Nyheter

PISA visar svensk skolas systemfel

Johan Enfeldt skriver på LO-bloggen om resultaten från Pisa 2022. Han lyfter fram den minskade likvärdigheten som den mest brännande frågan och att ”Vi behöver avskaffa den orättvisa finansieringen med en snedfördelande skolpeng, avskaffa ett orättvist och segregerande skolval och ta bort vinstintressets mekanismer från skolan. Därtill behöver vi som samhälle satsa de resurser som krävs för att vända utvecklingen.” Läs hela texten här.

PISA 2022 visar att likvärdighet fortsätter att försämras

PISA 2022 har mätt 15-åringars kunskaper i matematik, läsförståelse och naturvetenskap Rapporten visar att de svenska elevernas resultat i matematik och läsförståelse har försämrats jämfört med 2018, medan de ligger still i naturvetenskap. De svenska resultaten är nu på samma nivåer som 2012, då Sverige uppnådde sina hittills sämsta resultat.

De flesta OECD-länder har i stort sett samma negativ utveckling som Sverige och orsaken är pandemin. Att det skulle bli en nedgång efter pandemin visste vi om. Under 2022 genomförde Skolverket en enkät till lärare och rektorer och den visade att det varit ett kunskapstapp i de flesta ämnen i grundskolans samtliga årskurser. Störst var effekten i årskurs 8 och 9 där närmare hälften av rektorerna svarade att det finns ett kunskapstapp hos eleverna. Orsaken var hög frånvaro hos såväl elever som personal. Denna pandemieffekt är sannolikt tillfällig. När nästa PISA-rapport publiceras kommer den troligen att synas som ett hack i kurvan.

Den rapport om läsförståelse som kom förra året, PIRLS 2021, visade att andelen elever i årskurs 4 som ligger på låg nivå eller under låg nivå hade ökat. Nästan en femtedel av10-åringarna hade stora problem med läsningen. Både PISA och PIRLS visar således att det har hänt något med läsförmågan.

En tydlig trend i PISA 2022 är att andelen lågpresterande elever har ökat både i matematik och läsförståelse samtidigt som andelen högpresterande elever har minskat. Det är samma trend som man kan se sedan PISA började år 2000. Den svagaste elevgruppen har blivit större för varje mätning medan den starkaste gruppens resultat har pendlat lite upp och ner.

Ett annat resultat är att elever med utländsk bakgrund har klarat sig något bättre än svenska elever i matematik och läsförståelse jämfört med 2018. Den resultatförsämring som skett kan således inte förklaras med denna elevgrupp.

PISA-rapporten visar också att det sker en behovsstyrning av lärarresursen. Det är mindre klasser och färre elever per lärare i skolor med en mindre gynnsam elevsammansättning. Samtidigt visar rapporten att det är färre utbildade lärare på dessa skolor.

Min sammanfattning av PISA 2022 är att skolans likvärdighet fortsätter att försämras. Skillnaderna mellan eleverna fortsätter att öka och i första hand är det de svagaste eleverna som halkar efter. Orsakerna bakom denna utveckling är flera. Den svenska marknadsstyrda skolpolitiken är en huvudorsak eftersom den sorterar eleverna till olika skolor efter föräldrarnas utbildningsbakgrund och inkomst. Förlorarskolorna får ett negativt segregerat elevurval och dessutom färre utbildade lärare.

En annan orsak är betygssystemet med dess gräns för att bli godkänd i den obligatoriska grundskolan. Eftersom gränsen är omöjlig att nå för en relativt stor grupp elever har den en negativ effekt på kunskapsinhämtandet, eleverna ger upp i stället för att studera.

En tredje orsak kan vara att tiden för bokläsning konkurreras ut av sociala medier och annat inom IT-världen.

Nu pågår en intensiv debatt om orsaker och vad man ska göra för att vända utvecklingen. Om den leder fram till en politisk enighet om vad som ska göras med de olika delarna av marknadsskolan, vore det en välgärning.

Sten Svensson  

Är det början till slutet för marknadsskolan vi ser?

Det senaste året har skolminister Lotta Edholm gått ut hårt mot den marknadsdrivna skolpolitiken. Hon säger att regeringen ska göra en radikal omläggning och ändra skolpolitikens drivkrafter för att skapa ett mer likvärdigt skolsystem. 

För att klara denna omläggning har regeringen tillsatt en rad utredningar. En ska föreslå skärpta krav och olika vinstbegränsningar för fristående huvudmän. En annan ska föreslå åtgärder för att komma till rätta med betygsinflationen. En tredje ska se över resursfördelningen både till kommunala och de fristående skolor. Regeringen har också genomfört en satsning på läromedel, föreslagit att skolbiblioteken ska vara bemannade och lagt om IT-politiken. 

Under trettio år har regeringspartierna sagt nej tillatt ändra något avgörande i marknadsskolans regelverk. Så sent som förra året röstade de nej till att rättställa ersättningen till de fristående skolorna och att göra om kösystemet till de fristående skolorna. Men nu ska regeringen genomföra de största förändringarna på trettio år, enligt Lotta Edholm. Hur kommer det sig? 

Svaret är att regeringen är tvungen göra något annars riskerar de att tappa hela frågan. De är tvungna av en lång rad skäl. För det första så levererar inte det marknadsdrivna skolsystemet det som utlovades. Det blev inte högre kvalitet, bättre resultat och lägre kostnader utan det har blivit tvärtom. 

Ett annat skäl är att det har kommit flera utredningar och rapporter som visat på allvarliga problem med den marknadsdrivna skolpolitiken. Den senaste är Riksrevisionens rapport som visar att de fristående skolorna är överkompenserade ekonomiskt. 

Ett tredje skäl är att det ständigt dyker upp nya avslöjanden om trixande med skolpengen och annat fuffens. Det har vuxit fram en grupp mycket kunniga skoljournalister som kritiskt granskar friskolesektorn och dess verksamhet och det kommer ständigt nya avslöjanden. 

Det är skolpeng som går till fjällstugor och det är hästgymnasier utan hästar med mera.   

Ett fjärde skäl är att allt fler lärare har reagerat offentligt mot marknadsskolans effekter. Till och med lärare i fristående skolor, med sin begränsade yttrandefrihet, har reagerat. Lärarnas och skolledarnas fackliga organisationer har också tagit tydlig ställning mot den marknadsdrivna skolpolitiken. 

Det blir också allt fler kommunpolitiker, även borgerliga, som ser de negativa effekterna av friskoleetableringar. Allt fler säger nej till koncernskolorna eftersom de ser att välfungerande kommunala skolor får stora problem och att kostnaderna ökar  

Kritiken av marknadsskolan har även tagits upp på flera dagstidningars ledarsidor. Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgsposten och Hallandsposten till exempel, har regelbundet ledare som är kritiska till olika marknadseffekter inom skolan.  

Ytterligare ett skäl är den ökade brottsligheten inom välfärden. När privatiseringarna började genomföras under 1990-talet var aningslösheten total. Man tog för givet att alla huvudmän skulle följa lagstiftningen. Men de kriminella såg snabbt att regelverken var vidöppna för bedrägerier och att pengarna flödade. En omfattande brottslighet har kommit i spåren av välfärdens privatisering. 

Även läget i väljaropinionen verkar för en förändring av skolpolitiken. Enligt SOM-institutet vid Göteborgs universitet är väljarna i alla partier i en ökande grad kritiska till vinster i välfärden. Väljarna vill ha valfrihet men inte vinstdrivna företag. Att driva en politik som gynnar marknadsskolan är ingen fråga som vinner röster. 

Tillsammans har detta lett till att det rikspolitiska stödet till marknadsskolan har förändrats.  

I dag pågår en omprövning inom Centerpartiet och viss kritik finns även inom Liberalerna och Moderaterna. Även i de borgerliga ungdomsförbunden finns en betydande kritik.  

Sammanfattar man läget så finns det inte längre något stöd för en marknadsdriven skolpolitik, Lotta Edholm måste agera. 

Det finns ytterligare en faktor som påverkar regeringens agerande. Regeringens opinionsmässiga läge är krisartat. M backar och L och KD ligger under 4-procentgränsen och riskerar att åka ut. När M backar minskar även stödrösterna till L och KD. I detta läge kan skolpolitiken vara en väg framåt för L. Om de lyckas få lärarnas och allmänhetens stöd för sin skolpolitik kan det räcka för att nå 4 procent.  

Med utredningarna som ska skärpa regelverket för skolbolagen och med satsningar på läromedel med mera vänder regeringen sig till lärare som är kritiska till marknadsskolan. Men Lotta Edholms olika förslag kommer inte att avskaffa marknadsskolan. Syftet är att förändra så att systemet kan vara kvar. Förändringarna ska vara så stora att tillräckligt många lärare tror på dem samtidigt ska de vara så små att de stora skolkoncernerna kommer att klara dem. Så är direktiven formulerade. 

Men sett på lite längre sikt kommer denna skolpolitik att avskaffas. Sakta men säkert byggs en politisk majoritet upp för att återigen sätta skolan under demokratisk kontroll och avskaffa skolbolag, vinster, NPM-styrning med mera. 

Sten Svensson  

Försämra inte vår kunskap om skolan

Fyra nationalekonomer skriver på SVD debatt att ny utredning hotar att försämra tillgången på skolstatistik. De skriver att ”Utredningens förslag riskerar att kraftigt försämra tillförlitligheten och tillgången på skolstatistik” och ” problem med förslaget är att redan existerande statistik inte kommer vara tillgänglig. Det är också osäkert om nya uppgifter kommer sparas för framtiden, vilket innebär att analyser av skolväsendet riskerar att begränsas till ett fåtal år.”
Vidare konstaterar de att ” Utredningen föreslår att Skolverket ska ta över ansvaret för att leverera skolstatistik till olika intressenter, men utlämnandet kommer att avgränsas till analyser inom Skolverkets verksamhetsområde. Förslaget begränsar också på förhand vilka skol-, lärar- och elevuppgifter som får användas. Detta är en radikal försämring av skolstatistikens tillgänglighet.” Läs debattartikeln här.

Rapport från Socialistiskt Forum lördag 25.11 2023

Vägen framåt för skolan: reformera eller skrota marknadsskolan?
Föreläsning och samtal med Anna Ekström och Sten Svensson Moderator Boel Vallgårda
Arrangör Gemensam Välfärd och Nätverket för en likvärdig skola.

Anna Ekström inledde och berättade om minnen från sin skoltid. Hon gick i Farsta på lågstadiet med 11 parallellklasser och flyttade sedan till en skola i Bromma med färre klasser. Anna framhöll att det var två helt skilda områden; ett fattigare område i Farsta och ett rikare i Bromma. Dock var det så att kunskapsmässigt var områdena likvärdiga och det gick lätt att byta skola mellan områdena. Man hade samma kunskapsnivå i båda områdena.

Anna Ekström framhöll att skolforskare idag är överens om att marknadsskolan har bidragit till den ökande skolsegregationen
Marknadsskolan i Sverige är också unik genom att tillåta vinstuttag.
Offentlighetsprincipen gäller inte för aktiebolagsskolor.
Systemet med skolpeng tar inte hänsyn till de kommunala skolornas utbudsansvar.
Möjlighet att ställa sina barn i kö till fristående skolor måste tas bort.

Sten Svensson menade att vi nu ser slutet på marknadsskolan. Lotta Edholm tvingas att ta upp förslag med skärpta regelverk riktade mot skolföretagen. Detta då marknadsskolan inte levererar det som utlovades. Det blev inte högre kvalitet, bättre resultat och lägre kostnader utan det har blivit det motsatta. Det har visat sig att skolkoncernerna har mindre skolbibliotek, mindre skolgårdar, färre labbutrustningar, färre personal i elevvård och studie- och yrkesvägledning (syv), lärare utan lärarutbildning och hästutbildning utan hästar.

Och så undviker regeringen att göra något åt vinstuttagen i friskolorna.

Läs Sten Svensson inledning här.

Läs gärna mer om Nätverkets synpunkter i Foldern: ” Du behövs i arbetet för en likvärdig skola”

Helena Weiss Larsson

Regeringen agerar mot uppenbara brister men systemet bibehålls

De partier som införde marknadsskolan i början av 1990-talet har hittills röstat nej till att ändra något avgörande i de regelverk som styr verksamheterna. Men så kan de inte agera längre. Marknadsskolans alla negativa effekter har blivit allt tydligare och det är allt fler väljare som vill ha en förändring. Det har också kommit flera utredningar och forskningsrapporter som visat på allvarliga systemfel. En är Riksrevisionens rapport från förra året som visade att de fristående skolorna är överkompenserade ekonomiskt. [1]

Detta tvingar regeringen att agera. Därför har de tillsatt flera utredningar. En ska föreslå skärpta krav för fristående huvudmän och en annan ska föreslå åtgärder för att komma tillrätta med betygsinflationen.

I Svenska Dagbladet skriver Liberalernas partiledare Johan Pehrson och skolminister Lotta Edholm att dagens resursfördelningssystem till skolan har stora brister. Det missgynnar kommunala skolor eftersom kommunerna har ett betydligt större ansvar än friskolorna. De pekar också på de ökade kostnader som uppstår för kommunen när kommunala skolor tappar elever till fristående skolor. [2]

Därför tillsätter regeringen ytterligare en utredning som ska föreslå ett nytt resursfördelningssystem för hela skolväsendet från förskoleklassen till gymnasieskolan. Utredningen ska bland annat föreslå:

  • En nationellt bindande skolpengsnorm som tar hänsyn till de olika förutsättningar som kommuner och fristående huvudmän har.
  • Att staten ska slå fast en lägsta nivå för vad kommunen ska tilldela den egna skolverksamheten och vad ersättningen till de fristående huvudmännen ska vara.

Detta ska ske utan att staten skjuter till några nya pengar.

”Utredningens huvudsakliga syfte är att genom att stärka den statliga styrningen åstadkomma ett system för en mer likvärdig resursfördelning, inte att öka statens andel av den totala resursfördelningen till skolan.” [3]

Staten ska således bestämma om en omfördelning av skolresurserna på något sätt mellan kommunerna utan att staten skjuter till några nya pengar.

Regeringen pekar på att det är stora skillnader mellan kommunerna när det gäller resurser till skolan. Dessa skillnader beror huvudsakligen på geografin, befolkningens socioekonomiska sammansättning och skillnader i lärarlönerna. Dessa skillnader fanns även innan skolan kommunaliserades. Regeringen tror att det finns skillnader som har andra orsaker och det ska utredningen undersöka.

De kommuner som har svårast att klara sina skolkostnader är de små kommunerna i glesbygden som har en minskande befolkning. De klarar inte att satsa mer på skolan utan måste ha ett tillskott av staten. En sådan omfördelning skulle kunna ske genom förändringar i det kommunala utjämningssystemet. Detta system håller på att ses över av en annan utredning. Hittills har regeringspartierna sagt nej till att fördela mer resurser till de kommuner som har de största behoven, så sannolikheten är låg att detta kommer ske. En annan metod för staten är att använda de riktade statsbidragen men den frågan ska inte utredningen arbeta med. Så hur det ska gå till att omfördela pengar mellan kommunerna är högst oklart.

Det är också oklart vad utredningen innebär för de fristående huvudmännen. De ska få en lägre ersättning än idag och så långt är det bra, men vad det konkret innebär återstår att se.

Man måste också se dessa förslag tillsammans med regeringens skolpolitik i övrigt. Regeringen har ännu inte tillsatt någon utredning om hur elevfördelningen till de fristående skolorna ska ske. De har sagt att de vill att valet ska ske senare än i dag men det ändrar inte på den segregation som dagens system leder till. Regeringen vill heller inte ändra på beslutsrätten när det gäller etableringen av fristående skolor. Kommunerna ska inte kunna besluta om vilka skolor som ska finnas i kommunen och var de ska ligga. Det blir heller inget av med att införa offentlighetsprincipen i friskolesektorn. Lägg även till den särskilda skollag för fristående skolor som regeringen har annonserat så ökar antalet frågetecken.

Regeringen vill framstå som handlingskraftig när det gäller marknadsskolans negativa effekter, men hittills har inget framkommit som ändrar systemet i grunden. De mest iögonfallande bristerna ska rättas till, men de stora skolkoncernerna kommer sannolikt att klara de nya reglerna utan större problem.

Sten Svensson

[1] Skolpengen – effektivitet och konsekvenser (RiR 2022:17)

[2] https://www.svd.se/a/jlyQeA/l-finansiering-av-friskolor-skapar-orimliga-effekter

[3] Kommittédirektiv. En nationell skolpengsnorm för ökad likvärdighet. Dir. 2023:153. Sid 10.

Kriminalitet en oundviklig följd av privatiseringen av välfärden

När skolan marknadsutsattes i början av 1990-talet gjorde regeringen Bildt både de ekonomiska villkoren och regelverket mycket gynnsamma. Nivån på skolpengen hamnade på 85 procent av vad en normalelev kostade i en kommunal skola. Detta trots att en utredare, Sven-Åke Johansson, hade kommit fram till att 75 procent vore en mer lämplig nivå. De fristående skolorna hade inte samma uppgifter och skyldigheter som de kommunala skolorna, argumenterade han. [1]  

Nivån höjdes några år senare till 100 procent av Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

När det gäller regelverket så undantogs de fristående skolorna nästan helt från skollagen. Detta trots att Skolöverstyrelsens dåvarande chef, Erland Ringborg, hade påpekat att regelverket måste skärpas i och med de nya ekonomiska bidragen. Enligt Erland Ringborg kunde man inte säga nej till någon skola så som regelverket var utformat. [2]

Bildt-regeringen gjorde heller inga utredningar om vilka konsekvenser som skulle kunna uppstå i ett vinstdrivet skolsystem. Hur ska myndighetsutövningen kunna kontrolleras? Hur ska samhället få insyn om offentlighetsprincipen avskaffas? Hur går det med likvärdigheten om vinsten ska styra skolornas verksamhet? Inte någon av dessa viktiga frågor belystes eller debatterades innan besluten fattades. Regeringen var mycket angelägen om att snabbt etablera de nya fristående skolorna för att försvåra en återställare vid ett kommande regeringsbyte.

En annan av de frågor som lyste med sin frånvaro var frågan om välfärdsföretag skulle kunna utnyttjas av kriminella. I en offentligt driven verksamhet finns en insyn och en grundläggande kontroll som i det närmaste gör det omöjligt för kriminella att ta över. Offentlighetsprincipen gäller och de anställda har ett grundlagsskyddat meddelarskydd. Därför är risken för bedrägerier eller kriminella verksamheter liten.

I privata välfärdsföretag anförtros företagsledningarna mycket stora pengasummor utan någon nämnvärd insyn och de anställdas meddelarskydd är betydligt sämre än i den offentliga sektorn. Naturligtvis insåg de kriminella snabbt att regelverken var vidöppna för bedrägerier och en omfattande brottslig verksamhet har kommit i spåren av välfärdens privatisering.

I skolans värld förekommer en hel del trixande med skolpengen. Eleverna får inte den undervisning som skolan får betalt för. Det kan vara skolpengar som betalar våffelstugor i fjällen eller skärgårdstomter. Det kan också vara ”hästgymnasier utan hästar”. Allt detta trixande är inte olagligt, ett aktiebolag har mycket stor frihet att använda sina intäkter som de vill.

Men det förekommer grov brottslighet i friskolevärlden. I Göteborg dömdes en skolchef till fyra års fängelse för grov förskingring och grova bokföringsbrott. Han hade förskingrat mer än 12 miljoner kronor av de pengar skolan fått i skolpeng. I Gävle stängdes en skola efter att Säkerhetspolisen varnat Skolinspektionen för att barnen på skolan riskerade att utsättas för radikalisering och rekrytering till våldsbejakande miljöer. [3]

Ett annat exempel finns i den parlamentariska Friskolekommitténs rapport från 2013, ”Friskolorna i samhället”.

”Flera personer med betydande inflytande i det aktuella bolaget hade dömts för allvarlig brottslighet både i och utanför näringsverksamheten. En tidigare ägare till bolaget hade dömts för grov våldtäkt mot barn m.m. Ytterligare två företrädare för bolaget, som fortfarande var företrädare vid tidpunkten för myndighetens tillsyn, hade dömts för allvarlig brottslighet. Den ena hade dömts för grovt koppleri, medan den andre hade dömts för ekonomisk brottslighet med anknytning till verksamheten vid skolan samt meddelats näringsförbud för en tid av fem år.” [4]

Dessa personer hade fått tillstånd att driva skolor och rätt att kvittera ut miljonbelopp varje år enligt systemet med skolpeng.

Välfärdsbrott sker i dag inom alla de privatiserade välfärdstjänsterna även om en del sektorer är mer utsatt än andra. En av de mest brottsutsatta är assistansbranschen. Enligt en artikel i DN från 2022 upptäcks varje år felaktiga utbetalningar för närmare en halv miljard kronor inom assistansbranschen. Under 2021 fick Försäkringskassan 72 assistansärenden återrapporterade från polisen och 20 av dem ledde till fällande domar. [5]

En annan utsatt bransch är premiepensionsbranschen. Där har ledningarna för företagen Allra och Falcon funds fällts för omfattande bedrägerier. Daniel Barr, generaldirektör på Pensionsmyndigheten, skriver i SvD att oseriösa aktörer inom premiepensionssystemet totalt har förskingrat ungefär 2 miljarder kronor. [6]

Under de dryga trettio år som välfärdstjänsterna har varit privatiserade har brottsligheten succesivt vuxit till en omfattning som nu till och med hotar viktiga samhällsintressen. De exempel jag visat ovan där våldsbejakande miljöer drivit skolor och där kriminella driver assistansföretag är mycket allvarliga. Men det kan bli värre. Ekobrottsmyndigheten varnar för att gängkriminaliteten sprider sig till sjukvården och att de kan ta över vårdcentraler. [7]

Den enda metod för att minska välfärdsbrottsligheten, som det hittills har gått att få politisk enighet kring, är att skärpa regelverk och tillsyn. Det har skett i omgångar, men trots det avslöjas nya oegentligheter med jämna mellanrum. Förutom att bedrägerierna medför att pengar förs bort från välfärdstjänsterna får samhället betala alltmer för utredningar och kontroller. Bara tillsynen av en stor skolkoncern, Thoren, har kostat Skolinspektionen sex miljoner kronor i år. [8]

Tidöpartierna har insett att de måste göra något åt den sörja med oegentligheter och brottslighet som regelbundet avslöjas i friskolebranschen. Därför har de tillsatt en utredning som fått till uppgift att komma med en rad förslag som ska försvåra för oseriösa och kriminella skolhuvudmän. Regeringen har också föreslagit nya höjningar av Skolinspektionens anslag de kommande åren. Regeringen vill inte avskaffa marknadsskolan utan de hoppas komma tillrätta med problemen med ännu skarpare regler och ännu mer tillsyn, kosta vad det kosta vill. De vill inte se att dessa metoder har kommit till vägs ände.

Ska brottsutvecklingen inom de privata välfärdstjänsterna kunna stoppas finns bara en väg, välfärdstjänsterna måste återigen skötas av det offentliga. Marknadskrafterna har tydligt visat att de inte klarar uppgiften.

Sten Svensson

[1] Dagens Nyheter 25 april 1992.

[2] Lärarnas Tidning 32/1991.

[3] https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/dom-om-forskingring-fran-romosseskolan

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/awdKWM/sapo-om-skola-barn-riskerar-radikaliseras

[4] Friskolorna i samhället 2013. SOU 2013:56.

[5]  https://www.dn.se/sverige/felaktiga-utbetalningar-av-assistans-for-mangmiljonbelopp/

[6] https://www.svd.se/a/y4d61E/daniel-barr-ge-sparare-ersattning-vid-pensionsbedrageri

[7] https://sverigesradio.se/artikel/varningen-gangkriminella-driver-vardcentraler

[8] https://www.dn.se/sverige/granskning-av-thorenskolorna-har-kostat-sex-miljoner-i-ar/