I den överenskommelse som slöts mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet 2019 finns en mening om att det skulle arbetas fram ett beslutsunderlag som kan skapa förutsättningar för ett statligt huvudmannaskap av skolan. En särskild utredare, Thomas Persson, fick uppdraget och hans utredning är nu klar. ”Statens ansvar för skolan – ett besluts- och kunskapsunderlag” SOU 2022:53.
Thomas Persson presenterar två alternativ. Alternativ 1 innebär att staten ska ha ett systemansvar för både de offentliga och de fristående skolorna samt komvux. Systemansvaret innebär att staten har ett övergripande ansvar för styrning, planering och dimensionering av de olika skolformerna samt resurserna. Det ska vara ett gemensamt system för önskemål och placering av elever i grundskola och staten ska ansvara för att alla barn har en skolplacering. Staten ska också ansvara för ett gemensamt antagningssystem för gymnasieskolan, IT-systemen samt uppföljning och utvärdering.
Alternativ 1 innebär också att staten tar över huvudmannaskapet för de offentliga skolorna. Allt det som kommunerna gör idag i sin roll som skolhuvudmän, inklusive arbetsgivaruppgiften för personalen, tas över av staten. Att föreslå en modell där även de fristående skolorna förstatligas ingick inte i uppdraget utan de är kvar som egna huvudmän.
Alternativ 2 innebär att staten i stort sett ska ha samma systemansvar för både offentliga och fristående skolor som i det första alternativet. Den stora skillnaden blir att kommunerna behåller huvudmannaskapet. Om det alternativet skulle förverkligas innebär det att den kommunala skolan kommer att styras och skötas ungefär som på 1980-talet. Ansvaret för skolan kommer att vara delat mellan kommunerna och staten. Men jämfört med i dag tar staten ett betydligt större ansvar för resursfördelning, skolans organisation och elevfördelning. På 1980-talet var lärar- och skolledartjänsterna statligt reglerade men med alternativ 2 kommer de att ligga kvar hos kommunerna. Ansvaret för personalens fortbildning ligger också kvar hos huvudmännen men staten ska ta ett större ansvar än idag.
För de fristående huvudmännen innebär båda alternativen att de blir betydligt mer styrda av staten än i dag. Staten kommer att lägga in de fristående skolorna i sitt systemansvar för skolan och de ska följa ungefär samma regelverk som de offentliga huvudmännen. När det gäller resurserna till exempel så är det staten som beslutar och de ska tilldelas efter ansvar och behov.
Att staten skulle ta över allt det som kommunerna ansvarar för idag med arbetsgivaransvar, driftansvar med mera, tror inte Thomas Persson på. Det är en alldeles för omfattande förändring som det skulle ta mycket lång tid att genomföra. De fördelar som finns med förslaget står inte i proportion till nackdelarna. Han förordar i stället alternativ 2 som i stort sett ger samma effekter.
Sammanfattningsvis innebär Tomas Perssons alternativ 2 att likvärdigheten i skolan skulle stärkas. Statens mer omfattande ansvar för skolan kommer att medföra mer likvärdiga förutsättningar mellan kommunerna och även mellan kommuner och fristående huvudmän.
Det borde vara förändringar som de flesta kan instämma i och stödja. Den bedömningen gäller med ett undantag, friskolebranschen. De förändringar som föreslås för de fristående huvudmännen kommer att innebära att aktiebolagen inte kan göra lika stora vinster som i dag. När skolan blir mer likvärdig kommer det inte att vara lika lönsamt att segregera elever.
Sten Svensson
