Nyheter

På senare år har allt fler politiska partier riktat kritik mot olika negativa effekter i marknadsskolan. Under ledning av Muharrem Demirok började Centern ett arbete där de ifrågasatte partiets tidigare mycket positiva inställning. Även liberalerna, med Lotta Edholm som skolminister, har gått samma väg. Lotta Edholm har varit en ledande förespråkare för fristående skolor men idag riktar hon allvarlig kritik till och med mot marknadskolans drivkrafter.

Nu har emellertid Centern bytt ledning och Liberalerna ska byta. Centern har valt Anna-Karin Hatt till ny partiledare och frågan är om hon kommer att fortsätta den omprövning av partiets friskolepolitik som Muharrem Demirok påbörjat. Sannolikt gör hon inte det. I SVT:s partiledardebatt i början på maj intog hon  samma positiva inställning till fristående skolor som Annie Lööf hade under sin tid. Anna-Karin Hatt har tidigare varit VD på tjänsteföretagens arbetsgivarorganisation Almega och där drivit en mycket friskolevänlig politik.

Hur Liberalerna kommer att ställa sig beror på vem de väljer som partiledare. Lotta Edholm nämns som ett alternativ och väljs hon kommer hon säkerligen att fortsätta med den linje som hon drivit de senaste åren. Liberalerna satsar hårt på att bli det parti som har högst förtroende i skolfrågor och sannolikt har den politiken ett starkt stöd i partiet.

Liberalernas nya skolpolitik innebär att de tagit avstånd från sin tidigare nyliberala politik med privatiseringar, marknadsstyrning och decentralisering. Nu driver de en politik som påminner om vad som gällde innan skolan kommunaliserades och marknadsutsattes. En återgång till centrala regleringar av grupp- och klasstorlekar, lärarnas arbetstider med mera. I flera frågor har de lagt sig nära den linje som fackföreningen Sveriges Lärare driver.

Hittills har dock inte Liberalernas många skolutspel haft någon effekt i opinionsmätningarna utan partiet ligger stadigt parkerat under riksdagsspärren. Kanske uppfattas samarbetet med Sverigedemokraterna så negativt att det inte spelar någon roll vad Liberalerna gör eller säger i skolfrågorna.

Liberalerna har även ett annat problem. De är ansvariga för regeringens skolpolitik och de har tillsatt en lång rad utredningar som kommer att lämna sina förslag under 2025. Därefter ska regeringen lägga ett antal propositioner i Riksdagen lagom till nästa års valrörelse. De övriga regeringspartierna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har hittills inte framfört någon nämnvärd kritik mot marknadsskolans effekter. Frågan är om det finns någon enighet i regeringen om att komma med några skarpa förslag mot marknadsskolan eller blir det mest snömos? Blir det inget nämnvärt resultat av alla utredningarna kan regeringen få en svekdebatt som i så fall i första hand riktas mot Liberalerna.

Om läget är otydligt och osäkert när det gäller Centern och Liberalerna är det tydligare hos Socialdemokraterna. Förslaget till partikongressen i slutet av maj är ett tydligt steg i rätt riktning. Där beskrivs en lång rad av de negativa effekter som marknadsstyrningen av välfärden, inklusive skolan, fört med sig. Socialdemokraternas partiledare, Magdalena Andersson, har även varit mycket kritisk till marknadsskolan i olika intervjuer på senare tid.

SOM-institutet vid Göteborgs Universitet har visat att en tydlig majoritet bland väljarna säger nej till vinster i välfärden. Nästa år är det val till Riksdagen och frågan är vilka partier som kommer att ansluta till denna väljarmajoritet och driva frågan om marknadsskolans avskaffande i valrörelsen?

Sten Svensson

Det föds allt färre barn i Sverige. Enligt Socialstyrelsen har inte födelsetalen varit så låga sedan 2005. Det är också allt färre som invandrar till vårt land. Dessutom har bostadsbyggandet halverats de senaste åren. För många kommuner i tillväxtregionerna som varit vana vid ett ständigt bostadsbyggande och en ökande befolkning väntar nu en minskande befolkning och minskade intäkter.

Sammantaget innebär detta att de kommande åren blir det allt färre barn i förskolan och några år senare även i grundskolan. Många kommuner kommer att få ett överskott på skollokaler och tvingas till smärtsamma omorganisationer och nedläggningar av för- och grundskolor.

Tomma klassrum väntar också för många fristående för- och grundskolor. En av Stockholms lokaltidningar, Mitt i Södermalm, rapporterade i februari att den privata Innovitaskolan med 169 elever ska läggas ner i sommar på grund av färre elever. Enligt tidningen har även förskolan Egalia, Åsö grundskola och grundskolan Via Emilia lagts ner eller ska läggas ner.

I detta läge med vikande elevtal och minskade intäkter är det några kommuner som trots det satsar på fristående skolor. I Haninge har kommunledningen M, KD och L med stöd av SD beslutat att öppna för att en privat aktör ska få ta över en populär kommunal skola. I Upplands-Bro har den politiska majoriteten bestående av M, L, KD, C bestämt att minst 40 procent av grundskoleeleverna ska gå i fristående skolor. Kommunen försöker nu locka till sig vinstdrivande skolkoncerner genom att erbjuda högre ersättning för lokalkostnaderna än vad de måste betala enligt skollagen.

Så länge elevtalen ökade fanns det ett utrymme för nyetableringar av fristående skolor. Många kommunala skolor låg då still i antal elever eller så tappade de bara några få. Den tiden är över nu. Sollentuna kommun har räknat ut att varje tom elevplats i grundskolan kostar kommunen 20 000 kr per år.  Då Sollentuna har cirka 1000 tomma platser blir den årliga kostnaden 20 miljoner kronor per år. Många kommuner med hög andel elever i fristående skolor har ungefär samma läge som Sollentuna. Det ekonomiska trycket mot de kommunala skolorna kommer att bli mycket hårt de kommande åren.

På senare år har många kommuner insett att priset för en ny fristående skola är att välfungerande kommunala skolor slås ut. De har också sett att fler fristående skolor ökar skolkostnaderna och skolsegregationen. Den tid då de politiska majoriteterna i kommunerna var övertygade om att det enbart var positiva effekter av friskoleetableringar borde därför vara över.

Men så är det tydligen inte i alla kommuner. Det kan naturligtvis bero på okunnighet. Många kommunpolitiker är förvånansvärt okunniga om marknadsskolans negativa effekter. En del kan också ha kvar sina ideologiska skygglappar och ser inte, eller vill inte se, vad som händer i andra kommuner. En tredje förklaring kan vara att de är medvetna om de negativa effekterna men att de ändå gynnar friskolekoncernerna. Inför en etablering uppvaktar friskolekoncernerna politikerna i den aktuella kommunen och de vill ha förhandsbesked om ett ja till en ansökan. I en del fall är det gamla partikompisar som äger friskoleföretagen och i Stockholmsregionen har det hänt att kommun- och regionpolitiker värvats till de välfärdskoncerner som de tidigare gynnat i sitt politiska uppdrag. Det som är en nackdel för kommunen kan vara en stor ekonomisk fördel för dem som låter sig värvas till välfärdskoncerner och lobbyföretag.

Sten Svensson