Kategori: Krönika

Lotta Edholm har en lång och gedigen erfarenhet av att gynna friskolebranschen och att privatisera förskolor. Hon startade redan under slutet av 1980-talet då hon värvades av Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF, till företaget M-gruppen (källa: Kentucky fried children? Om den svenska valfrihetens rötter – och dess fiender. Karin Svanborg-Sjövall. Timbro 2011).

Företagets uppgift var bland annat att verka för en förnyelse av arbetslivet och att finna vägar för att öppna den offentliga sektorn för privata företag. SAF rekryterade en rad av de borgerliga politiker, statssekreterare och andra topptjänstemän som blivit över vid valförlusten 1982. Det var i M-gruppens arbete som idén om det privata förskoleföretaget Pysslingen föddes. Den idén blev en stor framgång för SAF och Pysslingen kom att fungera som en dörröppnare för privatiseringar inom hela den offentliga sektorn.

Inför valet 2006, då Lotta Edholm var oppositionsråd för Folkpartiet, fördes diskussioner bland de borgerliga partierna i Stockholm om att knoppa av alla skolor i stadsdelarna Bromma och Älvsjö. Det var först efter att man förstod att det kunde strida mot skollagen som planerna stoppades.

Nästa steg i arbetet med att underlätta privatiseringen av skolor och förskolor tog Lotta Edholm när hon var hon skolborgarråd och ordförande i utbildningsnämnden i Stockholm under åren 2006–2014. Under dessa år såldes sammanlagt 18 kommunala förskolor mycket billigt till privata företag. Flera av de nya ägarna plockade direkt ut stora vinster och flera av förskolorna såldes efter några år till betydligt högre priser.

Under 2013 fällde Högsta förvaltningsdomstolen Stockholms stad för att de sålt Vantörs hemtjänst till ett pris som låg långt under marknadens prisnivå. Både köparna och Stockholms stad fick betala stora belopp till Skatteverket. Den domen dämpade privatiseringsivern i Stockholm.

Efter 2006, när den nya stadsdelen Hammarby sjöstad växte fram, var Lotta Edholms tilltro till de fristående skolorna så stor att hon tyckte att det inte behövdes någon kommunal grundskola i stadsdelen, det räckte med den privata Vittraskolan. På sin privata blogg beskrev hon den några år senare som en skola i världsklass. När eleverna sedan blev fler och det behövdes fler skolor ville Lotta Edholm starta ytterligare en Vittraskola. Men efter kraftfulla föräldraprotester ändrade hon sig och det blev en kommunal skola.

Under 2017 kom Vittraskolan i Hammarby sjöstad att orsaka ytterligare problem för Lotta Edholm. Skolan höll inte den höga kvalitet som Lotta Edholm trodde, utan föräldrarna valde i stor utsträckning andra skolor. Därför beslöt skolkoncernen Academedia, som äger Vittra, att lägga ner skolan. De ville i stället använda lokalerna till en gymnasieskola. Eftersom Stockholms kommun lagt över ansvaret för skolplaneringen på Academediakoncernen fanns det ingen plats för några fler kommunala grundskolor utan det blev stora överbeläggningar i de omkringliggande skolorna. Marknaden i form av Academedia klarade inte att tillgodose grundskolans lokalbehov. Hade skolan varit kommunal hade den inte blivit nedlagd.

När Lotta Edholm slutade som politiker för Liberalerna i Stockholm 2020, gick hon över till friskolebranschen och blev styrelsemedlem i skolkoncernen Tellusgruppen. En av ägarna där är den före detta folkpartistiska riksdagsmannen Bijan Fahimi. Han blev känd 2014 som ägare till Hälsans förskola i Nacka. Där avslöjade Uppdrag Granskning att personalen tvingades ge barnen vatten och bröd att äta eftersom matpengarna inte räckte till. Förskolans matkostnader låg på 9 kr per barn och dag när andra förskolor låg på 15-30 kr per dag. Hälsans förskola hade också problem med för lite utrustning och en stor personalomsättning. Enligt tidningen Dagens Samhälle hade skolan gått med cirka 7 miljoner kronor i vinst efter skatt sedan starten 2007, en vinstmarginal på cirka 7 procent.

När Lotta Edholm blev skolminister avgick hon från Tellusgruppen styrelse och sålde de aktier hon hade i företaget. Lotta Edholm har även arbetat för lobbyfirman Tenelius Holm som erbjuder företag inom välfärden olika konsulttjänster.

Lotta Edholm har således haft olika arbetsuppgifter som gått ut på att gynna privatiseringen av skolor och förskolor sedan 1980-talet. Först som lobbyist, sedan som politiker och därefter som styrelsemedlem och lobbyist i friskolebranschen. Hon har varit drivande i den grupp av personer som fört över stora delar av välfärden till privata vinstdrivna företag och nu är hon skolminister. Hennes bakgrund är inget problem tycker hon. I en intervju i Sveriges Radio förklarade hon hur hon ser på sina olika roller.

”Jag företräder ju allas intressen, naturligtvis. Det är fullkomligt självklart”

Sveriges Radio Nyhetsmorgon fredag 21 oktober 2022

Det gällde väl även när hon var skolansvarig politiker i Stockholm? Det hindrade henne inte då från att gynna friskolebranschen och det lär det inte göra nu heller.

Sten Svensson

Det blev ingen större debatt om den marknadsstyrda skolan under valrörelsen. Diskussionen kom i stället till stor del att handla om de höga el- och drivmedelspriserna, kärnkraften samt skjutningarna i de kriminella gängen.

Inför valet hade regeringen lagt flera propositioner som skulle kunnat minskat marknadskrafternas inverkan på skolan, om de fått stöd av riksdagen. Bland annat skulle kötid inte få användas som urvalsgrund för intagning av elever till fristående skolor och huvudmännen skulle aktivt verka för en allsidig social sammansättning av elever. Dessutom föreslog regeringen att fristående skolor skulle få en lägre ersättning per elev än kommunala skolor eftersom de fristående inte har samma åtaganden. Den diskussion som fördes kring dessa förslag var tidvis osaklig med avsiktliga missuppfattningar och förvanskningar. När förslagen behandlades i Riksdagen röstades de ner av de partier som sedan vann valet.

Vilken skolpolitik som den nya regeringen kommer att föra vet vi först när regeringsförklaringen presenteras men några tendenser kan man se med ledning av de förslag som de olika partierna har presenterat inför valet.

Sannolikt kommer inga avgörande förändringar att ske vad gäller marknadskrafterna i skolpolitiken. Flera av de blivande regeringspartierna har mycket täta personsamband med friskolebranschen och de kommer inte att förändra något som stör skolkoncernerna. Samtidigt är partierna i den nya regeringen medvetna om att de inte har den allmänna opinionen med sig i sitt stöd för skolaktiebolag och skolkoncerner. Därför kommer de sannolikt att göra en del förändringar av dagens regelverk. Förändringar som ser kraftfulla ut men som inte ändrar på något avgörande för skolaktiebolagen.

Troligen kommer kösystemen för de fristående skolorna att förändras. De vill inte avskaffa köerna utan de kommer förmodligen att flytta fram tiden för att anmäla sitt barn till exempelvis tre år. Det ser ut som en väl avvägd kompromiss mellan att ha kö från födseln till att helt avskaffa köerna. Men att ha en kö från tre år ändrar ingenting, köerna blir kvar och med dem följer segregation. Precis som idag blir det de välutbildade och resursstarka som kommer att hamna först i kön.

Det kan också komma att bli så att alla blir tvungna att välja skola. Det är ett krav som friskolebranschen länge har drivit. Ska man ha ett obligatoriskt skolval måste det kombineras med någon form av gemensam antagning av eleverna. Sker inte det kommer ett obligatoriskt skolval endast att öka antalet elever i de fristående skolorna med fortsatt skolsegregationen som följd.

Den nya regeringen kommer sannolikt också att skärpa tillsynen över skolan med syftet att göra det svårare för oseriösa och kriminella personer att verka inom skolan. Det har också föreslagits att ett skolföretag inte ska få dela ut vinst om de inte lever upp till ett antal fastställda kvalitetskrav. Hur detta ska gå till har inte preciserats. Menar man allvar med ett sådant förslag kan man till exempel koppla det till krav på att alla elever ska klara kraven för att komma in på ett nationellt program i gymnasieskolan. Uppfylls inte det har man inte rätt att dela ut vinst. Vinstutdelning kan också kopplas till att det ska finnas läromedel, skolbibliotek, specialsalar och en fastställd nivå på lärartätheten med mera. Det finns många varianter som skulle innebära en verklig kvalitetsgaranti. Men det finns inget som talar för att det är sådant som de blivande regeringspartierna har tänkt sig. De har i stället varit inne på att betyg är en kvalitetsfaktor. I valrörelsen pekades de kommunala skolor ut som har låga betygsgenomsnitt som dåliga skolor. Ju högre betyg en skola sätter desto högre kvalitet, tycks de tro.

Flera av de blivande regeringspartierna har tagit upp att det behövs åtgärder som syftar till att stärka ordningen i skolan. Under Reinfeldtsregeringen, då Björklund var utbildningsminister, var ordningen i skolan en huvudfråga. En särskild utredning tillsattes och en rad förändringar gjordes, men några nämnvärda resultat har inte märkts. Det kan bero på att det är marknadskrafterna som skapar ordningsproblemen genom den skolsegregation som de orsakar.

Ett annat ordningsproblem som ökat i och med marknadsutsättningen är att föräldrar kan vara påstridiga, hotfulla och till och med våldsamma. Mail och telefonsamtal från sådana föräldrar är tidvis ett arbetsmiljöproblem för lärare och skolledare. Kundtänkandet, att kunden alltid har rätt, ger omdömeslösa föräldrar ett starkt maktmedel. Får inte jag som jag vill flyttar jag mitt barn till en annan skola. Men den makten tror jag inte den nya regeringen har tänkt sig att avskaffa.

När det gäller resurserna till skolan kommer den nya regeringen att få problem. De har lovat stora subventioner till bensin och diesel samt till elen. Dessutom ska försvarsutgifterna höjas mycket kraftigt. Allt detta ska kombineras med skattesänkningar i en tid när samhällsekonomin är på väg nedåt. Allt talar för att skolan kommer att drabbas av nedskärningar de kommande åren.

Sten Svensson