan du bland annat läsa: ”Nätverket för en likvärdig skola anser att skolan ska vara likvärdig och en samhällsbyggande institution med ett övergripande uppdrag att stärka det gemensamma och demokratiska samhällsbygget. För att klara den uppgiften krävs det dagens marknadsstyrda skolpolitik avvecklas och ersätts av en skolpolitik som styrs av våra demokratiskt valda församlingar.

Med dagens regelverk, där skolföretag och kommuner konkurrerar om eleverna, skyddas skolföretagen från insyn. Uppgifter från privata skolföretag lämnas inte ut med hänvisning till att det kan påverka elevers val av skola och därmed även påverka företagens ekonomi. Dagens lagstiftning sätter skolföretagens ekonomiska intressen framför det demokratiska samhällets behov av insyn.” Läs hela remissvaret här.

Ny rapport:Om privata aktörer, fristående förskolor och vinstdrivande koncerner i ett nationellt och lokalt Malmöperspektiv

I rapporten skriver Ingegerd Tallberg Broman att ”Att bedriva förskola som en vinstdrivande företagsamhet motsvarar en genomgripande förändring i paritet med paradigmskifte. Inte på den enskilda förskolan, som kan utgöra helt igenkännbar svensk förskola och mycket goda exempel på det. Paradigmskiftet rör den över-gripande principen att utvinna vinst, att etablera och bygga förskola, omsorg och undervisning av de yngsta barnen, så de ska leverera ekonomisk utdelning- i strid mot skollagens och läro-planens likvärdighetsmål.” och ”I nationellt perspektiv drivs 48 procent av de fristående förskolorna nu som aktiebolag och här går också merparten, 58 procent, av de barn som går i dessa förskolor. De finns i högst varierande omfattning i 244 av de 290 kommunerna.” Läs rapporten här.