De partier som införde marknadsskolan i början av 1990-talet har hittills röstat nej till att ändra något avgörande i de regelverk som styr verksamheterna. Men så kan de inte agera längre. Marknadsskolans alla negativa effekter har blivit allt tydligare och det är allt fler väljare som vill ha en förändring. Det har också kommit flera utredningar och forskningsrapporter som visat på allvarliga systemfel. En är Riksrevisionens rapport från förra året som visade att de fristående skolorna är överkompenserade ekonomiskt. [1]

Detta tvingar regeringen att agera. Därför har de tillsatt flera utredningar. En ska föreslå skärpta krav för fristående huvudmän och en annan ska föreslå åtgärder för att komma tillrätta med betygsinflationen.

I Svenska Dagbladet skriver Liberalernas partiledare Johan Pehrson och skolminister Lotta Edholm att dagens resursfördelningssystem till skolan har stora brister. Det missgynnar kommunala skolor eftersom kommunerna har ett betydligt större ansvar än friskolorna. De pekar också på de ökade kostnader som uppstår för kommunen när kommunala skolor tappar elever till fristående skolor. [2]

Därför tillsätter regeringen ytterligare en utredning som ska föreslå ett nytt resursfördelningssystem för hela skolväsendet från förskoleklassen till gymnasieskolan. Utredningen ska bland annat föreslå:

• En nationellt bindande skolpengsnorm som tar hänsyn till de olika förutsättningar som kommuner och fristående huvudmän har.
• Att staten ska slå fast en lägsta nivå för vad kommunen ska tilldela den egna skolverksamheten och vad ersättningen till de fristående huvudmännen ska vara.

Detta ska ske utan att staten skjuter till några nya pengar.

”Utredningens huvudsakliga syfte är att genom att stärka den statliga styrningen åstadkomma ett system för en mer likvärdig resursfördelning, inte att öka statens andel av den totala resursfördelningen till skolan.” [3]

Staten ska således bestämma om en omfördelning av skolresurserna på något sätt mellan kommunerna utan att staten skjuter till några nya pengar.

Regeringen pekar på att det är stora skillnader mellan kommunerna när det gäller resurser till skolan. Dessa skillnader beror huvudsakligen på geografin, befolkningens socioekonomiska sammansättning och skillnader i lärarlönerna. Dessa skillnader fanns även innan skolan kommunaliserades. Regeringen tror att det finns skillnader som har andra orsaker och det ska utredningen undersöka.

De kommuner som har svårast att klara sina skolkostnader är de små kommunerna i glesbygden som har en minskande befolkning. De klarar inte att satsa mer på skolan utan måste ha ett tillskott av staten. En sådan omfördelning skulle kunna ske genom förändringar i det kommunala utjämningssystemet. Detta system håller på att ses över av en annan utredning. Hittills har regeringspartierna sagt nej till att fördela mer resurser till de kommuner som har de största behoven, så sannolikheten är låg att detta kommer ske. En annan metod för staten är att använda de riktade statsbidragen men den frågan ska inte utredningen arbeta med. Så hur det ska gå till att omfördela pengar mellan kommunerna är högst oklart.

Det är också oklart vad utredningen innebär för de fristående huvudmännen. De ska få en lägre ersättning än idag och så långt är det bra, men vad det konkret innebär återstår att se.

Man måste också se dessa förslag tillsammans med regeringens skolpolitik i övrigt. Regeringen har ännu inte tillsatt någon utredning om hur elevfördelningen till de fristående skolorna ska ske. De har sagt att de vill att valet ska ske senare än i dag men det ändrar inte på den segregation som dagens system leder till. Regeringen vill heller inte ändra på beslutsrätten när det gäller etableringen av fristående skolor. Kommunerna ska inte kunna besluta om vilka skolor som ska finnas i kommunen och var de ska ligga. Det blir heller inget av med att införa offentlighetsprincipen i friskolesektorn. Lägg även till den särskilda skollag för fristående skolor som regeringen har annonserat så ökar antalet frågetecken.

Regeringen vill framstå som handlingskraftig när det gäller marknadsskolans negativa effekter, men hittills har inget framkommit som ändrar systemet i grunden. De mest iögonfallande bristerna ska rättas till, men de stora skolkoncernerna kommer sannolikt att klara de nya reglerna utan större problem.

Sten Svensson

[1] Skolpengen – effektivitet och konsekvenser (RiR 2022:17)

[2] https://www.svd.se/a/jlyQeA/l-finansiering-av-friskolor-skapar-orimliga-effekter

[3] Kommittédirektiv. En nationell skolpengsnorm för ökad likvärdighet. Dir. 2023:153. Sid 10.

Under de senaste åren har skandalerna inom friskolesektorn blivit fler och allvarligare och allt fler har insett att den marknadsstyrda skolpolitiken inte fungerar. Hård kritik kommer från lärarnas och skolledarnas fackliga organisationer, från ledarskribenter och från partiernas ungdomsförbund. Även en växande majoritet bland väljarna är djupt kritiska till dagens marknadsstyrda skolpolitik.

När marknadsskolan infördes lovade anhängarna bättre kvalitet till lägre kostnader. Det blev tvärtom, lägre kvalitet till högre kostnader och en lång rad skandaler. Det finns inga drivkrafter i friskolepolitiken som driver kvalitet utan marknadskrafterna bidrar till att sänka den.

Detta inser även den borgerliga regeringen och skolminister Lotta Edholm. Regeringen är helt enkelt tvungen att göra förändringar annars riskerar de att tappa hela frågan. Därför har de tillsatt en utredning som ska föreslå en lång rad förändringar för de fristående skolorna. Det ska bli flera olika vinstbegränsningar och mer kontroll av ägare och ledningar. Regeringen har också tillsatt en betygsutredning som ska föreslå att resultaten på nationella prov ska användas för att stoppa betygsinflationen. Men skolkoncernerna ska vara kvar, vinsterna ska vara kvar och det står inget i direktiven om att utreda marknadskrafternas effekter på betygen. Kommunerna får heller ingen beslutsrätt när det gäller etableringen av fristående skolor och det blir inget av med att införa offentlighetsprincipen i friskolesektorn. Regeringens linje är att den fristående skolbranschen ska kontrolleras och detaljstyras och de hoppas att det ska räcka för att alla nackdelar ska försvinna.

Ett annat inslag i regeringens nya skolpolitik är att de knyter an till den skoldebatt som handlar om kunskapssynen i läroplanerna, IT-satsningarna, bristen på läromedel och skolmyndigheternas anvisningar till lärare och skolledare. Lotta Edholm har till exempel stoppat Skolverkets förslag om en ny IT-strategi med motiveringen att förslaget inte bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet. Ett annat exempel är ett regeringsuppdrag till skolmyndigheterna om att deras verksamhet ska vila på vetenskaplig grund. Tydligen anser regeringen att skolmyndigheterna hittills inte levt upp till det kravet. Att dagens regeringspartier har ansvaret för de läroplaner som gällt fram till förra året och att de varit tillskyndare av dagens IT-satsningar, låtsas de inte om. Nu pekas skolmyndigheterna ut som ansvariga för sakernas tillstånd. I en debattartikel i Göteborgs-Posten beskriver skolminister Lotta Edholm regeringens skolpolitik med att hon vill ”ta tillbaka skolan till grunderna och komma bort från experimenten.” [1] De läroplaner och IT-strategier som införts av tidigare borgerliga regeringen kallas nu för experiment som inte vilar på vetenskaplig grund.

Regeringens marknadsstyrda skolpolitik har misslyckats totalt och i ett försök att återta initiativet lägger de en lång rad förslag som ska se skarpa ut, men som inte stoppar de drivkrafter som skapar problemen. De förslag som hittills presenterats kommer endast att ha marginella effekter. Menade de allvar, skulle de stoppa vinstdrivna aktiebolag och ställa skolan under demokratisk kontroll igen. Men några sådana förslag kommer de inte att lägga och det beror på de täta personsamband som finns mellan regeringspartierna och friskolebranschen.

Sten Svensson

[1] https://www.gp.se/debatt/nu-sätter-vi-stopp-för-experimenten-i-skolan-1.106781563

Den senaste tiden har SVT visat hur de stora skolkoncernerna använder en del av de resurser de får av kommunerna i form av skolpeng. Skolkoncernen Internationella engelska skolan, IES till exempel, har skickat en halv miljard kronor i koncernbidrag till sina ägare, The Hans and Barbara Bergstrom Foundation och investmentbolaget Paradigm Capital. Ett koncernbidrag på 500 miljoner kronor innebär att varje IES-elev bidrar med drygt 16 000 kr och varje IES-skola med cirka 10 miljoner kronor. Varje kommun som har en IES-skola skickar således i väg cirka 10 miljoner kronor av de pengar som skulle gått till elevernas undervisning. [1]

Ett annat exempel är Anders Hultin. Han äger skolkoncernen Watma som bland annat har ett dotterbolag Nordic Leisure. Det bolaget har fått ett koncernbidrag från utbildningsverksamheten i Watma varav 2,8 miljoner gått till våffelstugan. Anders Hultin var med och arbetade fram regelverket för de fristående skolorna när han var politiskt sakkunnig för Moderaterna under skolminister Beatrice Ask på 1990-talet. Han var också vd i skolkoncernen JB-Education när den gick i konkurs 2013. Då kunde han köpa ut de ekonomiskt starkaste skolorna till ett lågt pris och startade bolaget Fria Läroverken. Det företaget har sedan vuxit och blivit skolkoncernen Watma.

Per Egon Johansson är ett tredje exempel. Han äger Raoul Wallenbergsskolorna som ingår i koncernen Almwik Holding AB. Han har låtit koncernen köpa tomter för 3 miljoner kronor på Blidö i Stockholms skärgård. Även han har en bakgrund som statssekreterare för Kristdemokraterna under Bildtregeringen.[2]

Många är upprörda över att resurser avsedda för elevernas undervisning försvinner till riskkapitalbolag utomlands, våffelstugor och skärgårdstomter. Men det är inte Svenska Dagbladets ledarskribenter. När Peter Wennblad kommenterar skolkoncernernas agerande menar han att kommunerna gör på samma sätt.

”För också kommuner (och regioner) fungerar i hög grad som bolagskoncerner. Ja, ”kommunkoncern” är en vedertagen benämning för den uppsjö av förvaltningar och bolag som finns i allt från Stockholm till Stenungsund. Och mellan de olika delarna flyttas och flödar pengar – äldreboenden betalar hyra till det kommunala fastighetsbolaget för sina lokaler, teknikförvaltningen debiterar bygglovsenheten för datorer, skärmar och teknisk support, fritidskontoret fakturerar skolorna när de har simträning i badhuset. Och så vidare.”  [3]

Ungefär samma budskap hade Tove Lifvendal från SvD i God Morgon världen i Sveriges radio den 5 mars. Ledarskribenternas budskap är att skolkoncerner och kommuner är lika goda kålsupare. 

Det stämmer att det gått en våg över kommunerna sedan 1990-talet att de ska organiseras och drivas på samma sätt som företag. Otaliga konsulter har anlitats och deras budskap har varit att om man gör som det privata näringslivet så kommer allt att fungera bättre till en lägre kostnad. Det budskapet har gått hem i många kommuner och koncernliknande strukturer har byggts upp där olika verksamheter inom kommunerna säljer och köper tjänster av varandra. Kommunerna har också tagit över många ord och begrepp från affärsvärlden. Men trots dessa yttre likheter går det inte att jämföra en kommuns verksamhet där kommunallagen gäller med en privat skolkoncern där aktiebolagslagen gäller. 

Enligt kommunallagen får kommuner och regioner bedriva näringsverksamhet om den drivs utan vinstsyfte. Syftet ska vara att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt dem som bor i kommunen. Det står också i kommunallagen att kommuner inte får ha hand om sådana angelägenheter som staten, en annan kommun eller någon annan ska ha hand om. Med någon annan avses sådan verksamhet som det privata näringslivet driver.  

De verksamheter som kommunerna driver som bolag gäller oftast fastigheter, energi, sophämtning och liknande. Många av dessa bolag går med överskott och då går pengarna tillbaka till kommunen. Pengarna flyttas således inom kommunen men de försvinner inte till riskkapitalbolag utomlands eller till privata företag i andra kommuner. Pengarna förs heller inte över till privatpersoner som köper skärgårdsfastigheter och annat för dem.

De pengar som kommunen beslutat ska gå till skolan och elevernas undervisning stannar där under hela året. Kommunen plockar inte av skolorna 15-20 procent av undervisningsresursen och använder dessa pengar till något annat. Skolan får de resurser som kommunfullmäktige har beslutat.  

För ett aktiebolag gäller inga av ovanstående regler utan de har full frihet att använda pengarna hur de vill. Vill de plocka bort 15-20 procent av skolpengsbeloppet per elev till ett koncernbidrag och flytta pengarna till ett riskkapitalbolag utomlands så är det helt lagligt. Vill de använda delar av skolpengen till att starta företag inom helt andra branscher, i Sverige eller utomlands, så är det bara att köra på, aktiebolagslagen ger dem full frihet. Och det är precis det som sker i aktiebolagsskolorna. Det är därför de har lägre lärartäthet, fler obehöriga lärare, färre speciallärare, färre studie- och yrkesvägledare och mindre resurser till elevvård än vad kommunala skolor har. Dessa avdrag från den tilldelade skolpengen får givetvis konsekvenser för eleverna i de fristående skolorna. De får inte lika stora resurser som de kommunala eleverna och det innebär en lägre kvalitet på undervisningen.

De stora principiella skillnader som råder i lagstiftningen för kommuner och aktiebolag känner naturligtvis SVD:s ledarskribenter till. Men har man inga sakargument att komma med när det gäller marknadsskolans brister kan man alltid blanda bort korten så att maximal förvirring uppstår.      

Sten Svensson.  .

[1] https://www.svt.se/nyheter/inrikes/en-halv-miljard-i-bidrag-skickades-till-engelska-skolans-agarbolag

[2] https://www.svt.se/nyheter/inrikes/de-kopte-stuga-och-skargardtomter-for-skolpengen

[3]  https://www.svd.se/a/mQzbpv/alternativet-till-vinst-ar-sloseri-nooshi-dadgostar

De senaste veckorna har flera missförhållanden i friskolevärlden avslöjats. Dagens Nyheter avslöjade att skolkoncernen Academedia äger flera internetguider där elever kan få hjälp med att välja gymnasieskola. Academedia äger åtta sådana guider och tre av dem visar enbart upp Academediaskolor när eleverna söker i dem.[1]  Några dagar senare avslöjar SVT att skolkoncernen Internationella engelska skolan har skickat en halv miljard kronor i koncernbidrag till sin huvudägare, riskkapitalfonden Paradigm Capital.[2]  Ungefär samtidigt avslöjade DN att skolkoncernen Thorén instruerade eleverna hur de skulle uppföra sig när Skolinspektionen kom på besök. [3] Skolminister Lotta Edholm är upprörd över dessa missförhållanden och ska kalla de berörda till ett möte.  Hon hänvisar också till den utredning som förra regeringen tillsatte ”En skola utan vinstintresse” [4] . Den utredningen ska få tilläggsdirektiv och enligt Lotta Edholm ska den komma med förslag vars syfte är att försvåra trixande inom friskolebranschen.  

Dessa händelser påminner om när det avslöjades att riskkapitalbolagen länsade skolbolag på pengar för cirka 10 år sedan. Då sade både den dåvarande utbildningsministern Jan Björklund och finansministern Anders Borg att riskkapitalbolagen skulle stoppas. [5] [6]

Men det hände ingenting. Den borgerliga Alliansen förlorade valet 2014 och i opposition har de tillsammans med Sverigedemokraterna röstat nej till de flesta förslag som skulle kunnat förändra något avgörande i marknadsskolesystemet. Senaste omröstningen var sommaren 2022 då de röstade nej till att se över kösystemet för antagning av elever till fristående skolor och en förändring av skolpengssystemet.  

Vi har således en situation där det år efter år avslöjas missförhållanden inom friskolesektorn och där de ansvariga politikerna är upprörda och talar om att missförhållanden ska rättas till. Dessa partier vet dessutom att de har befolkningen med sig om de skulle göra något som stoppade skolkoncernerna och riskkapitalbolagens framfart. SOM-institutet i Göteborg som regelbundet undersöker svenska folkets inställning i dessa frågor redovisar i sin senaste undersökning att det var 67 procent som inte ville tillåta vinster i välfärden. [7]  

Men ingenting händer, vad beror det på? En förklaring är att det är komplicerat att ändra lagstiftningen för aktiebolag och hindra dem från att till exempel flytta pengar genom koncernbidrag. Ska man ha aktiebolag inom skolan måste man följa aktiebolagslagen och EU-bestämmelser och då får vi de effekter vi ser inom skolan.

En annan förklaring är de mycket täta personsamband som råder mellan skolkoncernerna och de borgerliga partiernas högsta ledningar. Lotta Edholm kom från en skolkoncern när hon blev Skolminister, till exempel. Personkopplingarna mellan de stora välfärdskoncernerna och de borgerliga partiernas högsta ledningar är vanliga. Politiker och höga tjänstemän som varit aktiva i privatiseringsbeluten startar sedan friskoleföretag eller går över till toppjobb inom privata välfärds- och konsultföretag. Det är också vanligt att folk från friskolebranschen och de konsultföretag som arbetat med att privatisera välfärden rekryteras till jobb i regeringsdepartementen. De privata välfärdsföretagen inklusive skolkoncernerna tjänar miljarder på sin verksamhet och det vill de fortsätta med. En hel del personer från främst de borgerliga partierna utgör en del av detta välfärdsindustriella komplex och det är en huvudorsak till att ingenting har skett hittills. 

Sten Svensson        

[1] https://www.dn.se/sverige/gymnasieguide-visar-bara-koncernens-egna-skolor/

[2] https://www.svt.se/nyheter/inrikes/en-halv-miljard-i-bidrag-skickades-till-engelska-skolans-agarbolag

[3] https://www.dn.se/sverige/friskola-instruerade-elever-infor-skolinspektionens-besok/

[4] https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/kommittedirektiv/2022/07/Dir.-2022102/

[5] https://www.svd.se/a/fa0c972b-5b48-3d86-a69a-115ebf07832c/bjorklund-riskkapital-ska-inte-kunna-aga-skolor

[6] https://www.svt.se/nyheter/inrikes/anders-borg-domer-ut-riskkapitalister-i-skolan

[7] https://www.svd.se/a/0GAoMB/hogervaljare-sager-nej-till-vinster-i-valfarden

Muharrem Demirok som tidigare varit kommunalråd i Linköping är föreslagen som ny partiledare i Centerpartiet. Valet ska ske på en extrastämma i Helsingborg den 2 februari. På pressträffen där valberedningen presenterade sitt förslag sa Muharrem Demirok att han vill se förändringar av partiets skolpolitik. 

”Centerpartiet är på fel plats när det gäller skolpolitiken. Varje gång vi ska prata om skolan får vi prata om vinster och skolkoncerner. Det här är ett område där vi måste flytta vår position.”  [1]

När det gäller skolpolitiken har Centerpartiet varit ett av de mest nyliberala partierna och de har under lång tid benhårt försvarat marknadsstyrningen av skolan. De var till exempel drivande i att införa skrivningen om att inte lägga förslag om vinstförbud med mera i Januariavtalet, det avtal som slöts mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centern 2019.

”Regeringen kommer inte att driva eller arbeta vidare med förslag om vinstförbud eller andra förslag med syftet att införa vinstbegränsningar för privata aktörer i välfärden.” [2]

På senare år har dock motståndet börjat luckras upp. Allt fler borgerliga politiker och allt fler centerpartister har sett att den marknadsstyrda skolpolitiken leder till allvarliga problem. Allt fler väljare och kommunpolitiker har sett att etableringen av de stora koncernernas skolor slår ut välfungerande kommunala skolor, vilket leder till ökad segregation och höjda kommunala kostnader.

På Centerstämman 2021 var skoldebatten intensiv och det fanns förslag om att ändra den marknadsdrivna skolpolitiken. Partiledningen lyckades dock hejda det mesta och besluten blev att kötiden till fristående skolor skulle begränsas och att de skulle utreda ett nytt resursfördelningssystem. Det är förslag som inte ändrar något avgörande i marknadsstyrningen av skolan och som väl ryms inom Tidöpartiernas skolpolitik.

Menar Muharrem Demirok allvar med att han vill komma bort från att prata om vinster och skolkoncerner måste han och Centern komma med förslag som riktar sig mot de stora skolkoncernerna. Vi i Nätverket för en likvärdig skola har flera förslag som vi gärna delar med oss av och Centern kan även ta kontakt med det nya lärarfacket, Sveriges Lärare.

Skulle Centern komma fram till en ny skolpolitik som gör upp med marknadsinslagen kan det komma att ändra balansen i riksdagen. I dag är det SD, M, KD, L och C som stöder den marknadsdrivna skolpolitiken och de har en tydlig majoritet i riksdagen. Om C lämnar blir styrkeförhållandena betydligt jämnare. Därför har Muharrem Demiroks signaler om en ny skolpolitik oroat friskolelobbyn och de stora skolkoncernerna. Det lär bli många uppvaktningar av Centerpartiet framöver.

Sten Svensson 

[1] https://www.dagenssamhalle.se/styrning-och-beslut/kommunpolitik/muharrem-demirok-vi-maste-flytta-var-position-i-skolpolitiken/

[2] https://januarioverenskommelsen.se

I den överenskommelse som slöts mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet 2019 finns en mening om att det skulle arbetas fram ett beslutsunderlag som kan skapa förutsättningar för ett statligt huvudmannaskap av skolan. En särskild utredare, Thomas Persson, fick uppdraget och hans utredning är nu klar. ”Statens ansvar för skolan – ett besluts- och kunskapsunderlag” SOU 2022:53.

Thomas Persson presenterar två alternativ. Alternativ 1 innebär att staten ska ha ett systemansvar för både de offentliga och de fristående skolorna samt komvux. Systemansvaret innebär att staten har ett övergripande ansvar för styrning, planering och dimensionering av de olika skolformerna samt resurserna. Det ska vara ett gemensamt system för önskemål och placering av elever i grundskola och staten ska ansvara för att alla barn har en skolplacering. Staten ska också ansvara för ett gemensamt antagningssystem för gymnasieskolan, IT-systemen samt uppföljning och utvärdering.   

Alternativ 1 innebär också att staten tar över huvudmannaskapet för de offentliga skolorna. Allt det som kommunerna gör idag i sin roll som skolhuvudmän, inklusive arbetsgivaruppgiften för personalen, tas över av staten. Att föreslå en modell där även de fristående skolorna förstatligas ingick inte i uppdraget utan de är kvar som egna huvudmän.

Alternativ 2 innebär att staten i stort sett ska ha samma systemansvar för både offentliga och fristående skolor som i det första alternativet. Den stora skillnaden blir att kommunerna behåller huvudmannaskapet. Om det alternativet skulle förverkligas innebär det att den kommunala skolan kommer att styras och skötas ungefär som på 1980-talet. Ansvaret för skolan kommer att vara delat mellan kommunerna och staten. Men jämfört med i dag tar staten ett betydligt större ansvar för resursfördelning, skolans organisation och elevfördelning.   På 1980-talet var lärar- och skolledartjänsterna statligt reglerade men med alternativ 2 kommer de att ligga kvar hos kommunerna. Ansvaret för personalens fortbildning ligger också kvar hos huvudmännen men staten ska ta ett större ansvar än idag.

För de fristående huvudmännen innebär båda alternativen att de blir betydligt mer styrda av staten än i dag. Staten kommer att lägga in de fristående skolorna i sitt systemansvar för skolan och de ska följa ungefär samma regelverk som de offentliga huvudmännen. När det gäller resurserna till exempel så är det staten som beslutar och de ska tilldelas efter ansvar och behov.  

Att staten skulle ta över allt det som kommunerna ansvarar för idag med arbetsgivaransvar, driftansvar med mera, tror inte Thomas Persson på. Det är en alldeles för omfattande förändring som det skulle ta mycket lång tid att genomföra. De fördelar som finns med förslaget står inte i proportion till nackdelarna. Han förordar i stället alternativ 2 som i stort sett ger samma effekter.

Sammanfattningsvis innebär Tomas Perssons alternativ 2 att likvärdigheten i skolan skulle stärkas. Statens mer omfattande ansvar för skolan kommer att medföra mer likvärdiga förutsättningar mellan kommunerna och även mellan kommuner och fristående huvudmän.

Det borde vara förändringar som de flesta kan instämma i och stödja. Den bedömningen gäller med ett undantag, friskolebranschen. De förändringar som föreslås för de fristående huvudmännen kommer att innebära att aktiebolagen inte kan göra lika stora vinster som i dag. När skolan blir mer likvärdig kommer det inte att vara lika lönsamt att segregera elever.  

Sten Svensson