Ny Rapport: Skolkoncernen Kunskapsskolan i siffror

Kunskapsskolan är en av de större skolkoncernerna i Sverige med drygt 12 000 elever i 29 grundskolor och 2400 elever i sju gymnasieskolor. Antalet anställda är drygt 1 200.

Kunskapsskolan är ett familjeföretag ägt av Peje Emilsson och hans tre barn.

Med hjälp av Skolverkets statistik från läsåret 22/23 (eller 21/22 där senare sammanställning inte finns) har vi sammanställt en bild över grundskoledelen i skolkoncernen Kunskapsskolan.

Kunskapsskolan har i genomsnitt högre meritpoäng än de kommunala skolorna och utmärker sig med att sätta högre betyg efter att hänsyn tagits till resultaten i de nationella proven. Läs rapporten här.

Hur räknar Lotta Edholm?

Inför de demonstrationer där deltagarna protesterade mot nedskärningar i skolan hade SR-programmet Studio Ett en debatt mellan skolminister Lotta Edholm och det socialdemokratiska skolborgarrådet i Stockholm, Emilia Bjuggren. Där beskrev Lotta Edholm de budgetsatsningar som hennes regering gjort på skolan.

 ”När vi la budgeten i höstas från regeringens sida så gjorde vi de största satsningar på skolan på trettio år. En tanke med det var ju naturligtvis att hjälpa kommunerna att freda skolan från stora neddragningar.”[1]

Ungefär samma budskap finns på regeringens hemsida men där beskrivs de som de största skolsatsningarna på 20 år.[2]

Tio år hit eller dit är tydligen inte så noga när regeringen ska beskriva läget. Huvudbudskapet är att denna regering satsar mer än någon regering gjort på åtskilliga år. Om någon kommun inte får ihop sin skolbudget efter regeringens stora satsningar så är det helt och hållet deras eget fel, menar regeringen.

Stämmer Lotta Edholms och regeringens beskrivning? I budgetpropositionen för 2023 som antogs i höstas föreslog regeringen att statsbidraget till kommunerna skulle öka med 6 miljarder kronor. Därutöver föreslog de satsningar på cirka 1,6 miljarder kronor i riktade statsbidrag till skolan.

1,6 miljarder är mycket pengar men under de senaste tio åren har det skett flera skolsatsningar med högre belopp. Lärarlönelyftet som infördes 2016 var på 3 miljarder. Ett annat exempel är statsbidraget för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling i skolan. Det infördes 2018 och låg första året på 1 miljard kronor och 2019 höjdes det med 3,5 miljarder. I budgetpropositionen för 2020 låg det på 4,9 miljarder kronor.  

I alla budgetpropositioner finns en lista över de nya satsningar som den aktuella regeringen vill göra, men man nämner inte de pengar man tar bort. Därför är det svårt att se de förändringar som sker från ett år till ett annat. Men på sidan 128 i budgetpropositionen från i höstas finns en uppställning som visar att statsbidragen till kommunerna har minskat med 10 miljarder mellan 2022 och 2023 och hela den minskningen står de riktade statsbidragen för. En stor del av dessa riktade statsbidrag går till skolan. [3]

De riktade statsbidrag som Lotta Edholm satsar på i årets budget ska gå till läromedel, Skolinspektionen, Specialpedagogiska skolmyndigheten, fler speciallärare, lovskola, språk-, läs- och skrivutveckling, en satsning till särskilt begåvade och högpresterande elever, förskollärares och lärares vidareutbildning, sociala team och akut- och jourskolor. Allesammans är viktiga satsningar, men något allmänt skydd mot neddragningar i skolan är de inte. Kommunerna måste använda pengarna till det som de är avsedda för, inget annat.

När det gäller kostnaderna för kommuner och regioner så är inflationen mycket hög just nu.  Det innebär att de fasta och riktade statliga kommunbidragen inte räcker till de ökade kostnaderna. Det hävdar de som demonstrerar och samma bedömning gör regeringen i budgetpropositionen.

 ”Sammantaget bedöms kommunsektorns utgifter 2023 öka mer än inkomsterna, vilket innebär att det finansiella sparandet minskar.” (Budgetpropositionen 2023 sidan 128.)

I Studio Ett för Lotta Edholm även ett resonemang om statens andel av skolkostnader jämfört med kommunernas andel.  

”Det är ju mindre än 10 procent av skolans samlade budget som kommer från riktade statsbidrag. Över 90 procent står kommunerna för.” 

Inte heller det stämmer. Pengar till skolans samlade budget kommer från det allmänna kommunbidraget, från de riktade statsbidragen och från kommunernas övriga inkomster. När skolan var statlig stod staten för lärar- och skolledarlönerna och det motsvarade cirka hälften av skolans kostnader. Kommunerna stod för lokaler, läromedel, elevresor, skolmat, elevhälsovård med mera. Vid kommunaliseringen flyttades de statliga lönepengarna till ett riktat statsbidrag som kommunerna endast kunde använda till skolan. Det ändrades efter något år och skolpengarna lades in i det allmänna statsbidraget till kommunerna. Därefter har den statliga andelen av skolkostnaderna varierat under åren beroende på om staten har satsat eller skurit ner. Sannolikt ligger den fortfarande runt 50 procent. Under alla förhållanden är det helt fel att säga att staten endast står för 10 procent av skolans samlade budget.   

Lotta Edholm anser också att eftersom skolan är kommunaliserad så är det kommunerna som har det fulla ansvaret för ekonomin. Även detta är fel. Ansvaret för skolan är delat mellan staten och kommunerna och det gäller både för finansiering och verksamhet. Vid kommunaliseringen flyttades en rad beslut från staten till kommunerna men ser man till utvecklingen därefter har det mesta återgått till staten. Genom skollagen, skolförordningar, nationella prov, riktade statsbidrag, Skolverket, Skolinspektionen, lärarutbildningar med mera, styr staten ungefär lika mycket som på den statliga tiden. Detta mycket stora statliga ansvar för skolan kan inte skolminister Lotta Edholm springa ifrån. 

Jämför man Lotta Edholms påstående om att regeringen gjort de största satsningar på skolan på trettio år med det som står i budgetpropositionerna, så saknar uttalandet täckning. Jämfört med kostnadsutvecklingen har skolan fått mindre pengar från staten i år jämfört med förra året. 

Sten Svensson 


[1] https://sverigesradio.se/studioett Fredag 5 maj. 16.02.

https://sverigesradio.se/avsnitt?programid=1637

[2] https://www.regeringen.se/artiklar/2023/04/regeringen-har-gjort-stora-budgetsatsningar-pa-skolan-2023/

[3] https://www.regeringen.se/contentassets/c680069621fc482bb8703c89b2dcfbcc/2023-ars-ekonomiska-varproposition-prop.-202223100.pdf

Här är vinstuttaget lika stort som 800 lärartjänster

Sveriges Lärare planerar protester och demonstrationer mot kommande nedskärningar i skolan. I Stockholm demonstrerar man den 6/5 och i Göteborg 25/5. Per Kornhall beskriver i sin senaste krönika i Vi Lärare hur de vinstdrivande skolkoncernerna dränerar skolan på pengar.

”Men att man har det tufft i Stockholm är egentligen bara toppen på ett isberg. Det kommer finnas många, många kommuner ute i landet där situationen blir värre.

Men inflation och räntehöjningar kommer inte påverka en sak, nämligen att koncernskolornas aktieägare kommer att bli rikare. De aktiebolagsägda koncernskolorna bygger på en annan logik där vinsten för aktieägarna trumfar alla andra hänsyn.” Läs krönikan här.

Kallelse till Årsmöte föreningen Nätverket för en Likvärdig Skola den 25 maj

Föreningen håller sitt årsmöte 25 maj. Kallelse ska utgå minst fyra veckor före mötet.

Samtliga underlag till årsmötet ska vara medlemmarna tillhanda senast en vecka före mötet
genomförande.

Motioner skall vara styrelsen tillhanda senast 40 dagar före årsmötet det vill säga 14 april.

Kontaktuppgifter till valberedningen:
Marie Israelsson
Annika Carlsson Norrstad
Joakim Lindström

Tid: 25 maj kl.18.00
Plats: Zoom (länk skickas ut tillsammans med årsmöteshandlingarna)

Dagordning

  1. Mötets öppnande
  2. Godkännande av dagordning
  3. Val av ordförande och sekreterare
  4. Val av justeringsman tillika rösträknare som jämte ordförande ska justera protokollet,
  5. Fråga om mötet blivit i behörig ordning utlyst
  6. Fastställande av röstlängd,
  7. Styrelsens verksamhetsberättelse
  8. Fastställande av resultat- och balansräkning
  9. Revisorernas berättelse
  10. Ansvarsfrihet för styrelsen
  11. Styrelsens förslag till verksamhetsplan och budget
  12. Styrelsens övriga förslag.
  13. Motioner från medlemmar
  14. Stadgar
  15. Medlemsavgiftens storlek
  16. Fastställande av antalet ledamöter i styrelsen
  17. Val av styrelseledamöter
  18. Val av revisor och en revisorssuppleant
  19. Val av valberedning,
  20. Mötets avslutande.

Dags att tala om elefanten i rummet

”Beslutet om nedläggning av ett antal kommunala grundskolor och förskolor har fyllt spalterna i Corren några dagar. Beslutet motiveras med ekonomi och minskande barnkullar. De ansvariga politikerna pressas av en kritisk opposition, av arga föräldrar, ledsna barn och av en förtvivlad personal. Men något saknas i alla artiklar och insändare” Läs Thomas Holmgrens insändaren i Corren här.

Friskolorna, landsbygden och offentlighetsprincipen

”Säg ”offentlighetsprincipen” och det blir genast diskussion om små skolor. Trots att det är de stora koncernerna som vill stoppa offentlighetsprincipen och de idéburna, oftast små, skolornas organisation som säger ja.”

Johan Enfeldt skriver på LO-bloggen om de falska argument för att skydda skolkoncernerna från insyn som sprids av bland annat  liberalernas Fredrik Malm, ordförande i utbildningsutskottet.

LO: Avsluta experimentet och avskaffa skolpengen

” För den som äger en skola blir det lönsamt med segregation eftersom systemet med skolpeng gör det logiskt att locka självgående elever från resursstarka hem. Det måste bli ett slut på det här. En skola ska bedömas efter hur lönsam den är ur vårt gemensamma och långsiktiga samhällsperspektiv, inte ur skolägarens kortsiktiga plånboksperspektiv.” Detta skriver LO:s ordförande, Susanna Gideonsson, första vice ordförande Therese Guovelin och LO:s utredare Johan Enfeldt i en debattartikel i Alltinget 9 mars. Läsa hela artikel här.

Så blandas korten bort

Den senaste tiden har SVT visat hur de stora skolkoncernerna använder en del av de resurser de får av kommunerna i form av skolpeng. Skolkoncernen Internationella engelska skolan, IES till exempel, har skickat en halv miljard kronor i koncernbidrag till sina ägare, The Hans and Barbara Bergstrom Foundation och investmentbolaget Paradigm Capital. Ett koncernbidrag på 500 miljoner kronor innebär att varje IES-elev bidrar med drygt 16 000 kr och varje IES-skola med cirka 10 miljoner kronor. Varje kommun som har en IES-skola skickar således i väg cirka 10 miljoner kronor av de pengar som skulle gått till elevernas undervisning. [1]

Ett annat exempel är Anders Hultin. Han äger skolkoncernen Watma som bland annat har ett dotterbolag Nordic Leisure. Det bolaget har fått ett koncernbidrag från utbildningsverksamheten i Watma varav 2,8 miljoner gått till våffelstugan. Anders Hultin var med och arbetade fram regelverket för de fristående skolorna när han var politiskt sakkunnig för Moderaterna under skolminister Beatrice Ask på 1990-talet. Han var också vd i skolkoncernen JB-Education när den gick i konkurs 2013. Då kunde han köpa ut de ekonomiskt starkaste skolorna till ett lågt pris och startade bolaget Fria Läroverken. Det företaget har sedan vuxit och blivit skolkoncernen Watma.

Per Egon Johansson är ett tredje exempel. Han äger Raoul Wallenbergsskolorna som ingår i koncernen Almwik Holding AB. Han har låtit koncernen köpa tomter för 3 miljoner kronor på Blidö i Stockholms skärgård. Även han har en bakgrund som statssekreterare för Kristdemokraterna under Bildtregeringen.[2]

Många är upprörda över att resurser avsedda för elevernas undervisning försvinner till riskkapitalbolag utomlands, våffelstugor och skärgårdstomter. Men det är inte Svenska Dagbladets ledarskribenter. När Peter Wennblad kommenterar skolkoncernernas agerande menar han att kommunerna gör på samma sätt.

”För också kommuner (och regioner) fungerar i hög grad som bolagskoncerner. Ja, ”kommunkoncern” är en vedertagen benämning för den uppsjö av förvaltningar och bolag som finns i allt från Stockholm till Stenungsund. Och mellan de olika delarna flyttas och flödar pengar – äldreboenden betalar hyra till det kommunala fastighetsbolaget för sina lokaler, teknikförvaltningen debiterar bygglovsenheten för datorer, skärmar och teknisk support, fritidskontoret fakturerar skolorna när de har simträning i badhuset. Och så vidare.”  [3]

Ungefär samma budskap hade Tove Lifvendal från SvD i God Morgon världen i Sveriges radio den 5 mars. Ledarskribenternas budskap är att skolkoncerner och kommuner är lika goda kålsupare. 

Det stämmer att det gått en våg över kommunerna sedan 1990-talet att de ska organiseras och drivas på samma sätt som företag. Otaliga konsulter har anlitats och deras budskap har varit att om man gör som det privata näringslivet så kommer allt att fungera bättre till en lägre kostnad. Det budskapet har gått hem i många kommuner och koncernliknande strukturer har byggts upp där olika verksamheter inom kommunerna säljer och köper tjänster av varandra. Kommunerna har också tagit över många ord och begrepp från affärsvärlden. Men trots dessa yttre likheter går det inte att jämföra en kommuns verksamhet där kommunallagen gäller med en privat skolkoncern där aktiebolagslagen gäller. 

Enligt kommunallagen får kommuner och regioner bedriva näringsverksamhet om den drivs utan vinstsyfte. Syftet ska vara att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt dem som bor i kommunen. Det står också i kommunallagen att kommuner inte får ha hand om sådana angelägenheter som staten, en annan kommun eller någon annan ska ha hand om. Med någon annan avses sådan verksamhet som det privata näringslivet driver.  

De verksamheter som kommunerna driver som bolag gäller oftast fastigheter, energi, sophämtning och liknande. Många av dessa bolag går med överskott och då går pengarna tillbaka till kommunen. Pengarna flyttas således inom kommunen men de försvinner inte till riskkapitalbolag utomlands eller till privata företag i andra kommuner. Pengarna förs heller inte över till privatpersoner som köper skärgårdsfastigheter och annat för dem.

De pengar som kommunen beslutat ska gå till skolan och elevernas undervisning stannar där under hela året. Kommunen plockar inte av skolorna 15-20 procent av undervisningsresursen och använder dessa pengar till något annat. Skolan får de resurser som kommunfullmäktige har beslutat.  

För ett aktiebolag gäller inga av ovanstående regler utan de har full frihet att använda pengarna hur de vill. Vill de plocka bort 15-20 procent av skolpengsbeloppet per elev till ett koncernbidrag och flytta pengarna till ett riskkapitalbolag utomlands så är det helt lagligt. Vill de använda delar av skolpengen till att starta företag inom helt andra branscher, i Sverige eller utomlands, så är det bara att köra på, aktiebolagslagen ger dem full frihet. Och det är precis det som sker i aktiebolagsskolorna. Det är därför de har lägre lärartäthet, fler obehöriga lärare, färre speciallärare, färre studie- och yrkesvägledare och mindre resurser till elevvård än vad kommunala skolor har. Dessa avdrag från den tilldelade skolpengen får givetvis konsekvenser för eleverna i de fristående skolorna. De får inte lika stora resurser som de kommunala eleverna och det innebär en lägre kvalitet på undervisningen.

De stora principiella skillnader som råder i lagstiftningen för kommuner och aktiebolag känner naturligtvis SVD:s ledarskribenter till. Men har man inga sakargument att komma med när det gäller marknadsskolans brister kan man alltid blanda bort korten så att maximal förvirring uppstår.      

Sten Svensson.  .


[1] https://www.svt.se/nyheter/inrikes/en-halv-miljard-i-bidrag-skickades-till-engelska-skolans-agarbolag

[2] https://www.svt.se/nyheter/inrikes/de-kopte-stuga-och-skargardtomter-for-skolpengen

[3]  https://www.svd.se/a/mQzbpv/alternativet-till-vinst-ar-sloseri-nooshi-dadgostar